Jag skulle hämta ett paket som skickas till Pressbyrån i Hageby och tog med mig Vajlo på cykeln. Innan dess hade jag rastat båda hundarna i parken och tagit fram cykeln innan jag och Vajlo gått upp och lämnat Movi. Vajlo hade redan när jag tagit fram cykeln blivit helt sprallig. Att vi sen mötte grannens hanhund Olle i trappen grorde Vajlo än mer uppspelt. Olle och Vajlo har redan mötts utanför och de är inte arga på varandra men det händer nog en hel del i deras hanhundskroppar när de ses.
Vajlo bara skrek hela vägen ner för trappen och fortsatte med detta halvvägs till Hageby. Han hade sådan energi och jag nästan stod på de rostiga bromsarna. Vajlo älskar verkligen att springa. Jag vet att en hund inte ska dra i selen när den cyklar men ibland är det svårt att stoppa. Jag hade kunnat vända om redan innan vi svängt ut på Albrektsvägen eftersom jag kände att han kunde vara svår att lugna ner men hade jag bestämt mig för att cykla med Vajlo så hade jag. Då skulle jag göra det även om jag hade livet som insats. Jag gillar ju äventyr och en hjälm på huvudet hade jag också.
När vi cyklat förbi Hageby vårdcentral slutade Vajlo ligga som en raket längs marken och hittade faktiskt en fin trav. Jag belönade honom extra mycket då han kom in i den och tryckte på bromsarna då galoppen smög sig fram. Självklart hade jag kunnat gasa lite själv så att kelpien fått springa av sig men eftersom jag varken känner hunden eller cykeln särskilt väl i dessa situationer så lät jag bli.
Nu ligger iallafall galningen och snarkar, gnyr och sparkar på soffan. Redan innan cykelturen kom på tal hade jag bestämt att jag ska springa med Vajlo i dragsele och höftband i skogen ikväll. Det gör jag bara för att jag tycker att det är så kul. Jag tvivlar inte på att han piggnat till tills dess och jämfört med denna cykeltur så blir väl springturen i skogen rena söndagspromenaden. Ikväll kommer Vajlo att få extra mat. Han kommer bli överlycklig.
Roligt som sjutton är det iallafall att ha en kelpie hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar