Det gick lite fort kanske

Efter jobbet åket jag och Myra till Hundfeeling-hallen i Söderköping för att göra doftprov eukalyptus. Väl där träffade vi fem andra taggade mattar och hundar. Vi var nummer fyra i startordningen.

I rummet vi skulle göra provet i var tolv pizzakartonger i två rader utplacerade, varav en var utrustad med doft. Varje hund och förare hade tre minuter på sig att hitta och markera rätt. Vi fick instruktioner om hur markeringen skulle gå till efter att hunden visat föraren att den hittat rätt. Upp med handen och säga "markerat". Gör en bara det ena eller andra blir en inte godkänd.

Jag kom på att jag inte reflekterat så mycket över min egen markering. Tänk om jag säger fel ord. Första hunden och matten startade. Jag värmde upp Myra lite samt övade på min egen markering, upp med handen och säga "markerat".

Det gick i en rasande fart för övriga provdeltagare. En och en kom de ut med ett glatt leende och en rosett. Så blev det vår tur. Jag sträckte på ryggen och gick in. Fick instruktioner och fick sätta igång. Jag visade Myra mot raderna av kartonger och sade "leta". Som jag väntat drog hon iväg direkt mot kartongerna, sprang över de två första med nosen, stannade till vid den tredje tittade på mig och skällde. Jag sträckte upp handen, tänkte nu ska det bli rätt och ropade "markerat". Rätt blev det så klart med orden och handen, problemet var bara att Myra lurat mig. Det var ju något jag tänkt på innan att jag skulle ge Myra tid. Jag visste att hon har mycket energi i början och det lätt kan bli en överslagshandling. Nu var jag så fokuserad på att själv göra rätt att jag glömde bort att jag lovat mig själv att ge Myra tid.

Efter att ha kuggat fick vi iallafall reda på vilken kartong som var rätt så att Myra kunde få gå fram och markera den. Även fast matte gör fel ska hunden alltid gå iväg som en vinnare, det är det fina med nosework.

Det är ju tur att vi har halvtid kvar på kursen så att vi kan fortsätta träna. Att delta på detta prov var ju lite av en chansning. Lärorikt var det absolut.