Två hundar som får springa lösa i vårsolen. Det kallar jag för vårsläpp. Vinden var ljummen och kanalen smälte långsamt. Jag, Sebastian och Movi hade fått sällskap av grannens hund Molly. Den lilla fjällräven och Movi har fortfarande lite svårt att komma överens. Nu undviker fjällräven mest Movi och det gjorde att det var lite svårt att få med sig den lilla på promenaden. Till att börja med fick vi koppla den lilla för att vi skulle få med oss henne. Movi sprang hela tiden före med glada steg, säkert otroligt nöjd över sin förmåga att kontrollera den lilla. Efter ett tag fick fjällräven åka ryggsäck. Det tyckte hon var riktigt bra för då kunde hon ha uppsikt över den stora farliga.
Vi fikade i solen och hundarna låg på varsin sida av oss. Vi tittade ut över kanalen och folk som cyklade förbi. Efter fikat fick fjällräven gå lös. Hon var lite bättre till mods eftersom vi var på väg tillbaka till bilen. Med total koll på Movi och på behörigt avstånd pinnade hon på framåt. Ibland när hon kom lite väl långt fram ropade vi och då vände hon om och väntade. En gång gick Movi fram och luktade på samma fläck som fjällräven. Det var sekunder av lycka att se dem tillsammans utan att ge ifrån sig ett ljud, sen drog fjällräven vidare.
Framme vid bilen bestäde vi oss för att ta en liten runda till för att komma närmare vattnet. Det var då det blev kritiskt. Fjällräven som hade tröttnat på promenaden och sällskapet gick hela tiden lite bakom oss. Nästan framme vid vattnet hade fjällräven fått nos på en väg som gick tillbaka mot parkeringen. Plötsligt vek hon av bakom ett krön och var borta. Jag gick tillbaka på vägen men såg ingen fjällräv. Medan Sebastian gick för att fota vände jag och Movi om. Vi spanade över hela golfbanan för att se en liten vit prick men såg inget annat än golfbollar och gräs. Det var lite läskigt att ha tappat bort vår vän fjällräven.
Framme vid bilen väntade jag mig se det lilla djuret. Dock fanns det inget där och då blev det plötsligt jobbigare. Jag tittade mig runt och såg ingen fjällräv. Däremot såg jag två personer som satt i ett lusthus och vinkade. Jag tänkte att de kanske sett min räv så jag gick dit. Till min lättnad satt den lilla räven inder bänken inne hos dessa pensionärer. Jag sade till dem att jag var glad att de hittat hunden. Det var inte de som hittat fjällräven utan hon som hittat dem sade de då. Hon hade sprungit in till lusthuset och stannat där.
Pensionärerna var trevliga och vi pratade lite innan fjällräven fick på sig ett koppel och följde med till bilen. Det hör inte till vanligheten att räven är kopplad men det var så hon fick sluta sitt vårsläpp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar