söndag 15 mars 2015

Utemöblerna fram på Vikbolandet

Efter att ha  messat varandra fram och tillbaka gällande hur många korvar vi skulle ta med på utflykten till landet avslutade jag konversationen med herr Sas genom att öppna fönstret.

Movi var lite sugen på att provköra Sebastian Sas bil men vi bestämde oss för att Sas skulle få köra eftersom det var han som bäst hittade ut till sitt landställe på Vikbolandet.

Movi passade istället på att gosa med Sebastian Estay på vägen ut.

Det var trevligt att få komma ut på landet och få släppa in lite frisk vårluft i den råa stugan. Förutom att nuta av solen på baksidan där det var lä tog vi fram alla utemöbler och grävde ur rabatten där vi planerade nya lökar.

Herr Sas var så glad att komma ut på sitt landställe att han dansade upp på trappen.

På baksidan var det sol och vindstilla, en riktigt trevlig plats att sitta på och titta ut över vidderna.

Gräsmattan var full av vår.

Hungriga och lite frusna av den svala vinden var det inte helt fel att sätta sig framför grillen och värma på lite mat.

Movi tyckte att korven såg riktigt smarrig ut men att den inte innehöll kött fick hon aldrig reda på eftersom hon fick nöja sig med sina frolic.

Herr Estay och herr Sas hamnade i någon rolig diskussion om klockor eller fåglar eller vad det nu var de pratade om.

 Inlevelserikt var det iallafall.

 Lilla Molly började frysa och så även jag så hon fick hoppa in under min jacka där vi värmde varandra. Hundarna som tidigare haft lite svårt att komma överens glömde helt bort att hålla avståndet till varandra när grannflickan kom och lekte och gav godis till de båda hundarna. Utan varken husse eller matte bredvid blev det neutral mark och de båda tikarna sprang bredvid varandra efter grannflickan. Jag och herr Sas tittade lyckligt på, som vi väntat på detta ögonblick.

 En sväng på fältet innan vi drog hem igen.

 Det finns inget bättre än att se en lycklig hund skutta fram på fältet.

 Mycket energi finns det i denna elvaårings kropp.

 Det är inte fel att få sträcka ut varenda muskel innan vi åter packar in oss i bilen igen.








Inga kommentarer: