Ikväll när jag kliade mig bakom öronen märkte jag att jag hade bikarbonat där. Det var i julas som jag av mamma fick en stor burk med bikarbonat och en bok med mängder av tips på hur denna mirakelprodukt kan användas. Av bikarbonatslivsstilen har jag anammat delen där bikarbonat används som schampoo. Jag tycker att det känns sunt att gnugga in detta blötlagda pulver som ska vara skonsamt för hår och hud istället för att smörja in huvudet med en lång lista av kemikalier. Blir det något kvar av pulverblandningen avslutar jag proceduren med att gnugga in ansiktet, det blir en fin pealing.
Efter ett tag kan håret kännas lite väl strävt. Jag föredrar i och för sig strävt hår eftersom mitt hår annars är väldigt mjukt och platt. Dock kan det vara skönt att mjuka upp det någon gång ibland och då sköljer jag håret med citron. Denna frukt blir på riktigt som balsam för håret med den stora skillnaden att jag återigen slipper kemikalierna.
I boken finns också en hel del recept på bikarbonat till stängning. Dock har jag inte fastnat för detta eftersom den gnuggande biten i städningen inte är min starka sida. Det jag inte kommer åt med dammsugaren eller en fuktig trasa får vara. En gång ställde jag mig och putsade upp diskbänken med bikarbonat och visst blänkte det då. Efter det har jag faktiskt glömt bort att titta huruvida det blänker eller ej men jag antar att det slutade blänka ganska snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar