Mot Stockholm

Nu lämnar Bosättningssektionen Norrköping för gott och styr mot Stockholm. Jag och min kollega Emelie hämtade de saker vi ska ha med oss från de öde lokalerna imorse. Nu är det Emelie som styr oss mot nya äventyr i storstaden. Av åtta bosättningshandläggare blir det bara Emelie och jag som i längden kommer fortsätta pendla till Stockholm. Sorgligt och melankolisk att lämna det gamla men sådan tur att vi redan hunnit lära känna de nya trevliga kollegorna i Stockholm.

Osäkert på vägarna efter besöket på Däckia Norrköping

I fredags lämnade jag in bilen Humlan för däckskifte på Däckia Norrköping. Jag var även där i höstas för att det ligger så smidigt bredvid mitt jobb. Denna gång väntade jag till sista dagen innan mitt jobb flyttar till Stockholm och jag ska börja pendla. Jag var så glad att jag kom iväg till Däckia och fick detta gjort för efter i fredags skulle jag inte haft någon möjlighet att komma iväg.

Förutom däckskifte till sommardäck lagade de en punka samt bytte ut ett par slitna sommardäck till ett par bättre begagnade. Humlan såg fin ut när jag hämtade henne efter min sista arbetsdag i Norrköping och jag styrde glatt hemåt. Redan efter några meter tyckte jag att det lät annorlunda av däcken, ett ljud jag inte kände igen. Jag tänkte dock att de nya däcken kanske har ett ljud jag inte är van vid. Det är just på grund av min okunskap om bilar som jag gärna betalar vad det kostar för att få någon professionell göra jobbet. Så jag fortsatte min färd hemåt genom staden i god tro att verkstaden visste vad de gjorde istället för att vända om be dem ta en titt på ljudet i grevens tid innan de skulle gå hem.

På kvällen skulle vi köra till Finspång och förutom min sambo hade jag en till medresenär i bilen. Jag förklarade att jag precis haft bilen inne på däckverkstad men att jag inte kände igen ljudet som kom från däcken. Medpassageraren som satt bak höll med om att det verkligen lät konstigt, inte minst från däcket där hon satt och ljudet blev inte bättre då vi ökade farten.

Tillsammans konstaterade vi att däcken kanske inte var balanserade och vi gjorde ett stopp på vägen där mina passagerare fick stå utanför och titta på när jag körde. Det var inget fel som kunde upptäckas med blotta ögat. Vi bestämde oss dock för att inte fortsätta med Humlan till Finspång utan samåkte istället med andra bilar i det sällskap vi skulle träffa.

På lördagen hade jag tänkt ringa Däckia men jag sov hela förmiddagen efter en tuff vecka på jobbet och en sen fredagskväll. Jag var sur halva dagen för att jag fortfarande hade problemet med däcken hängande över mig utan att ha möjlighet att lösa det under veckan innan jag ska använda bilen till påsk. Jag pratade med ett par grannar bara för att beklaga mig och de sade båda att jag skulle känna om bultarna satt fast.

Utan att tro att det kunde vara det, efter att ha haft bilen inne på däckverkstad, kännde jag på bultarna på däcket som låtit konstigt. Till min förvåning kännde jag med blotta handen att flera av bultarna satt löst.

Då var det bara att ta fram domkraften och hävstången fast det var just det som jag betalat för att slippa. Min sambo sparkade på däcket efter att han lyft upp bilen med domkraften och vi såg då att däcket satt helt löst. Det blev till att skruva åt samtliga bultar ett antal varv på däcket som verstaden glömde. Tur för mig att jag har observanta medpassagerare för annars hade det kunna sluta riktigt illa. Jag undrar om Däckia Norrköping hade en dålig dag eller om de ville skicka med mig lite spänning på vägarna.

A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Mar 29, 2015 at 11:05am PDT

Movis kamp

Premiärturen med cyklarna och kärran Svansen rullade denna soliga eftermiddag. Våra eviga äventyrsvänner Sas och Molly hängde med även när långfärdsskridskorna bytts ut mot cyklar.

Denna eftermiddagstrevlighet avslutades med att Movi smet och skulle uppfostra grannens kamphund. Jag brukar alltid ha extra koll på Movi när jag ser att grannen är ute med sina hundar men denna gång var de bakom huset och Movi upptäckte dem först. Jag antar att hon tröttnat på att den alltid skäller på henne men hon tog nog aldrig in i beräkningen att det var just en kamphund hon sprang fram till. Jag sprang efter och tog snabbt fast Movi men grannhunden hann hugga tag i Movis halsskinn och där låste den sitt gepp. Det blev en stund av kallsvett medan både jag, Sebastian och grannen kämpade för att få hunden att öppna dess käkar.

Movi kom undan med livet i behåll när käkarna efter ett tag släppte. Hon tog med sig ett blodigt sår medan jag och Sebastian tar med oss lärdomen att ha stenkoll på Movi här hemma.

Ljuset är tillbaka

Onsdag är min springdag och jag brukar ta sällskap med grannen Dorit till Vrinneviskogen. Det är några onsdagar jag inte kunnat på grund av resa med jobbet och sedan förkylning men nu kan jag springa igen.

På vägen hem på cykel, i den kalla vinden och efter en fullspäckad dag på jobbet, kände jag mig inte speciellt sugen på att springa. Även Dorit hade avskräckts av kylan så hon stannade hemma. Jag vet dock att det alltid är jobbigast i början så jag tog med mig Movi och gick ut.

För att ha något att se fram emot bokade jag upp bastun till kvällen och satte på värmen i den. Jag värmde upp mig och Movi med en rask promenad och började efter en stund springa. När jag kommit till skogs spred sig värmen i min kropp och den kalla vinden nådde inte längre min hud.

Så snart jag kunde vek jag av från spåret och sprang på de mindre stigarna. Där får Movi springa lös och ibland blir hon kvar på stigen en bra bit bakom mig då hon tagit sig en lukt och kisspaus. Annars springer hon bakom mina ben som flyger fram över stenar och rötter.

Kvällarna har åter börjat bli ljusa så jag vågade ta hela min vanliga runda på olika mindre stigar. Det var en befrielse att skutta fram på den ojämna marken och känna energin som kom från koncentrationen sprida sig i kroppen. Denna upplevelse är så mycket mer än bara springandet upp och ner för backar i det breda elljusspåret. Det monotona springandet ger utrymme för mig att tänka på att jag är trött, det gör aldrig springandet över stenar och rötter.

Bastubadet satt riktigt fint efter turen i skogen. Kroppen värmdes upp och slappnade av ända in på bara benet. Jag som inte har badkar har ibland när jag kännt mig frusen tagit en lång och varm dusch. Denna är dock aldrig heltäckande och kroppen blir aldrig lika genomvarm och avslappnad som efter ett bastubad.

Jag hann precis lagom upp i lägenheten för att se Uppdrag granskning. Sebastian hade tidigare lagat soppa så det var bara att förse sig och slå på teven. Ikväll handlade Uppdrag granskning om etableringsreformen och bosättning. Det är frågor jag jobbar med dagligen och min chef på avdelningsnivå var med i programmet.

Nu stupar jag i säng och Movi ligger redan bredvid mig och snarkar högt. Det känns som att jag kommer somna så snart jag släcker lampan.

Hundträning på tåg och premiär på åtta hjul

På tåget på väg hem från Västerås satt jag och funderade över vårens hundträning. Jag har anmält mig och Movi på fortsättningskurs i rallylydnad och två tävlingar i nybörjarklass i rallylydnad. Vi har övat litegrann på de moment som vi lärt oss under hösten samt testat några av de som komma skall. När jag satt där på tåget och tänkte igenom vart vi stod inför nu kom jag på att jag skulle göra en lista över alla ord som jag använder till olika kommandon samt vad de betyder. Moment och övningar som liknar varandra behöver alla ha olika kommandon och om Movi ska kunna skilja dem åt måste jag också göra det tänker jag.

Efter att jag listat upp allt från vanliga träna hemma övningar till moment som ingår i rallylydnaden insåg jag att det var två viktiga moment som inte fått något namn. Den ena kallar jag nu "vänster runt" där Movi följer mig på min vänstra sida medan jag vrider mig ett helt varv till vänster. Detta moment har krävt mycket träning men har också visat att träning ger resultat. Nu övar vi på det motsatta momentet där Movi följer mig på min högra sida och jag går ett helt varv åt höger. Det fick nu heta "höger runt ".

När jag listat alla moment och kommandon ritade jag upp dessa två som just fått namn, jag tror att de är lika svåra för mig att förstå i huvudet som för Movi. Det finns ett sätt att öva på dessa och det är att ställa hunden med framtassarna på en låg och stadig pall och låta hunden gå runt pallen både i höger- och vönstervarv. Jag har övat detta med Movi några gånger och det har gått bra tills jag försökt förstå i mitt huvud vilket håll jag ska styra Movi åt på pallen för att det ska motsvara "vänster runt" respektive "höger runt". Jag som knappt kan skilja på höger och vänster när jag går, nu ska jag i beräkningen ta in vilket håll min hund vrider åt när den följer mig på min vänstra respektive högra sida. Ja hundträning är ibland riktig hjärngymnastik. Jag fick vrida min teckning många varv fram och tillbaka innan jag kunde begripa att det jag själv ritat upp stämmde.

Väl hemma bjöd jag ut Sebastian och Movi på en premiärtur på de åtta hjul som jag fått låna av mamma då jag var hemma hos henne en stund efter mötet i Västerås. Sebastian hade redan fått låna ett par rullskridskor av Love och nappade direkt på erbjudandet. Vi spännde på oss skridskorna och rullade iväg med stavarna i högsta hugg som ett extra balansstöd. Movi sprang fint vid min vänstra sida. Det svåraste var att bromsa men balansen, rullandet och skären gick bra.

Innan jag gick in tränade jag en stund med Movi i trädgården. Jag tog fram den lilla pallen från trädgårdsförrådet och vi övade på "vänster runt" och "höger runt" i samband med att jag sade dessa kommandon högt till oss båda. Movi gick runt som hon aldrig gjort förr och det såg fint ut åt båda hållen. Ännu har vi inte kunnat förverkliga rundvarvet på höger sida för den sidan är för ovan för Movi och hon styr snabbt iväg med stjärten från mig istället för ett snyggt varv med bakdelen in bakom mig. Innan vi får klämm på detta krävs nog en hel del träning på att gå fot, sitta och ligga rakt på höger sida. Frågan som jag ska ta med mig till kursen är dock om fot på höger sida får samma kommando som fot på vänster eller om det ska ha ett eget namn. 

Nu sover mitt lilla hjärta utslagen på soffan och jag ska gå och lägga mig efter en lång och rolig dag med både jobbmöten och skoj på fritiden. Att jag hade inspiration och energi när jag kom hem efter två timmar på tåget bådar gott inför framtidens pendlande. Att få tillfälle att sitta ner och filosefera en stund på morgonen och eftermiddagen kanske ger förnyad energi till kvällen. Nu hoppas jag bara att den känslan och energin håller i sig.

Utemöblerna fram på Vikbolandet

Efter att ha  messat varandra fram och tillbaka gällande hur många korvar vi skulle ta med på utflykten till landet avslutade jag konversationen med herr Sas genom att öppna fönstret.

Movi var lite sugen på att provköra Sebastian Sas bil men vi bestämde oss för att Sas skulle få köra eftersom det var han som bäst hittade ut till sitt landställe på Vikbolandet.

Movi passade istället på att gosa med Sebastian Estay på vägen ut.

Det var trevligt att få komma ut på landet och få släppa in lite frisk vårluft i den råa stugan. Förutom att nuta av solen på baksidan där det var lä tog vi fram alla utemöbler och grävde ur rabatten där vi planerade nya lökar.

Herr Sas var så glad att komma ut på sitt landställe att han dansade upp på trappen.

På baksidan var det sol och vindstilla, en riktigt trevlig plats att sitta på och titta ut över vidderna.

Gräsmattan var full av vår.

Hungriga och lite frusna av den svala vinden var det inte helt fel att sätta sig framför grillen och värma på lite mat.

Movi tyckte att korven såg riktigt smarrig ut men att den inte innehöll kött fick hon aldrig reda på eftersom hon fick nöja sig med sina frolic.

Herr Estay och herr Sas hamnade i någon rolig diskussion om klockor eller fåglar eller vad det nu var de pratade om.

 Inlevelserikt var det iallafall.

 Lilla Molly började frysa och så även jag så hon fick hoppa in under min jacka där vi värmde varandra. Hundarna som tidigare haft lite svårt att komma överens glömde helt bort att hålla avståndet till varandra när grannflickan kom och lekte och gav godis till de båda hundarna. Utan varken husse eller matte bredvid blev det neutral mark och de båda tikarna sprang bredvid varandra efter grannflickan. Jag och herr Sas tittade lyckligt på, som vi väntat på detta ögonblick.

 En sväng på fältet innan vi drog hem igen.

 Det finns inget bättre än att se en lycklig hund skutta fram på fältet.

 Mycket energi finns det i denna elvaårings kropp.

 Det är inte fel att få sträcka ut varenda muskel innan vi åter packar in oss i bilen igen.

Ågelsjön runt

Igår hade Sebastian en pluggdag inför tentan men jag fick utflykts sällskap av grannen Sebastian och hundarna. Vi packade in oss i Sebastians av vagnar och bilbarnstolar fulla bil och åkte mot Jurslahållet.

På vägen kom vi på att vi skulle gå Ågelsjön runt och så fick det bli. Efter ett stopp på Konsum i Åby var vi redo för den dryga milen av vandring.

Som vanligt vid Ågelsjön är en aldrig ensam i vildmarken och det är ganska trevligt att gå där och träffa på likasinnade. Vi gjorde ett stopp för att spana in några klättrare och då var klättrar-Sandra där. Lite längre fram när vi gjorde ett stopp för att äta mandarin i solen träffade vi på fransmännen från skridskoklubben. Ja dessa friluftsmänniskor, de är överallt, precis som jag.

Vi rundade sjön, Sebastian spanade på några fåglar i lövträden, och så gick förbi ett timmerhus där en man svängde in med sin motorcykel. Vi stannade till och pratade även med mannen som hette Barry eller något liknande. Han berättade om sina rotwiler hundar som vägde 70 och 50 kilo, om sitt yrke, sitt hus och om sitt ben som gått av på fyra ställen efter en olycka med en bil. Vi tog farväl och Barry bad oss hälsa på honom om vi såg honom på stan om han inte såg oss, absolut lovade jag och Sebastian som båda efter mötet med Barry erkännde att vi är dåliga på att känna igen folk.

Fikat åt vi i den sista gnuttan sol strax bakom Barrys hus innan vi i rask takt traskade de sista fem kilometrarna tillbaka på den skuggiga sidan vid sjön.

Alla dessa frön

En rolig grej med att handla är att gå till hälsokosthyllan och begrunda alla frön. Några nya upptäckter jag gjort är följande frön som jag även visar bilder på i samma ordning.

Chiafrön är min nyaste upptäckt. Jag slogs av hur vackra fröna var, som små små spräckliga bönor där några av bönorna har en ljusare färg. Dessa frön skulle jag kunna stå och titta på i timmar. De är som mormors knappsamling fast i miniformat. Goda är de också och ska innehålla riktigt med omega3 och kalcium. Tydligen ena riktiga små hälsobomber.

Svarta sesamfrön sprang jag över på Willys för någon månad sedan. På bilden är de utblandade med några skalade sesamfrön som jag hade hemma. Dessa svarta matta små frön kan göra vilken maträtt som helst till rena konsverket. Jag gjorde en gång lax i ugn på japanskinspirerat sätt med soya, ingefära, chili, vitlök, skal- och jouice av apelsin samt sesamolja. När jag hällt denna blandning på laxen strödde jag över svarta sesamfrön. Det blev både himmelskt gott och snyggt.

Psilliumfrön ser ut som små baggar. Jag köpte dem för att jag mindes att de är en vanlig ingrediens i glutenfi bakning. Nu blev jag dock osäker på om det är de hela fröna eller psilliumfröskal som används i bakningen. Jag har ingen aning om på vilket sätt de är nyttiga men jag antar att de likt linfrön skapar en trevlig hinna runt sig som är bra för magen. De är iallafall hårda, små och svåra att tugga så de håller sig säkert hela även i magen.

Det sista fröet är fantastiskt inget frö utan svart thairis. Jag blev bjuden på svart ris hos en kompis efter jul och tyckte att det var ett väldigt trevligt ris. Så igår när jag stod vid Kungmarkattas hylla på ICA kom jag att tänka på detta ris och hittade ett som liknande det jag ätit. Till skillnad från vanligt brunt fullkornsris som jag tycker är rätt torrt så är detta ris klibbigt och har en mild och god nötig smak. Dessutom är det otroligt roligt att koka för vattnet blir helt svart.

Det var lite av varje när det gäller frön. Förutom dessa nya favoriter tillhör pumpafrön och krossade linfrön min vanliga kost. Förut åt jag mycket rostade solrosfrön men jag har faktiskt glömt bort att rosta och orostade är de inte så goda. Frön har jag vanligtvis i müslin, gröten, smoothies och i bröd och ibland även i matlagning och sallader.

Nu ska jag sluta mina ögon och tänka på chiafrön. En till rolig detalj med dessa är att de efter bara några sekunder i munnen skapar ett sådant härligt slemm runt sig. Det är som turbolinfrön som en inte ens behöver lägga i vatten.

Imorgon väntar en ny dag med en handfull frön till frukosten.