Så kom vintern till Gävle och jag blev åter påmind om varför vi flyttat. Vi var trötta på dessa långa milda vintrar som är som en ändå lång höst. Nu slumpade det sig så att vintern kom till hela Sverige bara för att vi sökt oss aningen norr ut. Och jag vet att Gävle inte har de bästa vintrar men några grader kallare är det ändå här. Jag fick mersmak och det fick även Sebastian. Jag sa till honom att nu när vi ändå flyttat från Östergötland, ska vi inte ta och fortsätta i den riktning vi påbörjat, alltså norrut. Sebastian var inte sen på att tacka ja. Så kom Östersund på tal. Den stad vi pratat om så många gånger men aldrig besökt. Det dröjde inte länge efter att vi återupptagit den tanken förrän Sebastian hittade ett jobb där som han tyckte var intressant. Sök det sa jag och på den vägen är det.
Tre månader har gått sedan dess och en jäkla lång och omfattande rekryteringsprocess. Under den tiden har vi hunnit utse en tomt, designa ett framtida hus, som för visso är på helentreprenad. Det passar oss som har så svårt att välja när det blir för många valmöjligheter. Vi har hunnit prata med banken och få lånelöfte för tomt och byggnation av hus. Jag har hunnit söka jobb jag inte fått och jobb jag ännu inte fått svar på. Sebastian har varit på fyra intervjuer för samma tjänst och gjort ett antal tester. Idag kom svaret och det var positivt. Vi ska inom en rimlig framtid flytta till Jämtland och det är där vi tänker att vi ska leva och bo. Det känns overkligt och rätt på samma gång. En dröm vi haft i bakhuvudet så länge blir verklighet.
Hade det inte varit för Corona och flytten till Gävle där vi levt i ett mycket mer begränsat socialt sammanhang än tidigare vet jag inte om vi vågat. Det som hindrat mig tidigare är att Östersund är så långt bort. Nu har vi levt ett år med minimal fysisk kontakt med tidigare vänner och med vår familj. Det har inte spelat någon roll om vi bott i Gävle eller om vi bott hundra mil bort. Vi har ändå varit isolerade från de flesta kontakter utanför vårt län. Och vi har klarat det ganska bra.
Jag kommer tycka att det är jobbigt att bryta upp igen. Jag har fått några få riktigt fina vänner här i Gävle, både privat och på jobbet. Naturen häromkring har inte imponerat mig. Den kan varken slå Östergötland eller Östersund. För mig är de två viktigaste sakerna som avgör om en stad är trevlig att bo i de människor som bor i den och den natur som omringar staden. Sen behöver några praktiska saker som boende, jobbmöjligheter och möjlighet till nödvändiga inköp finnas så klart. Gällande naturen går det hyfsat snabbt att få en bild av hur det ser ut. Gällande människorna kan det ta flera år att bygga upp ett sammanhang och komma rätt personer som just jag trivs att vara med in på livet. Gävle hade absolut potential för det senaste och det tror jag faktiskt att de flesta städer har bara en är beredd att ge det lite tid. Denna gång var vi inte beredda att ge vår nya stad mer tid och vi följer våra drömmar norrut. Följ med oss på vår resa om du är nyfiken. Från Östergötland till Jämtland med ett stopp i Gävleborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar