Berätta om ett misstag

En av frågorna i intervjun igår handlade om att jag skulle berätta om ett misstag jag gjort. Om detta var en intervju någon gång i framtiden skulle jag berättat om just denna intervju. Istället berättade jag om en misslyckad matchning av en praktikplats. Egentligen var detta exempel inget misstag insåg jag i efterhand eftersom jag trots allt ändå gett en person en chans att komma ut på arbetsmarknaden även fast det inte gick vägen denna gång. En annan fråga handlade om hur jag beter  mig i en stressade situation. Där hade jag kunnat säga, titta på mig nu så ser ni. 

Hur blev det nu så här? Ja, den pinsamma sanningen är att jag tog fel på tiden. Intervjun som jag själv lyckats ordna genom att ringa chef efter att urvalet av kandidater redan hade gjorts. Chansen jag fick trots att jag inte klarade testet om deduktiv slutledningsförmåga speciellt bra. Och som jag förberett mig för denna intervju. Jag visste ju någonstans att det läggs mycket vikt på dessa frågor där jag ska beskriva olika situationer och att även dessa poängsätts. Så denna gång hade jag tänkt och förberett mig. Samma morgon sa jag till Sebastian att jag har intervju kl 17.15 och att han kan gå ut med hundarna då. När jag sade den tiden blev den som en sanning för mig fast egentligen var det sluttiden för intervjun. En bokning hade jag gjort i min kalender och jag hade letat upp länken för videomötet och lagt där. Jag hade också tittat på tiden flera gånger så jag tänkte väl att jag inte behövde titta på bokningen igen även fast jag annars brukar dubbelkolla en viktig tid.

Eftermiddagen gick och det fanns lagom med jobb att göra. Jag försökte spara lite på mina krafter så att jag skulle vara fräsch till denna sena timme. Så kom det in lite intressanta arbetsuppgifter som kontakt med en journalist som ville göra ett reportage om vårt projekt. Jag satt som bäst och samordnade kontakten med journalisten och en deltagare när jag blev kontaktad via Lync av den ena chefen som höll i intervjun. Hon undrade var jag var, klockan hade passerat 16.15 och ja, jag satt i godan ro och jobbade. Efter det kände jag inte så mycket ro men däremot fick jag iväg Sebastian och hundarna snabbt som ögat och satte mig framför datorn ett antal minuter försenat för att leverera en intervju via videolänk. Intervjun gick trots stresspåslaget och skammen över att ha tagit fel på tiden helt okej. Men vad gav jag för intryck? Ett par ordentliga ursäkter men jag skippade bortförklaringar. Jag sade som det var att jag tagit fel på tiden. Och nej, jag brukar inte vara sen in i möten. Det känns ju så där att jag gett ett så dåligt första intryck. 

Som frågan i intervjun antyder. Berätta om ett misstag du gjort, inte berätta om du har gjort ett misstag. Alla begår misstag och ju jobbigare det känns, desto längre från vår egen bild av oss själva är dessa misstag. Det har jag lärt mig nu. Det blir spännande att se om jag i framtiden kommer kunna berätta om detta misstag i termer av att det ledde till något gott eller inte. Det återstår att se kära läsare.