Idag hade jag och Nellie med bordercollie bestämt träffa för att leka och träna efter jobbet. En enkel promenad med ett kortare spår bestämde vi. Men oj vilken träning vi fick. Både önskad och oönskad.
Det började med att jag lite oförsiktigt släppte ut hundarna utanför porten utan att låte dem stanna till vid husknuten för att kolla vad som kommer. Det som jag annars gör men idag var både jag och hundarna lite väl exalterade över att komma iväg, de hade bråttom och jag slavade. När hundarna sprungit runt knuten och jag inte såg dem hörde jag hur kvinnan med kamphundar skriker på andra sidan huset. Hjälp nu är mina hundar på väg rakt in i gapet på kamphundarna tänkts jag. Movi som erfarat ett för nära möte med dessa tidigare kom springandes tillbaka innan jag ens hunnit blinka. Myra ropade jag in, hon kom tillbaka runt knuten men vände sedan om igen för det var dock rätt spännande att möta dessa hundar. Jag tog nu i på skarpen och ropade in Myra. Myra kom till mig och jag kunde andas ut och koppla henne.
Träning nr 1 denna kväll: inkallning i skarpt läge. Check!
Vi kom ut till Vrinnevi, mötte upp Nellie och rastade alla fyra hundar innan jag och hon satte in hundarna i bilen för att lägga ett varsit spår. Jag lade spår till hennes Moa och hon lade spår till Myra. Jag visade hur spåret ska läggas, det jag lyckats lära mig sedan jag sist spårade med en kompis. För Nellie var detta första gången så hon tyckte det skulle bli spännande. Vi gjorde två kortare spår med totalt två leksaker, en i början och en i slutet, två pinnar och en vinkel. Medans spåren vilade tog vi ut hundarna på ytterligare en promenad. Vi gick upp till ett fält där hundarna fick springa fritt och busa samt leka med oss. Jisses vilken fart Myra, Moa och Leo fick då Myra fick pinnen i munnen och de andra två jagade henne.
Träning nr 2 denna kväll: fysträning i snabbhet. Check!
När vi var på fältet kom ett gäng ryttare och hästar inridandes. De skulle hoppa på ett hinder som låg precis där vi lekte. Vi samlade ihop våra hundar och satte oss i gräset för att titta på hästarna. Hundarna var lugna och Myra lade sig ner och beskådade de stora djuren.
Träning nr 3 denna kväll: passivitetsträning med störning. Check!
Så var det dags för att gå tillbaka till spåren och låta nosarna jobba på våra två yngre hundar. Nellie lät mig börja för att titta på hur jag gjorde. Myra fångade upp spåret från sidan, hittade bollen och fick leka med den. När hon hittat den stod hon bara i spåret och funderade. Jag tänker att den lilla hjärnan kan ha varit lite trött. Myra hade också publik av en människa som stod och höll i tre hundar. Jag vet inte om det påverkade. Dock började hon gå framåt i spåret efter att jag satt igång henne lite. Hon gick en del zic zac fast jag upplever att det inte blåste. Men pinnarna hittade hon iallafall och så även den sista leksaken. Något mer nos i backen hade jag önskat men det var positivt att hon hittade alla saker och att vi kunde leka lite med dem för att öka intresset för föremål.
Träning nr 4 denna kväll: människospår med pinnar och leksaker. Check!
Om jag kom till skogen med hjärtat i halsgropen så åkte jag därifrån väldigt nöjd. Jag och Nellie hade inte valt den bästa plats att lägga spår på, underlaget var inte det bästa fullt av vitsippor och det är ett område där det rör sig människor även fast vi var inne i spenaten där färre går. Jag tänker dock att den sämsta träningen är den som inte blir av. Hade vi behövt åka iväg till en öde skog utanför stan hade vi inte lagt spår ikväll. Och roligt hade vi med hundarna både under träning och bus. Nellie och Moa var som körde för första gången var super duktiga. Moa gick med nosen i backen hela tiden och även hon hittade alla saker förutom startbollen som var spårlöst försvunnen. Vi åkte alla ifrån skogen med blodad tand för att träna mer i detta format. Dock ska träning nr 1 ska aldrig upprepas för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar