Fågelkvitter och pistolskott

Det första jag tänker att jag vill göra en söndag är kanske inte att ta en promenad till en skjutbana. Men idag tog jag bilen och parkerade vid Kättsättrleden. Följde leden mot Klockaretorpet som går förbi Borgs skjutbana. En perfekt sträcka för den som vill skotträna sin hund. Vad gör en inte för Myra. Att träna Myra i skott har jag tänkt på länge att jag borde göra.

Vi hörde skotten på håll redan då vi parkerade vid Kättsätter. För att använda tiden och förena nytta med nöje lade jag ett spår i skogen nära bilen som vilar fint medan vi promenerar till skjutbanan.

Leden mot Borgs var fin och gick genom lövskog och öppna fält. Ljudet av dånande pistolskott blandades med fåglarnas kvitter. Myra gick på som vanligt under proenaden. Skotten rörde inte henne i ryggen.

Väl framme vid skjutbanan var de som skjutit på väg tillbaka till sin bil. Endast vindens sus och fåglarnas kvitter hördes. Någon skotträning på nära håll verkade det inte bli idag. Vi passade på att bekanta oss med platsen och pausa i den svalkande skuggan.

När vi var på väg tillbaka svängde en bil in till älgskjutbanan. Än fanns det hopp om att få höra skott på närmare håll. Precis då vi passerade älgskjutbnan kom skotten. Lagom högt och lagom långt borta. Myra åt gräs medan vi lyssnade på knallarna. Helt lugn och oberörd.

Detta var väl investerad tid tänkte jag då vi gick tillbaka i värmen. Vattenflaskan hade jag med och vi fyllde på under hela promenaden. Spåret hade legat kanske en och en halv timme då vi var tillbaka. Vi drack en skvätt vatten till och använde våra sista krafter till att gå spåret. Som vanligt susade Myra fram i spåret, jag fick stoppa henne och leda henne rätt ett par gånger. Båda pinnarna hittade hon och så även slutet. Detta med att spåra börjar ramla på plats för både Myra och mig.