På Gotland blev det inga direkta skogspromenader. Denna första arbetsvecka har fyllts av annat. Idag drog vi äntligen till skogs jag och hundarna.
När jag släppte Myra började hon med att skälla bort alla skogsdemåner. Efter det kunde vi alla njuta av en promenad utan att oroa oss för farligheter.
Myra var full av glädje och energi. Hon sprang fram och tillbaka. Jag passade på att öva inkallning och belönade när hon kom till mig. Hundarna fick också leka sök i trädstammar och mossa för att göra promenaden mer intressant.
Vid några tillfällen blev Myra lite väl exalterad och pinnade på för snabbt på stigen utan att vända sig om och titta efter mig. Då passade jag och Movi på att gömma oss bakom ett träd eller i en svacka i mossan. Myra kom efter ett tag i full galopp tillbaka på stigen. Ibland missade hon oss och jag fick hjälpa henne på traven genom att vissla. En ska inte tappa kontakten med matte, det försökte jag lära henne.
Vi pausade vid ett vindskydd. Movi är klok nog och vilar när det är paus. Myra ägnade sig åt att krama ut den sista energin ur kroppen. Ibland såg jag henne gå långsamt på klippan och till och med lägga sig medan hon i nästa sekund for förbi som om en hel stack myror bosatt sig i baken på henne.
När vi närmade oss bilen tog Myra sig allt för stora friheter genom att springa så långt fram på stigen att jag inte såg henne. Jag kallade in henne en sista gång och kopplade henne. Efter allt springande under dessa tre kilometer borde det inte funnits några krafter kvar men Myra hade ångan uppe och drog som en galning. Jag försökte träna som vi gjort hemma i parken så att jag stannar och belönar henne när hon tittar på mig. Hon stannade för visso och tittade på mig men drog lika intensivt när vi började gå igen. Det hjälpte inte hur många gånger jag upprepade detta.
Återseendet av skogen gjorde Myra helt tokig. Men njutbart var det iallafall för oss alla fram till den sista biten innan vi kom till bilen. Väl föll hundarna som furor på vardagsrumsgolvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar