Vägen, tåget och framförallt skjutbanan skrämde bort mig en aning från skogsstugan. Det faktum att Sebastian faktiskt inte alls vill bo i skogen utan i öppet landskap gärna vid havet gör ju att chansen för att vi båda kommer trivas i skogsstugan sjunker. Jag gillade skogen på och bakom tomten otroligt mycket men inser att jag faktiskt bara har 15 minuter i bil till just den skogen redan idag. Den skogen är redan min, precis som alla andra skogar jag gillar.
Jag har nu höjt blicken mot dyrare objekt. Jag känner trots allt att vi måste sikta mot att hitta drömstugan och inte köpa något som vi kommer vilja sälja om ett par år.
Så dök det upp framför näsan på mig, stugan med det perfekta läget, bortom vägar, nära skog, sjö och med öppet och ljust länge. Stugan som har allt som både jag och Sebastian kan önska oss och lite till. Och kanske, kanske, om jag skrapar ihop varenda sparad slant jag har, ställer in sommarens planerade semester, säljer de få fonder som blivit över efter köpet av lägenhet, lägger undan pengarna från skatten, låter Sebastian vänta med körkortet, då så kanske, kanske kan vi skapa ihop pengar till handpenningen.
Då gäller det att det bara är jag och Sebastian som drömmer om att se solen gå ner över sjön från denna glasveranda. Då gäller det att det bara är vi som ser våra hundar springa runt på denna gräsmatta, bara vi som ser oss ta ett kvällsdopp i sjön eller odla färska kryddor i landet. Nog är väl denna stuga gjord för mig och Sebastian och ingen annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar