¡Oñacapa here I come!

Sitter pa ett internetcafe i Quito tillsammans med tre tappra reskamrater som likt mig kommer att spendera den kommande natten pa en buss. Jag och Asa aker till Saraguro ikvall vid sju och kommer fram tolv timmar senare. Linn och Sara som sitter bredvid mig far till kusten klockan elva ikvall och kommer fram rio timmar senare. Torbjorn och Gabriel som ocksa skulle till kusten idag fick ta sitt pick och pack och aka tillbaka till vandrarhemmet for att stanna ytterligare ett oar natter. Quito ville tydligen inte lata dessa tva gossar flyga mot varmare platser och orsaken till att de blev kvar ar att deras handledare aldrig kom som planerat for att hamta dem. Nar vara andra handledare var har under gardagen och idag for att lara kanna oss, fa viktig information samt eskortera oss till blivande hem och arbetsplatser partade deras handladaer loss i Guayaquil som ar Quitos storsta stad och ligger vid kusten. Snopet for Torbjorn (Torozo, pa spanska) och Gabriel. Tror inte att de ar sa glada over att ha blivit tilldelade handledare som skiter fullstandigt i dem. Men allt loser sig forr eller senare och nu har en efterlysning efter tva mer ansvarsfulla skalar paborjats. Lilla Maja blev ocksa kvar i Quito da hon haft oturen att bli sjuk fran och med forsta dagen har. Sofia fick aka ensam med sina handledare i vantan pa att Maja ska bli stark nog for att orka ta sig upp pa annu hogre hojder.
Sa vissa av oss har akt, vissa vantar p att aka och andra blev snopet kvar. Att ta farval av de andra var ratt sorgligt och hela formoddagen var en enda lang jobbig vantan pa de stora falvalen. Nu kanns det ratt sa lungt och jag har ju mykcet spannande att se fram emot framover. Men valdigt jobbit kommer det ocksa att bli innan jag kommit in i spraket mer och kulturen ocksa for den delen. Maste komma ihag att alltid ha toapapper i fickan for da jag ska ga och pudra nasan samt ett par plastpasar da jag blir bjuden pa mycket mat och inte vill vara oartig och tacka nej tillden. Da spar man det till senare tillfallen.
Att traffa handledarna igar var trevligt. Det var bara en av tva som kommit fran Saraguro men han verkar bra iallafall men var kanske inte forberedd pa vara bristande sprakkunskaper. jag ar iallafall nojd att jag lyckades fa uttrycka mina forvantningar pa vistelsen samt forsta nagorlunda bra vad han sade. Vi har planerat att jag och Asa ska fa besoka kvinno- och ungdomsprojekt de forsta veckorna samt bli visade vissa sevardigheter. Han var valdigt symopatisk och lyhord pa vad vi ville gora. Den andra handledaren kom idag sa vi fick traffa honom ocksa. Han hade akt nattbussen hit idag och aker nattbussen med oss tillbaka ikvall. Strongt jobbat. Synd bara att han missade informationen. Den ena handledaren verkar ha ett heltidsjobb och den andra studerar pa College. Den storsta faran at att de kommer att vara vsldigt upptagna men om det blir sa kommer vi nog att fa byta handledare.
Igarkvall hade vi en noche kultural tillsammans och vi hade forberett ett traditionellt luciafirande. Lamorna slacktes ned och intagandes kom vi med varsit brinnande ljus i handen och med varan finaste stamma sjungandes pa luciasangen. Efter att vi sjungit nagra sanger, som for ovrigt enligt mitt ora blev oerhort vackert, och tagat ut bjod vi upp vara handledare till dans runt midsommarstongen, som fick gestaltas av Sofia. Vara hadledares upptradanden var mindre livade och vi fick for forsta gangen uppleva den omtalade "trampa trampa dansen". Den gick ut pa att man antingen stod i par, mitt emot varandra och trampade med fotterna eller trampade runt i en ringdans. Det som livade upp det hela var att nagon helt spontant kunde byta varv. Mycket lyckfull dans som tydligen kan paga i evigheter. Ser fram emot att utforska den mer. Fick ocksa en liten beundrare som var ordforandes lilla son. En mycket charmig liten pojke som trots sina foga tva ar visste exakt nar det var dags att klappa i handerna i takt till musiken. Han satt i mitt kna och luktade lok och annanas. En harlig blandning odorer sparade fran dagens och kvallens olika maltider.
Nu borjade regnet vraka ner. Himmlen ar oppen och jag hade trots vetskapen om vadret i Qutio inte tagit med dagot skydd for regnet. Nej, detta var inte vantat da himmlen var knallbla och solen stekte pa vara blcka nackar for bara ett par timmar sedan. Men ska jag sitta har och skriva till er tills regnet slutar har jag snart skrivit en hel novell sa det ar nog tid att sluta.
Ha det gott! Nsta gang vi hors ar jag forhoppningsvis i Oñacapa eller Saraguro.