Första officiella tävlingen i rallylydnad

Idag körde jag och Movi iväg till Söderköpings brukshundsklubb för att tävla i nybörjarklass i rallylydnad. Det var lite extra spännande eftersom det var vår första officiella tävling. Vi har tävlat två gånger tidigare men det har bara varit på klubben och dessa resultat räknas inte. Movi och jag behöver tre godkända tävlingar för att få flyttas upp i fortsättningsklass. Min känsla innan jag åkte var att det kan gå hur som helst. Den känslan är svår att ha fel i.

När vi värmde upp innan banvandringen var Movi ganska seg. Hon åkte ner med nosen i backen några gånger och jag fick mata på med godis för att få henne att snäva in svängarna. Sebastian var med som stöd och fotograf och höll Movi under banbandringen. Det är då dommaren går igenom den bana vi ska tävla i och vi tävlande får tillfälle att gå banan utan hund.

Det var en snäll bana utan några tempoväxlingar att hålla reda på. Jag kände mig trygg och hoppfull under banvandringen. Vi tittade sedan på de första som startade, bland annat en aussie och en kelpie. Sedan ställde jag mig redo tillsammans med Movi. Jag gjorde några övningar för att åter väcka hennes uppmärksamhet och matade på med godis. Vid dethär laget hade hon vaknat till, och kanske förstått situationen, så hon hade väldigt fin kontakt med mig.

Innan domaren välkomnade oss in på banan belönade jag denna fina kontakt med godis en sista gång. Jag och Movi tränar mycket med godis då detta är hennes drivmedel. När hon följer mig under en hel bana är det för att hon vet att det inom sinom tid kommer att komma få något gott i munnen.

Vi välkomnades in och gjorde vårat första sitt vid startskylten. Redan där kändes det bra att vara på banan och jag var trygg med Movi. Vid varje skylt visade jag henne tydligt momenten och jag pratade hela tiden uppmuntrande med henne för att hon skulle behålla den fina kontakten.

Vi gick de fjorton skyltarna i långsam takt med stor noggrannhet. Är det något jag kan bli bättre på är det att öka tempot. Det har mina tränare i fortsättningsklassen sagt. Kanske att Movi kan bli lite mer alert då, och framförallt så riskerar vi inte att hon hamnar några steg före mig. Dock går jag långsamt, och kanske lite extra långsamt på tävlingar, för att jag vill behålla lugnet och noggrannheten. 

Efter tävlingen började den långa väntan på resultaten och prisutdelningen. Jag och min medtävlande, Therese, tog våra hundar på en promenad ut på landet. Sebastian åkte hem tillsammans med Thereses pappa och det var nog höjdpunkten på hans dag. De pratade fotboll hela vägen hem.

Prisutdelningen var för mig det mest spännande. Jag har inte vett nog att bli speciellt nervös under tävlingar. Det kanske beror på att jag spelat så mycket teater och älskar att vara på scen. Det kan också bero på att jag litar på mitt och Movis samspel. Vi gör så gått vi kan och går något fel kan vi inte göra något åt det i stunden. Under prisutdelningen kan dock allt hända. Det kan finnas flera som presterat bättre än oss och det kan finnas dem som presterat sänre. Jag har ingen aning. Det pirrar lätt i magen och jag är fylld av förväntan.

Namnen på de tävlande ropades upp. De som inte klarade godkänt fick hämta sina pris först. Sedan ropades de som fått 70 poäng och uppåt ut i stigande ordning. Jag satt på helspänn och bara väntade på att inte få höra mitt eget namn förrän på slutet. Det var cirka 25 tävlande så det var många namn som ropades upp. "Det är tre stycken fått 99 poäng", fick jag höra. Lite hoppades jag att jag inte skulle få höra mitt namn där heller. Men så kom det.

Jag och Movi fick 99 poäng av 100. Som jag tänkt så gick det verkligen hursomhelst. Det var vår första officiella tävling och jag är väldigt nöjd. Tyvärr,  ska jag väl säga, så kan det ju inte gå så mycket bättre. Denna gång var det en hyfsat lätt bana där jag som rallyförare kunde guida Movi tydligt genom banan. Sänker jag förväntningarna inför nästa tävling som är redan på söndag så kommer nog jag och Movi att få en toppendag även där.