Igår efter att jag sprungit med Movi i skogen tänkte jag att det skulle vara kul att testa springa med de två kelpies som jag nyss lärt känna. Jag frågade Sara om jag och Sebastian fick låna dem och det fick vi. Smidigt nog bor hon och hundarna på vägen till skogen från oss.
Sara hade förberett med att vätska hundarna och sätta på selar när vi kom. Vi tog över kopplena och drog till skogs. Oj vad det bar undan över rötterna. Dunder som är yngst fick en jäkla fart om han hamnade efter Vajlo så jag såg till att ligga före med honom.
Vi sprang på cykelstigar, ridstigar och lite på milspåret. Jag hamnar alltid vid fältet där jag ser ut över Kårtorp och då tänker jag att jag är så långt bort att jag borde vända om. Varje gång jag tror jag vänder om kommer jag sedan ut så att jag ser fältet igen. Så blev det även denna gång.
Vi virrade runt några varv där på andra sidan Vrinneviskogen. Sedan kom vi på rätt kurs och sprang rakt genom skogen över klippor och blåbärsris. När vi sprang mitt bland risen blev hundarna lugnare. Jag tänker att de fick kämpa mer och det var inte självklart för dem vartåt vi skulle springa.
Jag var lite orolig ett tag att vi inte skulle hinna hem till Eides namngivningsfest. Med hundarnas kraft som stöd upp för backarna gick det dock bra att springa den sista biten tillbaka. Det roliga med canine race är att det alltid finns ett energiknippe framför en som peppar en att springa vidare när en själv är trött.
Vi kom till namnfesten nyduschade och med röda kinder och fick ta del av den vackra serotonin under hängalmen på vår fina innergård. Hundarna fick komma hem till sig och inta viloläge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar