Denna helg hade jag, Sofie, Sebastian och Sas bokat in för att börja vår hårdträning inför cykelsemestern. Vi packade cyklar och resdon till hundarna, mat och grillgrejer samt friluftskläder och drog iväg till Sas stuga på Vikbolandet.
Äventyret drog igång med en rivstart då hundarna rök ihop och jag och Sas fick åka med den minsta till djurakuten i Linköping. När hunden setts till av veterinär och oron lagt sig åkte vi tillbaka till stugan. Där möttes vi av en sparkande brasa och ett dukat bord. Helgfriden hade äntligen börjat.
På lördagen vaknade vi till en solig försommardag som gjord för cykling. Vi åt frukost ute och planerade en cirka fyra mil lång cykeltur. Vad vi inte såg på kartan, som vi blev varse om senare var att vyrka fem kilometer av de totalt förtio gick genom en ganska otillgänglig skog. Det var en vandringsled istället för en cylelled vi hittat.
Väl framme vid skogen var det ingen som bangade för äventyr. Vi plockade ur hundarna ur sina olika färdmedel och traskade alla till fots släpandes på cyklarna och Movis kärra Svansen. Det gick upp och ner över över kvistar, leriga stigar och kalhyggen. Vandrinsleden var otroligt dåligt underhållen och är det svårt att gå till fots är det ännu svårare med cyklar, kärra och packning.
Så småningom kom vi till slut ut från skogen och jag fällde upp kärran Svansen och skulle just montera fast den på min cykel då Movi ramlade in i den. Hon var helt slut efter promenaden i skogen samt att hon fått springa en bit innan så att hon inte kunde vänta på klartecken innan hon hoppade in. Movi älskar verkligen sin kärra.
Efter skogsturen och ytterligare en nit cykling blev det äntligen fikapaus. Vi stannade på klipporna vid en sjö. Jag, Sebastian och Sas passade på att ta ettuppfriskande dopp. Jag fick verkligen sommarkälslor och passade på att sola en stund på klipporna innan jag klädde på mig igen.
De sista milen var det ren cykling på små fina asfalterade vägar. Sebastian fick dra Svansen med Movi i efter fikat så jag kunde dra på i backarna. Så många fina torp vi åkte förbi och så många fina trädgårdar. Jag blev sjuk av längtan att ha ett eget landställe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar