Minna bjöd mig till en Stockholmshelg. Tanken var egentligen att vi skulle cykla MTB men det blev för omständigt då min cykel stod i Norrköping och jag själv befann mig i Västerås. Vi valde istället att vandra och det blev en trevlig utflykt. Det kändes så klart tomt att vandra utan Myra som även hon var i Norrköping men jag kunde inte klaga på sällskapet då jag fick hänga med båda Minna och Presley.
Vi tog pendeln till Hemfosa och följde Sörmlandsleden upp till Paradiset. Det blev 17,6 km och med promenad till och från pendeln har vi gått ungefär 19 km idag. Sörmlandsleden är verkligen vacker. Vi fick se varrierande natur, lövskog, barrskog, myrmark, ängar och stenig skog full av klipphällar.
Vid sista pausen innan Paradiset hade vi slagit oss ner i riset och tog en ordentlig vila. Då kom en kille på MTB och stannade till för att fota ett stenmonument nära där vi satt. Jag började prata med honom och vi växlade några ord om cykling och friluftsliv. Så for han vidare på sin runda.
När jag och Minna kom fram till vårat mål Paradiset var det en timme kvar tills bussen skulle gå. Vi såg då att MTB killen höll på att packa på sin cykel på bilen nere på parkeringen så vi bestämde oss för att gå och fråga vilket håll han skulle åt och om vi kunde få åka med till en pendeltågstation. Jag fick då även möjlighet att titta närmare på hans MTB som visade sig vara en Trek feulX5, modellen under min. Det var ett roligt sammanträffande.
Vi fick skjuts till pendeln i Handeln samt en trevlig pratstund på vägen dit. Hipsters som träffas i naturen har inte helt oväntat en hel del gemensamt. Bosatta på samma sida av staden, då jag bodde i Stockholm var jag också söderbo mestadels av tiden, drömmer om att flytta till Norrland och utövar de flesta friluftsspoter som går att utöva. Jag insåg att jag inte är så orginell. Jag delar nog liv och drömmar med ett antal tusen andra trettioplussare som bor bland annat i Stockholm men också andra städer. Det var ju ingen revolutionerande insikt och den förändrade inte direkt mitt liv.
Väl i Handen tackade vi så mycket för skjutsen och pep vidare till pendeln. Vi hade sånt flyt att när vi satt där på pendeln och gäspade av utmattning efter flera timmar utomhus och till fots öppnade sig himlen och det började ösregna. Under de timmar vi var ute fick vi bara ett par pyttesmå droppar regn på slutet av turen.
Minna gjorde middagen medans jag tog ett varmt bad. Jag frågade så klart om jag skulle göra något men hänvisades till det badkar jag börjat fantisera om på pendeln och jag protesterade inte.
Nu är vi alla trötta, inte minst Presley och kommer somna som små stockar ute i den sörmländska skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar