Idag bjöd jag med mig familjen Sas på en utflykt vid Getåravinen. De var inte sena med att tacka ja och pappa Sas ställde sig och gjorde pannkakor inför utflykten. Det kan inte bli annat än kul tänkte jag med två barn, två hundar och en skog full av stockar och stenar. Jag hade inte fel.
Sebastian fick vi aldrig med oss för han var så inne i sitt plugg. Familjen Sas satt redan i bilen när jag och Movi kom ut så vi tryckte in oss tillsammans med dem. Storasyster Majken hade blivit lovad att handla kulor så vi gjorde ett stopp på Hage centrum. Lillebror Uno sade redan där att han inte orkade gå så då åkte vagnen fram. Det blir spännande att se hur han tar sig fram i skogen tänkte jag. Så förvånad jag skulle bli.
Pappa Sas parkerade uppe på Getåravinen så utflykten började med att hasa sig ner för en brant. Majken var tuff och satte fart neråt. Jag och Uno kom efter lite mer försiktiga. Pappa Sas som hade ryggskott kämpade sig ner med vagnen på en något mindre brant stig.
Ganska snart hittade vi en trevlig plats vid bäcken där vi åt pannkakorna. Majken hann knappt svälja maten innan hon var igång och förberedde äventyret. Hon skulle hitta en bra plats i bäcken där vi kunde ta oss över till andra sidan.
Så satte äventyret igång. Majken först och jag efter över några stenar i bäcken. Sas, Uno och hundarna blev kvar på andra sidan. Den biten som vi gick på varsin sida av bäcken var jobbig för Movi. Dock är det bevisat att hon inte älskar sin matte så mycket att hon skulle kasta sig över en bäck för att ta sig över.
Vi kom fram till en bro och fick över Movi och Uno på våran sida. Majken drog oss med på ett äventyr upp för en brant på ravinens topp. Det blev en ganska rejäl klättring med Majken i täten och Uno, mig och Movi tätt intill varandra. Ett par gånger klättrade vi upp och ner innan vi åter landade nere vid bäcken. Så kom den svåra utmaningen att ta sig över igen. Majken hittade ett par grenar att gå på och var snabbt över. Movi tog ett snedsteg vid bäckens kant och fick sig ett ofrivilligt dopp. Eftersom hon redan var genomblöt tänkte vi att hon kunde vada över bäcken till Majken, Sas och hundkompisen Molly. Dock satte inte Movi sin fot frivilligt i bäcken igen. Jag kopplade Movi och kastade över ögglan till Sas så fick jag putta henne i bäcken medan Sas drog i kopplet så att hon fortsatte framåt. Över kom hon iallafall. Stackars blöta lilla hund. Uno och jag tog oss torskodda över på de två grenarna.
Efter detta äventyr var det dags för en sista fikapaus för att fylla på energförrådet. Jag packade upp äppelpaj och grädde. Barnen var snabbt igång efter fikat att åka kana i slänten där vi satt. Så mycket energi och skratt som kom ur dem. Efter en bra stunds lekande tog all kraft slut hos Majken. Pappa Sas hade stelnat till under fikat och ryggen var helt paj. När vi skulle gå hem var det bara jag och Uno som kunde stå på benen. De andra två låg i en hög på marken. Uno gjorde ett tappert försök att dra dem med Movis koppel.
Ett sista krafftag och Sas kom upp på benen igen. Majken fick rida på min rygg en stund och fick sedan åter krafterna för att gå sista biten. Uno som vid Hageby centrum sagt att han inte orkade gå hade till och med så mycket krafter kvar att han valde att följa med mig den extra biten för att hämta upp vagnen. Den hade aldrig kommit till användning och Sas hade lämnat den vid första fikastället.
I bilen på väg hem var alla trötta. Jag kan säga att det var länge sedan jag skrattat så mycket. I skogen blir vi alla barn på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar