När jag körde den sista kilometern till stugan i Östa Naturreservat fick jag en chock. Skogen precis innan reservatet hade förvandlats till ett kalhygge. Jag tittade och tittade men hade svårt att ta in den nya bilden. Skogen förändras hela tiden men här i mitt barndoms Östa blir det ju helt konstigt om skogen tas ner.
Idag tog vi en promenad genom skogen och förbi det stora kalhygget som tidigt vara mosstäckt och grönskande. En skogsväg som vi ofta går på som leder till Östa källor var nu oigenkännbar när kalhygget på dess vänstra sida helt förvandlat landskapet. Om 30 år har skogen vuxit upp igen, sade pappa. Det är en oändlig tid men jag får trösta mig med att det inom närmare framtid kommer växa blommor där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar