Imorgon ska jag och Sebastian bjuda över några grannar på middag. Sebastian har stora planer för vad vi ska äta, vi har tillsammans samlat recept och han har skrivit lista över vad vi ska handla. En rätt som han själv bestämt är kycklingklubbor med indisk smak. Dem vill han bjuda grannarna som brukar bjuda honom på grillat på. Det var länge sedan det lagades kött i detta hus om det alls gjorts det.
När vi plockat ner allt i varukorgen på Willys idag och jag stod vid kassan greps jag av en lätt ångest när kassörskan scannade in kycklingfiléerna. Jag var på riktigt nära att ta dem ur handen på henne och säga att dessa ska vi inte ha. När jag för kanske tio år sedan blev fiskätande vegeterian var det lika mycket ett ekonomiskt, som etiskt och socialt beslut som ett beslut med hälsan i åtanke. Jag har sedan identifierat mig med denna livsstil där jag inte konsumerar kött och jag må ha många dåliga ovanor men på denna punkt känner jag att mitt samvete är rent då jag inte belastar jordens resurser och bidrar till djurs lidande inom köttindustrin. Så vitt jag vet har jag inte köpt kött på tio år men jag har däremot smakat kött vid vissa tillfällen då jag blivit bjuden. Det kött som kännts bäst att äta har varit marsvinet som växt upp på landet där jag bodde i Ecuador, vildsvinet som jag åt på ett bröllop och det torkade renköttet som jag smakade på en afterwork hemma hos en kollega.
Kycklingen blev betald och nedpackad tillsammans med linser, grönsaker och frön i våra matkassar. Jag lättade mitt hjärta inför Sebastian redan på väg ut från Willys och vi kom överens om att detta inte får bli något upprepat beteende, speciellt inte med kyckling och kött som inte är ekologiskt. Så gick vi mot bilen med kycklingfiléerna som glödde i en av påsarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar