"Beskrivningar börjar i författarens fantasi, men de bör avslutas i läsarens. När det gäller att omsätta dem i praktiken är författaren betydligt lyckligare lottad än filmaren, som ju är dömd att visa för mycket - inklusive i nio fall av tio, dragkedjan längs monstrets rygg. (...) För mig är en bra beskrivning detsamma som att ange ett par, väl valda detaljer som får stå för hela helheten."
Ur boken " Att skriva" av Stephen King
"Om du vill bli författare är det två saker du absolut måste göra", skriver Stephen King: "läsa mycket och skriva mycket." Stephen skriver att han läser ganska långsamt men han tar sig igenom ungefär sjuttio till åttio böcker per år. Han läser i köer, vid matbordet, i fåtöljen, i teaterfoaljen och på toan. Med hjälp av talboken läser han också i bilen och på träningsmaskinen. Stephen avråder den som upplever att den inte kan missa ett visst program på tv från att bli författare. Han lyfter fram de sämsta böckerna som de mest lärorika.
Med detta råd från Stephen inser jag ganska snabbt att jag har ett utvecklingsområde. Jag räknar inte antalet böcker jag läser men gissar att det ligger på en till tre böcker i månaden. Om jag får tag på en bok jag inte gillar eller som jag av någon anledning inte lyckas fastna för slukar den min läslust helt. Istället för att snabbt dra igenom den eller ta fram en ny bok blir de stunder jag plockat fram boken allt mer sporadiska. Jag tror också att jag ibland tycker lite för mycket om att leva i verkligheten eller i mina egna tankar. Ta bara exemplet med mitt pendlande. Snart har jag åkt tåg till vardags i en månad. Under denna tid har jag haft Stephen Kings bok "Att skriva" med mig i väskan hela tiden. Hur långt tror ni att jag kommit i den? Jag har kommit halvvägs. 134 sidor av 256. Det är inget tempo att tala om om jag någon gång siktar på att bli författare. Om jag inte sover på tåget så sitter jag oftast och funderar medan jag tittar ut på landskapet. Tanken att testa en ljudbok har slagit mig. Jag tror att det skulle vara perfekt. Dock är jag rädd för att jag skulle somna ifrån boken och vakna i Malmö. Dock är kanske detta en risk som jag får ta om jag vill utvecklas i mitt skrivande.
I den nedre sektionen av verktygslådan ska de stilistiska dragen ligga, skriver Stephen King. Här pratar han om bland annat stycken och utformningen av texten. Detta är något som jag själv lägger mycket vikt vid. Jag föredrar strukturerade och luftiga texter med många styckesindelningar. Det första jag tittar på om jag öppnar en ny bok är detta. En bok med kompakt text som fortsätter sida upp och sida ner utan paus kommer jag sällan särskilt långt i.
"Språket måste inte alltid bära smoking. Syftet med att skriva romaner är inte att kreera grammatiska mästerverk utan att få läsaren att känna sig Välkommen och att förmedla en historia...att om möjligt få honom eller henne att glömma att de överhuvudtaget läser en bok. Enmeningsstycken liknar snarare tal- än skrivspråk, och det är bra. Att skriva är att förföra."
Av Stephen King
Ur boken "Att skriva - en hantverkares memoarer "
"I framtiden vill jag vara hen", säger storasyster.
"Jag vill vara mamma", säger lillebror.
Drömmar kan förstärkas och de kan förändras. Vilka drömmar storasyster och lillebror än väljer att följa så hoppas jag att de kommer att leva i ett samhälle som tillåter dem vara de personer de vill vara.
För några veckor sedan lånade min granne ut en bok till mig efter att vi pratat om vårat gemensamma intresse: att skriva. I samma veva började jag också åka en väldig massa tåg. När jag inte äter, sover eller funderar på tåget så läser jag några sidor ur denna bok. Jag kommer att fortsätta dokumentera citat och även sammanfatta vissa stycken som berör mig eller som jag vill minnas i mitt fortsatta skrivande. I takt med att tåget långsamt tuffar fram genom våriga landskap tar jag mig an uppgiften att bli mer medveten om mitt skrivande. Nedan kommer en sammanfattning av kapitlet "verktygslådan" ur boken "Att skriva - en hantverkares memoarer" av Stephen King.
Steven beskriver detaljerat hans morfars verktygslåda. Den hade tre våningar och var fylld av verktyg där de vanligaste verktygen låg högst upp. Verktygslådan som morfadern byggt själv vägde mellan förtio och sextio kilo och morfadern bar alltid den med sig. Efter ett enkelt snickaruppdrag där Stephen följt sin morbror som ärvt verktygslådan bärandes på den runt hela huset frågar Stephen morbrodern varför han bar med sig alla verktyg då han bara behövde en skruvmejsel. Morbrodern svarade att han inte visste vad han skulle behöva när han kom på plats, attdet alltid är bäst att ha alla verktyg med sig då man aldrig kan veta om man stöter på något oväntat.
Stephen avslutar stycket med följande ord: "vad jag vill föreslå är att om du ska kunna göra ditt bästa som författare, behöver du bygga din egen verktygslåda och skaffa dig så mycket kraft att du alltid orkar bära den med dig. För då, istället för att stå inför ett svårt jobb och bli modfälld, kan du plocka fram rätt verktyg och sätta igång direkt."
Stephen rekommenderar vidare mig att ha minst fyra våningar i min verktygslåda och se över och putsa upp de verktyg som jag redan besitter innan jag stuvar in dem i de olika facken i verktygslådan. I den översta sektionen stoppar jag ned de vanligaste verktygen.
När Stephen började prata om ordförrådet som ett av de vanligaste verktygen såg jag redan framför mig hur jag skulle sitta med ordböcker och mängder av skönlitteratur för att putsa upp detta. Stephen gav mig istället, tvärt emot vad jag tänkt, följande råd: "lägg ditt ordförråd överst i verktygslådan och bry dig inte om att utöka det. (Det kommer du att göra medan du läser, förstås...men en sak i taget.) Nägot av det värsta du kan göra mot dina alster är att försöka piffa upp dem, att leta efter långa ord eftersom du skäms över att du bara kan korta. Det är som att klä ut katten i aftonklänning." Och där drog jag en lättnande suck. Tack Stephen för det rådet!
Grammatiken lägger jag också i det översta facket. Där påminner Stephen mig om grammatikens enklaste grundregel, "att det endast behövs substantiv, namn på saker och ting, och verb, sånt som gör något." Exemplen, "Klippor exploderar. Jane sänder. Berg flyter." beskriver han som aldeles utmärkta meningar så länge de inte är i för stor mängd.
Undvik passiva objekt är Stephens nästa grammatiska råd. Skriv "mötet är klockan sju" istället för "mötet kommer att hållas klockan sju". Skriv också "författaren kastade repet" istället för "repet kastades av författaren". Stephen menar att den passiva rösten känns osäker och att blyga författare använder passivum. Det har säkert hänt ett antal gånger att jag ramlat i den blyga författarens fälla men att vara blyg är det sista jag vill i mitt skrivande.
Sist i den översta sektionen av verktygslådan skickar Stephen med mig att undvika adverb. Orden som slutar på -igt liknar han som maskrosor som sprider sig som ogräs i gräsmattan. Han tar upp dialogattribuering som ett undantag där adverb i sällsynta fall kan göra meningen bättre som i exemplet ""Var inte en sådan idiot, Jekyll", sa Utterson hånfullt."
Stephen skriver "att skriva väl handlar om att göra kloka val när det gäller att plocka fram de verktyg du behöver för att arbeta." Han bekänner att även han bidragit med sin beskärda del av adverb i rädslan av att läsaren inte ska förstå honom annars. "Att skriva väl handlar ofta om att låta rädslan och tillgjordheten fara", skriver han.
"Du kan närma dig skrivandet med nervositet eller med upphetsning, du kan vara hoppfull eller uppgiven - besatt av känslan att du ändå aldrig kan fästa på papper allt det som ryms i ditt inre. Du kan ta dig an uppgiften med knutna nävar och smala ögonspringor, redo att skriva skiten ur någon. Du kan ta dig an den för att du vill att en flicka ska gifta sig med dig eller för att du vill förändra världen. Ta dig an den hur du vill, men ta inte lätt på den. Låt mig upprepa detta: du får aldrig ta lätt på att närma dig en tom sida."
Av Stephen King
Ur boken "Att skriva - en hantverkares memoarer"
Imorgon ska jag och Sebastian bjuda över några grannar på middag. Sebastian har stora planer för vad vi ska äta, vi har tillsammans samlat recept och han har skrivit lista över vad vi ska handla. En rätt som han själv bestämt är kycklingklubbor med indisk smak. Dem vill han bjuda grannarna som brukar bjuda honom på grillat på. Det var länge sedan det lagades kött i detta hus om det alls gjorts det.
När vi plockat ner allt i varukorgen på Willys idag och jag stod vid kassan greps jag av en lätt ångest när kassörskan scannade in kycklingfiléerna. Jag var på riktigt nära att ta dem ur handen på henne och säga att dessa ska vi inte ha. När jag för kanske tio år sedan blev fiskätande vegeterian var det lika mycket ett ekonomiskt, som etiskt och socialt beslut som ett beslut med hälsan i åtanke. Jag har sedan identifierat mig med denna livsstil där jag inte konsumerar kött och jag må ha många dåliga ovanor men på denna punkt känner jag att mitt samvete är rent då jag inte belastar jordens resurser och bidrar till djurs lidande inom köttindustrin. Så vitt jag vet har jag inte köpt kött på tio år men jag har däremot smakat kött vid vissa tillfällen då jag blivit bjuden. Det kött som kännts bäst att äta har varit marsvinet som växt upp på landet där jag bodde i Ecuador, vildsvinet som jag åt på ett bröllop och det torkade renköttet som jag smakade på en afterwork hemma hos en kollega.
Kycklingen blev betald och nedpackad tillsammans med linser, grönsaker och frön i våra matkassar. Jag lättade mitt hjärta inför Sebastian redan på väg ut från Willys och vi kom överens om att detta inte får bli något upprepat beteende, speciellt inte med kyckling och kött som inte är ekologiskt. Så gick vi mot bilen med kycklingfiléerna som glödde i en av påsarna.
"Det finns ingen Idébank, ingen Historiecentral, ingen Skattkammarö med nedgrävda bestsellers; bra idéer till berättelser verkar faktiskt uppstå ur tomma intet, de kommer flygande mot en när man minst anar det. Två från början sinsemellan helt skilda uppslag smälter samman och plötsligt har man en idé. Ditt jobb är inte att hitta de där idéerna men att förvalta dem när de dyker upp."
Citat av Stephen King
Ur boken "Att skriva"
När jag tänker efter är det just på detta sätt som min berättelse "Stig-Berit vid rälsen" växte fram. Det var ett par idéer som smälte samman och när jag jag väl började skriva så kom historien av sig själv. När jag läser citatet av Stephen King blir jag åter sugen på att förvalta liknande idéer.
Novellen "Stig-Berit vid rälsen" går att läsa under denna länk:
http://jennieastrom.blogspot.se/2011/03/stig-berit-vid-ralsen.html?m=1
Kroppen är genomvarm och avslappnad efter ett bastubad i vedäldad bastu och fyra dopp med hela kroppen och huvudet ner i sjön där isen nyligen gått. På mitt ben ligger ett hundhunud och nickar i en lätt sömn nöjd efter dagens utomhusäventyr. Livet på landet är det bästa livet.
När jag körde den sista kilometern till stugan i Östa Naturreservat fick jag en chock. Skogen precis innan reservatet hade förvandlats till ett kalhygge. Jag tittade och tittade men hade svårt att ta in den nya bilden. Skogen förändras hela tiden men här i mitt barndoms Östa blir det ju helt konstigt om skogen tas ner.
Idag tog vi en promenad genom skogen och förbi det stora kalhygget som tidigt vara mosstäckt och grönskande. En skogsväg som vi ofta går på som leder till Östa källor var nu oigenkännbar när kalhygget på dess vänstra sida helt förvandlat landskapet. Om 30 år har skogen vuxit upp igen, sade pappa. Det är en oändlig tid men jag får trösta mig med att det inom närmare framtid kommer växa blommor där.
