Jag kom tillbaka från Norrbotten med en begynnande förkylning i halsen och kroppen. Sebastian som gått hemma och trampat har laddat hela veckan för skridskoåkning och nu när isen äntligen blivit bättre kunde jag inte göra annat än att sällskapa honom. Igår förberedde vi vår packning och lade oss tidigt för att sova ihop krafter inför turen med Bråvallaskrinnarna.
Min förkylning hade på morgonen gått från värk i kroppen till hes och lätt hostig hals så jag kände att jag hade en del krafter att göra av med på isen. Vi åkte iväg med en trevlig grupp och tog en runda på Svängbågen där vi också pausade med grillning.
På vägen tillbaka var ytskiktet mjukare så det var lite kämpigare att åka. Solen tittade fram och lös på våra näsor när vi kämpade oss fram. De knappa två mil vi åkte blev absoluta tillräckligt för mig. Benen värkte den sista biten och förkylningeng i kroppen jorde sig påmind.
Nu när jag nu ligger i soffan tittar på VM föreställer jag mig att det är jag som just kämpat mig fram på skidor och vunnit överlägset till publikens jubel över min kämparglöd. Jag känner utmattningen i kroppen efter ett stenhårt lopp och kan inte annat än att hålla med om att nu är det vila och återhämtning som gäller innan träningen återupptas för nästa säsong. Det enda som skiljer mig från dagens vinnare i dam-VM är att jag saknar den hurtigt glada norska accenten. Kanske något att träna på inför nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar