Lördagstur med viss försiktighet

Vid ett par tillfällen har jag sagt till Sebastian att det kanske kan vara skönt att vara hemma en dag på helgen och slappa istället för att åka skridskor. Ta det lugnt, har Sebastian då svarat, kan vi göra när skridskosesongen är slut. Så har vi gladeligen packat våra ryggsäckar och tagit oss ut de dagar vi kunnat.

Idag var en sån dag som jag trott att vi skulle vara hemma men när solen lyste in genom fönstret på morgonen var det jag som sade att vi skulle upp och packa skridskoryggsäckarna. Vi åkte till Svängbågen där vi känner oss trygga och stannade till vid det vanliga stället, vid en vik, för att känna på isen. I viken var ytan mycket mjuk och var inte lämplig för skridskoåkning. Jag ställde in mig på att ta en skogspromenad istället men Sebastian tyckte vi skulle åka fram till Tjalvestugan och kolla läget där.

Vid Tjalvestugan var isen överraskande hård och väl åkbar så vi tog på oss all utrustning och klev ut på isen. Movi som var med fällde ut sina sexton dubbar och hängde på oss. Isen var tjock med ett lager överis som var gjord av smält snö sant ett lager hård underis. Dock fanns det flers hål vid stenar och mörka fläckar med sprickor runt. Dessa gjorde oss fega och vi bestämde oss för att åka fram och tillbaka på ett ställe där vi kände oss trygga för att träna teknik. Movi fick vänta på bryggan medan vi tävlade med varandra och oss själva i att åka så få men långa skär som möjligt under en viss sträcka.

Vi tog fikarast med Movi på bryggan och träffade på ett par som åkte ett par timmar på sjön. De sade att isen är tjock och säker. Efter en stund kom en ensam kvinna åkande med knapphändig säkerhetsutrustning. Efter dessa möten blev även vi fegisar lite modigare och efter fikat tog vi på oss skridsorna igen. Nu tog vi oss tillsammans med Movi ut på sjön och åkte en rejäl sväng uppåt på sjön. Det tog ett tag innan jag vande mig vid det svarta fläckarna och den smälta överisen som låg blöt vid båda sidor av den plogade banan. Med min pik lärde jag känna dessa läskigheter och insåg att isen var hyfsat tjock även där.

På vägen tillbaka hade jag helt slappnat av och njöt till fullo av att glida fram i pendlande takt. Movi följde efter som den hund hon är med sina sexton dubbar ner mot isen.