När den vita mannen skövlat all urskog söker han sig till nya platser att skövla. Tar inte han beslag på naturens rikedommar gör säkerligen någon annan det. Och det skulle ju vara fruktansvärt att riskera. Maktbegäret tar honom till marker som bebos av ursprungsfolk som lever i harmoni med naturen. Det skulle kunna vara kolonialtidens Latinamerika, eller dagens postkoloniala. Denna gång är det filmen Avatar.
James Camerons senaste mästerverk tar oss till en planeten Pandora bestående av gröna regskogar med milslånga vattenfall och trädstammar bredare än höghus. Gräs, insekter och växter som lyser om natten. Människoliknande varelser med influenser av djur och utomjordingar som älskar, sammarbetar och språkar med naturen.
Denna harmoniska värld har dock inte helt lyckats skildras utan inspiration av den vita mannen. I detta drömrike tar ursprungsfolken makt över de vilda djuren genom att tämja dem och göra dem till sina trofasta tjänare. Nog vill jag medge att det ser underbart ut att flyga på en storvingad drake. Men förhållandet mellan dem och Pandoras ursprungsfolk är slående likt hur Tellus människor tagit sig an den fria vargen och gjort den till den underlägsna vännen och arbetskamraten hunden.
Så kommer vi till filmens kroppsideal. Att de mänskliga jordborna, som i detta fall framställs som onda, näst intill rakt igenom porträtteras som muskliga män med biffiga nackar, spelar oss ett ironiskt spratt med vår verklighet.
När vi kommer till pandoras folk, som här ska vara ett exempel på en mer eftersträvansvärd varelse, får vi se långa späda kroppar med smala midjor men dock starka armar, axlar och nackar. För det mesta är deras kroppar avklädda så att vi riktigt får borra in våra ögon dem och omöjligt missa att ta till oss idealen.
Tack Cameron, nu slipper vi tveka inför vårt nyårslöfte som vi annars bittert försöker glömma lagom till att den första månadens gymkort oanvänt gått ut.
Tja, så kommer vi till lite småkuriosa om att både den goda och den onda huvudkaraktärern är en man. Visserligen finns det starka kvinnor vid deras sida men normen om den manliga hjälten som får ta emot publikens jubel när sluttexten börjar rulla bryts inte heller i denna film.
Ja, men i det stora hela var det en fantastisk upplevelse. Lite krig, lite spänning, lite exotisk natur och så förståss lite kärlek. Då har alla krav för en bra film bockats av och det blir fyra getingar i expressen.
Trailer och bilder hittas här: http://avatar-trailer.blogspot.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar