Sofia och jag såg ljuset i en simpel träkyrka i Nercon. Kanske var det en för tidig Lucia, kanske var det en lek med våra hjärnor. Hur som helst fångade denna väderbitna träfasad mitt hjärta. Dess halvt övergivna kyrkopark med trasiga träbänkar placerade i en ryund cirkel kring en betonggrund för någon som tidigare varit ett monoment. Känslan var filmisk. Skulle jag spela in en vampyrfilm skulle jag göra det där. Skulle jag gå på en luciakoncert skulle jag också göra det där. Inne i kyrkan pryddes dess marmormålade träpelare med torkade blommor och ris. Tiden hade slutat räknas för länge sedan i denna antika kyrka. Den som steg in där tappade plötsligt greppet om nu och då i denna plats fylld av spänning och mystik.
För att fortsätta på temat spänning kommer vi osökt in på en viktig händelse i Chiles politiska framtid. När svenskarna njuter av lussebullar och körsång går de chilenare som skrivit in sig till valurnorna och röstar. När rösterna är räknade återstår det att se om det är kristdemokraten Frei eller socialistpartiets utbrytare Marco MEO som går vidare i andra valomgången mot högerkandidaten Piñera.
3 kommentarer:
Du skriver så vackert och inlevelsefullt att det känns som man är där hos dig. Längtar efter dig, Jennie. Puss, mamíta
Finns det många träd där, eller har de huggit ner alla och byggt hus av dem?
Det finns faktiskt endel träd. En hel del låg skog. Det märkte Sofia och jag när vi skulle ta oss igenom ett sogsparti. Vi fick krypa hela vägen. Antar att den blivit kvar för att det inte är så mycket att bygga hus av. Det finns också ett par naturreservat där skogen antagligen är högre.
Piñera äger tydligen ett av dem. Där betalar man inträde för att komma in.
Skicka en kommentar