Movi har fått tillbaka livet

Ta ner mig på jorden. På vägen hem från Västerås stannade vi till i Kungsör och gick en tvåkilometersslinga i Stengärdets naturreservat. Under hela promenaden så svävade jag på rosa moln. Det gör jag fortfarande fast jag ligger i soffan och strax tänkte vila ögonen på dessa moln.

Ett: jag är glad för att Myra var så duktig och fin på utställningen idag.

Två: jag är glad för att Movi har fått tillbaka livet. 

Movi fyller fjorton år till hösten. För fem dagar sedan fick hon komma till veterinären och fick utskrivet medicin för sina svullna bröst där hon har en tumör. Movi har varit hyfsat pigg och det har varit svårt att veta om hon har haft ont. Hon är så klart till åldern kommen och är ingen unghund men har inte haft några problem att följa med på långpromenader, hoppa upp i soffan eller sängen eller för den delen äta med god lust.

Idag när Movi ätit sin medicin i fem dagar märker jag plötsligt att jag har fått en helt ny Movi. Den lite halvsega till åren komna tanten som föredragit att nosa lite extra länge på en fläck istället för att ta några glädjeskutt under promenaden har blivit som förbytt. Movi har fått tillbaka livsgnistan.

När jag och Sebastian öppnade bakluckan för att släppa ut hundarna vid Stengärdet for det ut inte bara en utan två unghundar med full energi i kroppen. Myra rusade upp för stigen och i full fart och efter kom Movi. Hennes svans stod rakt upp i luften medan benen skuttade fram över stigen. Visst såg jag att det fortfarande bor en äldre hund i Movi men den energin hon hade idag har jag inte sett på mycket länge. I vanliga fall kan det komma tre glädjeskutt på sin höjd, nu kom skutten och farten fram flertalet gånger under promenaden. Om jag tog fart på stigen så sprang Movi med maximal glädje vid min sida. Jag var i himlen. Om det är medicinen, det faktum att vi lämnat Västerås och var på väg hemåt, att det bara var vi "familjen" åter igen, att Movi suttit en timme i bilen och fick komma ut eller att vi gick på en ny spännande stig vet jag inte. Vad jag vet är iallafall att det var helt underbart att se Movi i detta tillstånd.

Så nu ligger jag alltså här på rosa moln och känner mig glad och mallig över mina fantastiska djur. Snart behöver jag nog komma ner på jorden igen, men tills dess ska jag bara njuta av denna härliga känsla och de mjuka molnen.

Foto Sebastian Estay

Hög spänning i Västerås

Idag var Myra på sin andra utställning. Sist hon ställde ut i Malmö för cirka en månad sedan kom hon på första plats av två i sin grupp och fick ett blått kort, very good. Idag gick jag till utställningen tillsammans med Myra och Sebastian med spänning i magen. Det kunde gå bättre än sist och det kunde gå sämre.

Kelpie ställde ut tidigt i ordningen, direkt efter Kattledog som var först ut i ringen. Vi gick hemifrån Sofie i god tid och var på plats en timme innan bedömningarna började. Det var so att komma hem då jag klev in i utställningshallen i Rocklunda. På denna utställning har jag arbetat många år då jag var yngre både som funktionär och som ringsekreterare. Nu var jag nöjd över att jag bara var en enkel utställare och inte hade några andra ansvarsområden.

Det var mysigt att lägga ut sin filt och sitta ner och titta på alla hundar som kom in i utställningshallen. Vi spanade in några kelpiesar som skulle tävla med oss i ringen. Vi tog även en vända och tittade på försäljningarna, köpte en boll och några ben, innan vi slog oss ner på filten igen och tittade på när bedömningarna drog igång.

Myra var lugn och fin hela tiden. Hon tyckte det var spännande att titta på alla hundar. Hon kunde också ligga helt lugnt bredvid mig och Sebastian och vila. Jag fick resa mig upp strax innan vi skulle in i ringen för att Myra inte skulle vara helt nyvaken då vi gick in.

Vi var först i vår grupp, en av tre juniortikar. Domaren tog sig god tid att titta på Myra, undersöka tänder, känna på henne och titta när hon stod still samt gick diagonalen och ett varv själv i ringen. Efter denna noggranna bedömning sträcktes ett rött kort upp i luften. Vi fick exellent denna gång. Jag hoppade till av glädje och Myra skällde ett par gånger av upphetsning.

Så fick vi stå åt sidan medan de andra två hundarna bedömdes. Nu började det bli riktigt spännande. Jag vet att vi fick bra kritik men jag hade ingen aning om vad de andra skulle få. Ett gult kort och ett blått kort sträcktes upp i luften under de andra bedömningarna. Myra kom på första plats, utan CK. 

Jag var riktigt glad över Myras insats och fina kritik. Precis som förra gången i Malmö gick ingen kelpie vidare till att tävla om bäst i rasen. Denna gång var det totalt sex kelpies, varav fem juniorer och en unghund. De behöver kanske alla växa till sig lite. För egen del är jag glad för den miljöträning Myra får av att gå på utställning. Sen hoppas jag kunna tävla med henne i lydnad eller någon annan gren där hon får använda sin hjärna. Men visst är det också kul att ha en hund som gör bra ifrån sig på uställningar. Om en månad ska vi ställa ut i Norrköping, det gör vi mest för att det är på hemmaplan. Efter det ska jag låta Myras kropp växa till sig lite innan jag provar lyckan igen.

När vi var klara promenerade vi tillbaka hem till Sofie. Efter att ha sett så många okända hundar var Myra väldigt glad att få komma tillbaka och träffa sina  bästa vänner Movi och Murphy igen. Vi fick oss en andra frukost av Sofie och påbörjade sedan vår resa tillbaka hem till Norrköping. Jag satt hela vägen hem och tänkta på hur nöjd jag är över Myras insats, över hur fin hon är och över hennes fantastiska temperament. Om någon fartkamera lyckades fota mig på vägen så fick den en bild på en förare med ett stort leende på läpparna.

Australian mates Friska Myra, ett år imorgon.

På tur i Västmanland

I helgen är vi på besök i Västerås. Sofie och Mathias tog oss idag till en trevlig promenad runt en sjö i Ramnäs. Vi gick cirka åtta kilometer. Hundarna sprang och lekte och hade kul. När vi gick där och njöt stormade en stor älg fram genom skogen en bit ifrån oss. Myra satte fart mot älgen men Sebastian lyckades få stopp på henne och hon kom tillbaka till oss. Tur det, älgar är inte att leka med.  Movi ramlade i vattnet från en brygga. Efter det hade hon massor av extra energi i benen då hon promenerade. Vilket äventyr vi fick.

Imorgon ska Myra ställa ut på hundutställningen i Västerås. Det blir spännande att se hur det går.

Murphy, Jack russel

Myra, Kelpie

Movi, Aussie

Movi mitt får

Movi tycker om att nosa. Väldigt väldigt mycket tycker hon om att nosa. När vi går i parken får Movi gå lös. Hon nosar länge på en fläck. Gräver ner sig i luktens värld. Movi glömmer tid och rum. Movi hör inte så bra. Hon hör inte när matte som redan hunnit komma långt på sin promenad ropar. Movi är en fårhund.

Lilla Myra är rapp i stegen. Hon är också en fårhund. Myra ska valla får, hämta in fåren till sin ägare. Myra har aldrig fått valla riktiga får men hon har en aldelens egen fårhund som hon vallar. När matte ser att Movi är långt bort tar hon Myra till hjälp. Hämta Movi säger matte till Myra. Myra springer mot Movi, tvekar och tittar på matte. Ja hämta Movi bekräftar Matte. Och så sätter Myra fart, tar ett varv runt Movi som vaknar upp från sin egna värld. Så springer Myra och Movi tillsammans till matte.

Myra får berömm. Duktig fårhund (med betoning på hund). Movi får berömm. Duktig fårhund (med betoning på får).

Förut vallade Myra Movi för att leka. Hon sprang emot Movi och hoppade upp mot henne då de möttes. Det gillade inte matte och inte heller Movi. Men nu när matte kommit på att Myra kan göra nytta istället för att bara leka runt är alla mycket gladare. Movi tycker att det är okej att bli hämtad. Det värsta som skulle kunna hämda är ju att matte skulle gå ifrån henne utan att hon såg. Eller ännu värre, att hon skulle behöva gå kopplad och inte ens tillåtas lukta på den goda fläcken.

Som julafton

Vad kul det är att handla på nätet. Sitta hemma i soffan och beställa grejer passar mig. Jag gillar inte att gå i butiker. Så är det som rena julafton när grejerna kommer hem!

Idag fick jag hem Myras nya flytväst. Valpvästen som jag lånat av Sara är tillbakalämnad. Nu fick Myra en riktigt fin väst från Hurtta. En rosa blev det då det var den färgen som fanns i Myras storlek.

Bland det jag beställt fanns en studsboll. Jag testade att träna med Myra hemma på vardagsrumsgolvet. Jag tog den nya bollen och en annan studsboll som vi har sedan tidigare som Myra gillar. När jag rullade iväg bollarna en och en tog hon dem i munnen och kom tillbaka med dem till mig så jag kunde rulla iväg nästa boll. Ibland behöver jag säga "ta den" för att hon ska greppa bollen och komma med den. Ibland kommer hon ändå.

Att hämta och komma med saker har inte fallit sig naturligt för Myra. Vi har utan krav lekt och tränat på detta. Bollarna var roliga och leken har gjort sitt. Jag är nöjd med dagens resultat. En kort stund körde vi och slutade medans det fortfarande gick bra.

Jag hade också beställt en apportbock i trä som kom idag. Den lekte vi med väldigt kort så att den skulle vara extra spännande och intressant. Myra var på den med munnen några snabba gånger, på väg att greppa den. Får hon lite tid kommer hon säkert kunna bära även denna i munnen.

Efter detta korta träningspass lekte vi lite. Sen visade jag att leken var slut och Myra hoppade direkt upp i soffan för att vila. Avknappen är det absolut inget fel på. Inte minst på kvällen, då ska en vila tycker Myra.

En dag i taget

Myra fyller om några dagar ett år och fick komma till veterinären för att få sin spruta.

Tant Movi fick sig också en undersökning. Hon har ett antal knölar på magen och har också börjat bli svullen runt brösten.

Jag var ganska rädd för Movis undersökning. Jag förstår att hon kan ha ett antal tumörer och är inte beredd att operera en snart fjortonåring hund. På ett sätt ville jag inte höra vad veterinären skulle säga. Tänk om hon skulle konstatera det värsta, att Movi inte länge kan stanna hos oss. Samtidigt så ville jag så klart för Movis skull göra undersökningen så att hon inte går och lider i onödan.

Veterinären klämde och kände på Movi och konstaterade att det fanns ett par tumörer. Movi fick medicin mot inflammationen. Den ska hon ta en vecka så får vi se vad resultatet av det blir.

Jag och Sebastian gick hem med våra hundar, lättade över att det även imorgon kommer att bli en vardag som alla andra.

Med en hund som är snart fjorton år är jag glad för varje dag vi får tillsammans. När jag sätter mig i soffan och Movi kryper upp i mitt knä ger jag henne all min kärlek och lite till. Det finns ingen hund i hela världen som har en så mjuk och gå päls än hennes. På äldre dar och sedan Myra flyttade in i huset har Movi blivit mer mer kontaktsökande. Nu finns det ju konkurrens om mattes famn och Movi ska så klart vara den som är där först så hon inte missar sin plats. Jag tackar och tar emot. Gos från Movi var jag inte så bortskämd med innan.

Förutom tumörer så var Movis hälsa bra. Och matlusten sitter i, så väl som suget att arbeta för godis samt att Movi fortfarande orkar följa med på längre som kortare promenader. Jag andas ut för stunden och tar en dag i taget. Idag är en kväll av lättnad.

Sug att träna

Idag fick bli en lugn dag. Övriga dagar under påsken har jag och hundarna spårat, gått långpromenad eller sprungit. När vi lägger all vår energi på att vara ute i skog och mark har varken jag eller Myra varken kraft eller behov till annan träning. Idag bestämde jag mig för att vi skulle vara hemma hela dagen. Då fick jag sug till att träna. Jag skrev ner lite övningar som jag ville göra med Myra så att vi hade ett mindre program att göra hemma på innergården.

Om jag inte tänker igenom vad jag vill träna på bli det lätt så att jag alltid tränar på samma saker. Och så blir träningen lätt tjatig, att jag tränar för länge på ett moment. Det ska ju vara korta pass med varje moment, och när det blir rätt ska vi sluta och göra något annat. Jag vet att det är så men jag bli så sugen på att göra om och om när det går bra. Nu valde jag att blanda nya och gamla övningar.

Jag filmade vårat träningspass och filmen kommer nedan. Förutom själva träningen har jag idag även lärt mig hur jag ska ställa in kameran när jag filmar. Öppen bländare betyder att jag kan fokusera på en sak, och det som är i bakgrunden blir suddigt. Stängd bländare betyder att allt jag filmar blir i fokus. Eftersom jag filmar med stativ och inte själv sitta bakom kameran ska bländaren vara öppen. Så är det. Nästa gång ska det bli rätt.

På filmen: Australian mates Friska Myra, ett år gammal