Myra i gallertrappan

Ännu en eftermiddagspromenad en vanlig måndag. Fickorna fulla av godis och hundarna fulla av energi. Movi går bredvid mig med hundra procent kontakt, väntandes på att en godbit ska stickas in i hennes mun. Myra går först och drar som en tok i kopplet, vill bara fram och längre fram.

Vi stannar vid en gatukant eller ett övergångsställ. Myra behöver inte längre kommandot stanna, hon saktar in en meter från kanten, tittar på mig med pigga ögon och väntar på signalen att vi ska gå vidare. "Då går vi" säger jag och Myra far framåt som en raket samtidigt samtida hon skäller till av upphettning och tar ett par skutt i luften.

En bit in på promenaden tar jag fram en godis och placerar Myra vid min sida. Jag ber henne att gå fint och jag ser hur hon aktivt jobbar med sin list att bara dra och dra framåt men hon går bredvid mig och har kontakt tills hon får godbiten och frikommandot, sen placerar hon sig längst fram igen.

När vi kommer till en nästintill folktom park släpper jag hundarna. Movi är helt lös och Myra springer med kopplet efter sig. Vi kör sitt stanna kvar och vi kör inkallning. Vi leker med leksaken och hundarna får träna på att hämta den. Godiset tar slut men leksaken fungerar fortfarande som belöning till Myra när hon gjort något bra.

Efter en stund går vi förbi en skola. Myra är åter igen lös med kopplet bakom sig. Hon springer iväg och skäller. Jag ropar på henne, hon är på väg mot mig men vänder om och drar bortåt. Jag gömmer mig bakom skolväggen. Jag hör hur det prasslar till i löven och Myra kommer. Vi leker med leksaken. Jag hör att det finns en fläkt vid skolans varumottag. Jag går upp mot den och leker med Myra där så att hon ska vänja sig vid oljud. Så ser jag att det finns en gallertrapp med tre steg där. Jag lockar upp Myra för den med hjälp av leksaken. Hon är försiktig och tycker att den är otäck. Egentligen vill hon ta genvägen och bara hoppa upp för kanten men jag lockar lite till och hon tar trappen. Vi leker där uppe som belöning och även Movi kommer upp för gallertrappan. Efter lite lockande tar Myra även trappan ner.

På vägen tillbaka passerar vi flera kanter ut i gatan. Myra stannar och tittar på mig. Jag ser hur det rycker till i hennes kropp när hon väntar på mitt kommando. Jag provar att luta min kropp framåt som om jag är på väg, det rycker till i hennes men hon står kvar och rör inte en tass. Vi står där vid kanten och rör oss i takt med varandra ett par gånger till innan jag ger Myra frikommandot och hon far fram och tar sig över vägen hoppandes i luften. Det är faktiskt häftigt att se hur koncentrerad och stabil Myra är samt vilken kraft som bor i henne.

Movi får gå fritt och nosa när jag och Myra håller på eller så går hon snällt vid min sida. Jag tror att vi alla tre är ganska nöjda efter en promenad som denna. En helt vanlig måndag men speciell för varje promenad kommer med nya upptäckter.

Vad trodde jag egentligen?

När jag och Sebastian bestämt oss för att skaffa valp hoppades jag bara på att det första året skulle gå så snabbt som möjligt så att valpen skulle växa upp och bli en anständig hund. Vi var vid ett par tillfällen inställda på att ta över en vuxen kelpie eller en unghund bara för att få slippa valptiden. Vi hade hört från flera håll att det är så arbetsamt och jobbigt att ha valp. Då vi ändå ville vara med och forma en hund från början, att den skulle anpassa sig efter oss från start bestämde vi oss för att skaffa valp iallafall. Lite roligt och gulligt kunde det ju också bli, så var det bara att bita ihop och hålla ut tills den hund vi strävade efter att ha sakta skulle växa fram.

Med facit i hand kan jag säga att det verkligen inte blivit som vi tänkt oss. Nu är vi å andra sidan bara halvvägs men dock en bra bit igenom valptiden. Med Myra har inget varit jobbigt. Det har varit roligt nästan jämt. Det är endast korta stunder av energisk övertrötthet som Myra testat vårt tålamod. Vid några tillfällen då Myra suttit bunden och velat vara med oss har hon tröttat ut oss med sitt skällande. Den första månaden av rumsrenhetsträning och spring ut och in var så klart lite slitsam. Det var lite jobbigt när Myra de första månaderna ville fram till varje människa hon såg bara för att hon är så sjukt social och människor var så nytt och spännande. Och visst blev jag ledsen när Myra blev busig under promenaderna och bet sönder mina byxor.

Men det är liksom allt. Det är saker som hör till bäbis- och socialiceringstiden. Allt det bra som handlar om hur härlig och lättlärd Myra är väger så mycket tyngre. Hur självständig men också samarbetsvillig, hur orädd hon är och varit från första början, hur genomsnäll och helt utan tecken på agression, hur uppmärksam och villig att göra rätt, hur lätt hon har för att slappna av, hur snabbt hon slutar med det hon inte får göra när hon blir tillsagd, hur anpassbar hon är i nya miljöer och situationer, hur glad och rolig hon är att titta på. Allt det gör att valptiden känts som en dans på rosor. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur roligt det skulle vara att uppfostra en valp. Jag vet inte vad jag trodde men jag trodde inte att jag efter bara knappa fyra månader med min valp skulle gå runt i skogen och njuta av livet som en tok. Att valpen mitt i sin energi och sina glädjeskutt skulle ha stenkoll på mig och komma som en raket på inkallning. Inkallning har varit Myras paradgren ända sedan hon var bäbisvalp. Det enda som kunde stoppa henne från att komma till mig var andra roliga människor. Nu har även det människointresset börjat svalna. Idag kunde vi passera förbi andra människor i skogen utan att Myra som var lös sprang fram. 

Att Myra är den underbara unghund som hon är beror så klart både på arv och miljö. Hon har en fantastisk uppfödare som vet vad hon sysslar med. Eftersom jag tyckt att det varit roligt att uppfostra och träna Myra har allt vi gjort varit positivt och jag har aldrig tröttnat. Lugna Movi har så klart en stor roll i det hela och även Sebastian som är mindre intresserad än jag av att träna hund har tyckt det varit kul att träna med och lägga tid på Myra. Jag hoppas att vi ska fortsätta ha kul tillsammans och ser med spänning fram emot de äventyr och den träning vi har framför oss. 

Att Myra och Movi skulle komma så bra överens som de gör hade jag inte heller kunnat drömma om. Visst kan Movi bli trött på Myra men det är otroligt sällan hon fräser ifrån. Movi är Myras största idol. Hon är samtidigt den lilla irriterande myggan som allt för ofta surrar runt huvudet på Movi. Movi är en trött gammal tant. Hennes taktik är att gå undan om det blir jobbigt. Myra är en envis beundrare som lyckats borra in sig så pass i Movis hjärta att de kan ligga tätt intill varandra och sova. Det är inte många hundar som tillåts komma så nära innanför Movis bekvämlighetsgräns. Jag har inte heller sett Movi acceptera någon annan hund slicka och snuttar på Movi som Myra gör. Movi och Myra är en flock nu. Hur olika de än är. Movi och Myra hör ihop, det har Myra bestämt.

Det finns inget dåligt väder

När vår vän Sara disputerade fick hon i present att jag och Sebastian skulle bjuda henne på en lunch i skogen. Av någon anledning hade vi bokat den till idag utan att lägga någon större vikt vid väderleksprognosen. Jag vaknade till en regnig morgon och en Sebastian som var för studiestressad för att åka iväg på några även. Som tur var hade jag förberett allt och Sara som skulle bli bjuden var inte rädd för regnet. Det var bara att packa ryggsäcken och lasta in hundarna i bilen och åka iväg.

Myra fick en flytväst på sig för att inte bli kall när vi skulle sitta stilla och ta och laga mat. För att hundarna skulle hålla sig lugna när vi åt fick de ett varsitt grisöra. Jag värmde hemlagadsoppa i trangiaköket och vi åt i skydd från spridda skurar i ett vindskydd. Vi alla hade Sara att tacka att vi kom ut. Hade jag fått bestämma hade vi tagit en kortare promenad och ätit inne. Nu fick jag åter igen bekräftat att det inte finns något dåligt väder. Vi hade det jätte mysigt.

Hundarna var glada att komma ut i det fria. Myra sprang fram och tillbaka som en galning. Efter maten fortsatte vi promenaden genom de gröna mossornas skog. 

Blandat från Instagram

Morgonpromenad med träning #australianmatesfriskamyra #myra #australiankelpie #kelpie #valp #puppy #kelpiepuppy #dogsofinstagram #tränahund

A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Oct 8, 2016 at 12:00am PDT

En människa, en hund och så katten på ryggstödet #australianmatesfriskamyra #myra #australiankelpie #kelpie #valp #puppy #kelpiepuppy #dogsofinstagram #australianshepherd #aussie

A photo posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Oct 7, 2016 at 12:33pm PDT

Det kom ett paket #nukanvitävla #bjbrodyr #australianmatesfriskamyra #myra #australiankelpie #förarväst

A photo posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Oct 8, 2016 at 12:47am PDT

Vad tittar Myra på? #australianmatesfriskamyra riskamyra #myra #australiankelpie #kelpie #valp #puppy #kelpiepuppy #dogsofinstagram

A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Oct 6, 2016 at 10:34am PDT

Tror Zapp börjar trivas hos oss #osicat

A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Oct 6, 2016 at 10:38am PDT

Så här ligger de och sover ❤ #australianmatesfriskamyra #myra #australiankelpie #kelpie #valp #puppy #kelpiepuppy #dogsofinstagram #australianshepherd #aussie #trötthund

A photo posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Oct 4, 2016 at 1:30pm PDT

Friska snabba självständiga Myra

Idag var en sån riktigt fin höstdag med klarblå himmel och inte allt för mycket vind. Efter att ha suttit inne hela dagen och längtat ut kom äntligen eftermiddagen. Jag åkte till Vrinneviskogen med mina fyrbenta vänner. Myra var full av energi och drog som en galning i kopplet när vi gick i spåret. Så snart vi kunde svängde vi av på de öppna grönytorna där jag kunde släppa hundarna.

En bra bit bort gick det några andra med sina hundar. Jag höll mig på vår kant och kände mig trygg med avståndet till dem. Myra är ännu inte så självständig och drar sällan speciellt långt bort.

När vi var mitt för de ena sällskapet med hund, dock fortfarande med ett bra avstånd till dem, började Myra springa mot dem och skälla. Jag försökte ropa på Myra men det var så klart lönlöst. Myra var redan på väg mer än halvvägs mot dem och sket totalt i mig. Istället sa jag till Movi att vi skulle dra åt andra hållet. Vi satte fart in i skogen och ställde oss bakom ett träd. Det blev inte många sekunder av spänd väntan innan jag hörde att det prasslade i löven och Myra kom farande. Jag belönade med godis och vi fortsatte promenaden i skogsbrynet tills vi hade det andra sällskapet med hund långt bakom oss.

När fältet tog slut gick vi in i skogen. Där gick vi på de mindre stigarna, bland annat rid- och cykelstigar. Det är sällan jag möter någon annan på dessa stigar. Idag såg jag en cykel närma sig oss på håll. Då gick jag rakt in i blåbärsriset och ropade på hundarna. De kom lydigt efter mig och fick sin godis medan cykeln passerade. Myra hade extra fart då hon sprang ut på stigen igen efter att cykeln åkt förbi. Jag passade på att gömma mig igen då hon var lite väl självständig.

Rätt snart kom hon farandes förbi på stigen letandes efter mig. Hon har ännu inte lärt sig använda nosen i detta läge utan missade mig och fortsatte åt det håll vi kom ifrån. När jag inte såg henne längre hjälpte jag henne på traven med att ropa. Jag vet ju inte annars hur långt hon sprungit tillbaka för att leta efter mig. En glad kelpie var det iallafall som dök ner i buskaget där Movi och jag så tålmodigt väntade.

Myra har rätt bra koll på mig när vi går på stigen. I vanliga fall pinnar hon på några meter framför och stannar sen till för att vänta in mig och Movi. Ser hon något så blir avståndet längre. Längre fram såg hon några cyklister som åkte på en parallell stig. Hon sprang ifrån mig och jag ställde mig bakom ett träd. Denna gång blev Movi kvar helt synlig på stigen. Jag tänkte att Movi avslöjar oss, oftast känns det som att det är Movi som Myra har mest koll på och inte mig. Nu fick jag min teori motbevisad. Myra for som vanligt fram på stigen och missade som vanligt mig med råge då hon varken såg mig eller använde sin nos. Jag fick åter igen ropa in Myra som sprungit bortom synhåll åt det håll vi kom ifrån. Att hon kutat förbi Movi utan att stanna förstår jag inte men där måste oron över att åter igen ha tappat bort matte tagit överhanden.

Inkallning

Idag körde vi bland annat inkallning på valpkursen. Min instruktör Bibban höll Myra i en lång lina, jag sa till Myra att sitta ner och stanna samt traskade iväg. Sist vi körde detta på valpkursen reste sig Myra efter bara några meter så jag kunde bara gå bort väldigt kort för att lyckas. Efter det tillfället har vi tränat på sitt, stanna kvar under våra promenader. Jag har mest gått ifrån kortare bitar för att träna stadgan.

Idag sa Bibban till mig att fortsätta gå då Myra satt så stadigt. Vi upprepade tre gånger och jag gick lite längre för varje gång. Myra gjorde inte en ansats att följa efter mig utan satt stadigt tills jag stannat, vänt mig om och ropat in henne. Då kom hon som en raket min underbara bus. När det väl gäller, när hon har en uppgift och vet vad hon ska göra, då arbetar Myra hur fint som helst. Sen kan det vara bus och lek och drag i kopplet mellan övningarna tills jag ber henne att arbeta igen. Hon är ju fortfarande en valp så busig och yvig är hon med all rätt. Det är jäklar roligt att arbeta med en hund med fart i. Jag ser fram emot att fortsätta gå kurser med Myra även efter att valpkursen är slut.

En middagslur eller två

Idag kom vi aldrig ut i skogen fast jag hade planer på att åka en sväng. Det blev en lång frukost ute istället i sällskap av grannarna Sas och Lucdy samt ett antal djur som bor på gården. När jag kom upp efter frukosten var hundarna trötta. Jag försökte träna lite med Myra men hittade bara fel klicker så hon ville inte träna. Hon skulle sova middag hade hon bestämt.

Sen var det dags för mig att sätta igång med maten. Efter att ha rastat hundarna när de vaknat kunde jag träna Myra med rätt klicker. Denna gång ställde jag fram pallen och lät henne själv testa sig fram tills det blev rätt. Hon gick upp på pallen och jag klickade och belönade. Så rörde hon baktassarna lite grann, det klickade jag in. Sakta började hon gå mer och mer med baktassarna och jag klickade och belönade. Flera gånger gjorde hon rätt och fick sin belöning. Sen testade Myra att gå upp med alla fyra på pallen. Inget klick. Konstigt det funkar ju på bollen, tänkte hon. Då testade hon att sitta på pallen. Inte heller där klickade det. I detta läge tröttnade Myra och gick och drack vatten.

Jag tänkte att det ändå ska vara jag som bestämmer när vi tränat klart. Jag lockade in Myra igen och hon fick göra rätt ett par gånger till innan vi slutade. Efter pallen tog jag fram bollen och då fick Myra ny energi. Vi avslutade träningen med ett par minuter på bollen där Myra får sitta, ligga och stå för ökad stabilitet. Ramlar hon av är hon snabbt uppe igen. Ibland håller jag bollen hårt mellan benen men när hon har bra balans släpper jag stödet så att Myra själv får använda sina balansmuskler. 

Innan vi båda tröttnat kastade jag ner några godisar på golvet och så var övningen slut. Movi har hela tiden stått bredvid och tränat med Myra genom att ibland ställa sina framtassar på bollen samt få godis när Myra fick. Även vid pallen fick Movi vara med och fick en godbit vid varje klick. Det blir lugnast så har jag märk. Movi blir så otroligt avundsjuk när jag tränar med Myra. Då spelar det ingen roll att hon får träna själv före eller efter.

Efter detta korta träningspass och efter lite mindre rolig kloklippning var hundarna så trötta igen så att de inte kunde hålla ögonen öppna, detta gäller främst valpen. Igår var nog en tuff dag med utflykt i skogen och då hundarna på kvällen fick sällskap av Dorit och Lucdy här hemma eftersom husse och matte var på bröllop.

Trötta hundar ska få vila, det uppmuntrar vi här hemma eftersom vi inte vill någon kelpie som bara förväntar sig att få arbeta hela tiden. Med Myra verkar inte det finnas på kartan än så länge eftersom det är hon själv som talar om när det är dags för en middagslur.