På väg mot avancerad klass

Movi och jag har börjat träna på skyltarna i avancerad klass i rallylydnad. Vi har en tävling kvar i fortsättningsklassen innan vi får börja tävla i avancerad klass. När vi är ute och går belönar jag henne alltid när hon kommer upp på min högra sida, jag säger kommandot "byt" innan hon får godisen. Vi har även tränat på att gå bakåt mot en husvägg eller ett staket då vi varit ute, jag ger då kommandot "rygg". Vi har tränat detta mest på vänster sida som är den vanliga "fot". Hemma tränar vi "rygg" mot skåpen i köket. Det finns inte så mycket utrymme att spela med men det funkar. Idag märkte jag att träningen gett färdighet. Movi skötte "rygg" utomordentligt på både vänster sida "fot" och höger sida "byt". Jag själv måste tänka på att gå lugnt och sansat bakåt, går jag för snabbt kan Movi styra in snett bakom mig och jag måste även tänka på vart jag har mina fötter så att jag inte kliver på Movi. När vi båda koncentrerar oss blir det bra. Nästa steg blir att göra "rygg" utan stödet av ett staket, en husvägg eller en skåplucka. Sakta men säkert fortsätter vi vår väg mot avancerad klass i rallylydnad.

Movi gör "rygg" på vänster sida.

#träning #iköket #rallylydnad #avanceradklass #rygg #påvänstersida #fot

A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Jan 6, 2016 at 11:10am PST

Movi gör "rygg" på höger sida.

#träning #iköket #rallylydnad #avanceradklass #rygg #påhögersida #byt

A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Jan 6, 2016 at 11:11am PST

Skridskotur på trettondagen i minus tretton grader

Termometern visade minus tretton grader när jag och Sebastian packade oss in i bilen för att möta upp resten av skridskogänget. Vi åkte denna trettondagsafton till Hällestadsjön, en sjö som på kartan ser ut som en björn.

Jag cyklade i somras till denna sjö, inte hemifrån utan från annat ställe på landet, just för dess roliga form. Det var jag, Sofie och Sas som skulle sällskapa Sebastian en bit på vägen till jobbet och så ville vi fika vid björnen. Den gången kom vi bara till privat strand, snårig skog eller knottrika ängar så vi fick vända om och ta fikat vid kanten av en grusväg med utsikt över sjön på håll. Sjön såg alls inte ut som en björn på håll och benen kliade av svett, insektsbett och rivsår från den snåriga terrängen. Ett dopp denna heta sommardag kunde vi bara drömma om.

Idag var det förtio grader kallare än det var sist jag besökte Hällestadsjön. Den såg fortfarande inte ut som en björn men upplevelsen var betydligt trevligare. För visso bjöd björnen på en rejält lager snö uppe på isen varav vissa sprickor där snön som låg på isen var blöt underifrån. Skridskorna blev rätt isiga men det gick fint att åka på de torra partierna. Det fanns också partier med svagare is som vår ledare undvek att åka in på.

Denna gång fick jag fika på en klippa i solen precis vid sjön, denna klippa hade jag själv tittat ut över förtio grader och ett halvår tidigare när jag med längtan vilade blicken på de badklippor som jag denna gång aldrig nådde. Något bad blev det som tur var inte idag men däremot en fikapaus där jag passade på att träna på att saxa medan resten av gruppen tände en brasa för korvgrillning. Solen värmde rejält och gjorde pausen riktigt njutsam på den fina klippan som var i lä. Jag grillade korv med en allt för kort grillpinne som Sebastian täljt till mig. Värmen från brasan nådde långt in under huden.

När vi åkt på de delar av björnen som vi vågade åka på var vi klara med denna sjö och drog till Venasjön som låg i närheten. Även där var isen svag men ledaren hittade iallafall isar som bar och vi tog ett varv i den fina eftermiddagssolen. På denna sjö träffade vi ett par från Linköpings långfärdsskridskoklubb och deras släkting, de hakade på oss då de inte vågade åka själva. Det kändes fint att Norrköping och Linköping kunde mötas i dessa former.

När gruppen var på väg tillbaka till bilarna bjöd paret som jag och Sebastian fått skjuts av med oss på ett extravarv i solen. Vi tackade ja till det och jag bjöd med Linköpingsparet och deras släjting så vi bildade en liten utbrytargrupp och piratåkte en extra sväng. Piratsvängen i solen var en riktigt fin avslutning på denna dag som börjat kallt och blött. Att jag sedan lyckades ramla under detta varv och skrapa mig på hakan så att jag blev röd, det begriper jag inte eftersom hakan bara nuddade snön, är något jag bortser ifrån. Jag ramlar ju inte. 

Oväntat sällskap i spåret

I helgen hade jag och Sebastian spanat ut över gärdena i Vrinnevi för att se om det möjligtvis skulle vara något bra skidföre. Nu ett par dagar senare när det kommit några fler flingor snö bestämde vi oss för att testa om skidkunskaperna satt kvar i kroppen även i år och denna sesong.

Sebastian skulle egentligen stått på ett par skridskor idag på Göta kanal så jag var inställd på att åka iväg till skidspåret med bara Movi men jag var ändå inte så förvånad när jag kom hem och såg att även Sebastian var hemma. Spårvagnen han skulle tagit till Folkborgen där han skulle ha mött upp resten av skridskogänget hade passerat framför näsan på honom.

Det känns som att det var jag som var mest besviken över att Sebastian missade skridskoturen på Göta kanal. Eller så visade han inte det för mig. Chilenaren i Sebastian sitter djupt rotad och en minut hit och dit är inte så lätt att hålla reda på. Om det så innebär att en får vända tillbaka hem med packad skridskoryggsäck och äta sin matsäck hemma istället så är det bara att leva med faktumet att klockan tickar snabbare än uppfattningen ibland. Nog om detta med tiden. Min och Sebastians olika uppfattnig om tiden är en berättelse för sig men jag antar att vi långsamt drar åt en något mer neutral mitt. Jag var iallafall glad att få sällskap i skidspåret.

Skidföret var helt okej och den året gamla vallan som blandats med lite nyss påkletad ny valla bet hyfsat bra i underlaget. Movi började med att springa på det vanliga spåret medan jag och Sebastian var i skidspåret men sen delade dem sig så vi fick ropa in Movi. Hon lade sig då bakom mig i skidspåret, jag lät så vara för det var varken naskinkört eller särskilt slätt. Det var också flera djur som sprungit i spåret på flera ställen. Eftersom det inte var några andra åkare ute så slapp vi få skäll för att vi hade hunden med.

Vackert var det att åka över fälten. Vi tog även ett par varv på det mindre fältet vid dammen. Movi pulsade fram i snön som hon aldrig gjort något annat och fick sina tassar rensade från snö ett par gånger.

Då vi var åter på det stora fältet fortsatte vi det varv medurs vi påbörjat och åkte mot parkeringen. När det var en bit kvar sa jag till Sebastian att jag skulle vända om och åka ett varv till moturs för att få åka i den långa nedförsbackacken. Då jag ville åka lite snabbare fick Movi följa med Sebastian den kortare vägen till bilen.

Jag sparkade igång skidorna och tänkte på hur underbart skönt det är att staka sig fram på ett par skidor. Hela kroppen får verkligen vara igång utan att det behöver vara en extrem ansträngning. Jag sparkade, gled och stakade och tänkte på att jag verkligen älskar vintern. Jag tänkte på skillnaden mellan skidåkning och skridskoåkning. Skidor är enklare att ta sig ut på, de kräver ingen säkerhetsutrustning då en åker på land. Med skidor behövs av samma anledning inget sällskap så skridskor är istället en mer social sport. Det har sin charm båda två. Skridskoåkning är mer svävande medan skidåkning är mer stavande. Det förra är mer vilosamt för kroppen och det senare får igång blodcirkulationen mer. Iallafall för mig.

Så mycket hann jag tänka innan jag svängde över fältet och åkte på motsatta sidan. Sedan såg Sebastian på andra sidan fältet. Jag såg Sebastian och såg Sebastian men såg jag Movi. Jag tittade runt Sebastian, hon var inte före och hon var inte efter honom. Jag tittade lite till men såg ingen Movi alls på andra sidan åkern. Hon var väl för liten och för ljus för att upptäcka tänkte jag och slängde av en händelse blicken över min egen axel. Där stod Movi, precis bakom mig. Vart annars hade jag egentligen väntat mig att hon skulle stå.

Jag fortsatte i spåret medan jag skrattade så att tårarna rann åt mitt oväntade sällskap. På Facebook och Instagram är det otroligt vanligt att folk skrattar så att tårarna rinner. Ansiktet som skrattar så det gråter är vanligare än något annat glatt, ledsamt, argt eller neutralt ansikte, ja vanligare än någon annan känsla. Det har jag hört på p1. Jag förstår varför det skrattgråtande ansiktet är så vanligt, jag använder det själv ofta. Det är så roligt det ansiktet och jag önskar ofta att jag faktiskt själv hade så roligt. Nu är det tyvärr så att varken jag eller någon annan skrattgråter så otroligt ofta men gör vi det inte i verkligheten kan vi iallafall göra det på sociala medier. Idag fick jag dock skratta så att tårarna rann. Mitt skratt som bara nådde mina och Movis öron kom med mitt oväntade sällskap, tårarna med fartvinden men jäklar vad unerbart det kändes.

Takten var ju att Movi skulle få slippa springa sista varvet men nu när hon valt det själv så fick hon allt springa. Avståndet mellan oss ökade rejält i nedförsbacken men hon hann ifatt när backen slätade ut sig och det kärva underlaget under skidorna tog ut sin rätt. Jag stakade mig fram med Movi bakom mig hela vägen till bilen där Sebastian satt och fikade. Jag hoppade in bredvid honom i bilen och åt min del av fikat. Det var för kallt att sitta ute i skymningsland.

Nu är vi lika lena som Movis päls

Idag bröt jag och Sebastian trenden och gick på tur utan skridskor. Det fanns turer att följa med på även idag, bland annat en som gick på Göta kanal, men jag jag hade bestämt att jag hellre umgicks med Movi än en massa skridskoåkare idag. Sebastian var sugen på att följa med på en tur men bestämde sig för att hoppa över det på grund av att det är svårare att åka med snö på isen.

Jag, Sebastian och Movi tog en sväng till Vrinnevi och spanade efter skidspår. Det fanns ett skidspår på fältet där iallafall en person hade åkt runt några varv. Spåret såg helt okej ut vad vi såg men det var i tunnaste laget så det stack säkert upp en del tovor på vägen någonstans under den långa rundan. Kommer det lite mer snö så kommer det bli perfekt för skidor på fältet. För att åka i skogen krävs ganska mycket till då det var näst intill barmark i skogen.

Jag blev så inspirerad av spa efter att jag bastat med min granne Dorit igår så jag bjöd med mig Sebastian till en spaeftermiddag med skrubbning i bastun. Han tackade ja till erbjudandet just på grund av skrubbningen, annars är han inte så förtjust i att basta. Jag packade en påse med spagrejer och vi gick ner till den uppvärmda bastun.

Behandlingen började med en dusch och att vi värmde upp oss i bastun. Inne i bastun borstade jag Sebastian med badborsten och kallt vatten över hela kroppen. Han fick sen en bikarbonatsbehandling då jag skrubbade honom med en disksvamp, som bara används som badsvamp, tillsammans med bikarbonat uppblött i vatten. Sebastian är lite mjukhudad så han fick den snälla delen av disksvampen på hela kroppen förutom på ryggen där han fick den gröna grova sidan. Behandlingen avslutades med en sval dusch.

Jag fick samma behandling och det var riktigt skönt och avslappnande att ligga i bastun och få hela kroppen borstad. Jag valde att ta den tuffare bikarbonatsbehandlingen och fick den gröna hårda sidan av svampen över hela kroppen. På vissa ställen, speciellt på benet där jag hade ett skrapsår, sved det rejält till bikarbonaten masserades in i huden med den grova ytan av svampen. Efter att ha legat i bastun och fått kroppen behandlad med både borste och bikarbonatskrubb var det skönt att få komma in i duschen. Jag skruvade ner till det kallaste och sköljde av kroppen med isande vatten. Musklerna blev helt hårda av kylan men slappnade av och återfick värmen så snart jag stängt av kranen.

Efter skrubben kom pormaskdelen av behandlingen. Jag hade aldrig sett en pormaskskrapa innan jag igår bastade med Dorit men eftersom jag älskar att klämma på prickar och finnar så blev jag imponerad av den. Dorit hade som tur var en oanvänd skrapa hemma som hon planerat ge bort. Vi fick köpa den av henne för hon kunde beställa en ny på apotea. Både jag och Sebastian testade skrapan i ansiktet och den funkade bra. Det samlades iallafall lite fett i den och ansiktet kändes lenare efteråt. Porskrapan var behandlingens höjdpunkt tycker jag. Den gav också en skön massage i ansiktet, typ som akopressur tänker jag.

Sebastian var nöjd efter dessa tre behandlingar. Men fotfilen och ansiktsborsten försökte jag, innan jag kom på att det är lika bra att han får sluta med flaggan i topp. Jag ville ju gärna ha spasällskap flera gånger och då kan jag inte börja med att trötta ut Sebastian med hea konceptet redan första gången. Jag tog några vändor till i mellan bastun och den iskalla duschen medan Sebastian smörjde in sig i kokosolja. På vägen hem till lägenhtenen gick Sebastian förbi Dorit och meddelade att hon kunde komma mer. Dorit stod på bastukö efter oss och jag fick hennes sällskap medan jag filade fötterna och borstade ansiktet. Ansiktsborsten som går på batteri hade jag fått med när jag i somras köpte en epillator. Jag har knappt använt borsten men jag plockade fram den till dagens spabehandlingar och den fick avsluta det hela. Dorit som är experten på dessa behandlingar höjer den batteridrivna ansiktsborsten i skyarna, hon har själv ingen och skulle köpt en om den inte varit i plast, så jag får allt testa att använda den nu när jag har en. 

Det var trevligt att avsluta de hela med Dorits sällskap och så hade jag någon som kunde hjälpa mig att smörja ryggen men kokosolja då Sebastian redan gått upp. Jag tycker att det är bra att dela på bastun när den redan är uppvärmd, det känns som ett så stort slöseri att värma upp bastun för att använda den i en timme. Nu var jag i och för sig där nere i säkert två timmar. Det var härligt att fokusera på mig själv och glömma bort tiden.

När jag kom hem så klappade jag Movis mjuka lena päls på huvudet, sen klappade jag Sebastian i pannan. Sebastians panna och Movis päls kändes likadana. Nu har vi blivit mjuka, lena och rena efter denna spaeftermiddag, precis lika lena som Movi. 

På skridskor bland dalande snöflingor

Årets andra tur på långfärdsskridskor och sesongens tredje bar av på Lilla och Stora Älgsjön. Det var roligt att vi åkte dit eftersom Lilla Älgsjön är en av mina favoriter sommartid och då jag aldrig besökt Stora Älgsjön.

Vi var 30 personer som kommit för att åka skridskor med denna grupp. När vi åkte delade vi upp oss i två grupper men vi fikade tillsammans. Det var många som grillade sina korvar över den lilla brasa som gjordes upp.

Under fikat kom snön. Det var vackert att se ut över isen när de stora flingorna dalade. Landskapet gick snabbt från svartvitt till ljusgråvitt. Färden hem genom den fyra centimeter tjocka snön blev tyngre. För ledaren som ansvarade för att läsa av isen blev detta svårare och vissa partier av isen blev kärvare att åka på. Vackert var det dock att åka på ett långt led i ett ljusgråvitt landskap med snöflingor dalandes framför näsan.

Turen idag blev 18 kilometer. Jag upplevde att vi åkte långsammare idag än igår då jag inte behövde tänka lika mycket på frånskjutet för att hänga med. Dock var det mycket mer vind och snön gjorde att det blev lite trixigare att åka tillbaka.

När jag frusen i kroppen kom hem bastade jag länge och väl med min granne Dorit. Vi sprang mellan en het bastu och en iskall dusch. Kroppen älskade det och värmen sored sig in till benmärgen.

Imorgon är sista dagen innan jag börjar nygammalt jobb, då ska jag vila från skridskoåkandet och göra en mer hundvänlig aktivitet så att Movi får komma ut lite. Det lär ju inte heller gå att åka skridskor för all snö så jag får snällt vänta nu tills nya sjöar frusit på. Jag blir även glad för mer snö så att jag kan åka skidor med Movi i skogen. 

Fotona är stulna från skridsko.net, tagna av Karin Rungård och Dan Johansson.

Film från dagens tur finns nedan. Sebastian Estay har klippt filmen och jag har filmat det mesta men Sebastian har också filmat. Det är Sebastian som filmat sista klippet, jag ramlar aldrig.

33 kilometer på två dagar

År 2015's sista dag åkte jag och Sebastian skridskor på Ysjön. Det var en tur med en ganska lugn grupp så vi åkte bara 10 kilometer. Det var lagom att börja i en långsammare grupp då vi invigde våra nya hällösa skridskor.

År 2016's första dag åkte jag skridskor på Holpen med en lite snabbare grupp. Vi åkte 23 kilometer. Sebastian var hemma och tog igen sig efter gårdagens aktiviteter och kurerade sin förkylning. Jag tycket att det till en början var kämpigt att hänga med gruppens tempo men det var en bra utmaning så jag fick verkligen träna på att ta ut skären och hålla balansen. På dessa 23 kilometer hann jag lära mig mycket. Sebastian var riktigt avundsjuk när jag kom hem och berättade att jag åkt på glansig kärnis.

Vi överlevde nyår

Nyår är inte så viktigt för mig men en middag blev det tillsammans med grannarna. Vi firade hemna hos Sas och alla hade handlat med sig mat.

Sebastian och Ludcy stod för de två varmrätter på menyn, vegetarisk risotto och fisksoppa. Jag, Dorit och Sas sprang mest runt och åt plockmat, var ivägen eller plockade med lite grejer som disk och dukning. Sas var även drinkmakare. Jag var typ mätt på oliver, bröd och tapenade när vi skulle äta men det smakade gott iallafall. Varmrättskockarna var helt möra och varma när vi satte oss till bords.

Sas stod för efterrätten med hjälp av Dorit och jag fortsatte att plocka lite då jag bland annat ställde fram ost och kex. Stor bedrift från min sida.

Nyår var trevligt men också jobbigt då jag blir ledsen när Movi påverkas så av alla raketer. Det är okej om vi är inne, pratar och har musik på. Då händer det så mycket. Vid tolvslaget när det skjuts helatiden räcker dock inte människorna och musiken.

När vi går ut för att rasta Movi och det smäller i kvarteret blir hon helt stissig. Smällandet började på eftermiddagen och fortsatte tills vi somnade på kvällen. Movi kunde inte slappna av och uträtta sina behov när det smällde flera gånge. Vid etttiden när vi var ute var Vasaparken tjock av vit rök från smällare och raketer. Detta krigsfält ville Movi bara lämna bakom sig så det var bara att lägga sig utan att Movi gått på toa. Det gick visst det med.

Jag är glad att nyårsdagen kom och att vi alla vaknade i lugn och ro. Morgonpromenaden blev kort och effektiv. Movi var färdig redan innan vi lämnat tomten. Hon ville inte ta ett steg till efter att hon var klar så det var bara att vända hemåt och ta itu med mötet med den läsliga parken en annan dag.

Det har smällt litegrann idag men det är rena välsignelsen jämfört med igår. Movi har iallafall hittat tillbaka till lugnet. Hon sover, knorrar och stånkar och det är ett gott tecken.

Att ha överlevt nyår är en god start på det nya året.