Idag har Movi fått göra en viktig insats. Jag, Seba och Sas var uppe i fjällen vid Stekenjokk och hade gjort slut på all gas till kaffet. Vi var på väg att behöva äta soppa utrörd i iskallt vatten. Seba och Sas kom dock på att vi skulle prova göra en äld. Vi började samla ihop torra rötter och ris. Jag och Sebastian försökte tända äld på detta tillsammans med toapapper med äldstål. Vi försökte och försökte och gnistorna sprätte men det blev ingen äld. Jag frågade då Sas hur han gjort i lumpen för att tända äld. Hans tips var att lägga i kroppshår och ludd.
Sas tog fram sitt navelludd och jag började klappa och dra hår från Movi och rullade tussar av hennes päls somjag lade på älden. Sas provade att tända på och det tog fyr. Håret och luddet tillsammans med stearin som Sas karvat ner brann bra. De torra rötterna och toapapper höll sedan älden vid liv så att vi kunde värma vår soppa och sen vatten till kaffe och the. Jag är helt säker på att det var tack vare Movis päls som vi fick varm soppa. Tur att denna lilla räddare i nöden fällde så att pälsen var så lätt att få bort.
För övrigt hade vi en fin spontan tur i Stekenjokk med utsikt över vackra berg. Vi gick på måfå och hade tänkt gå runt ett stort berg men kom aldrig över det strömmande vattendrag som rann vid bergets fot. Vi följde istället vattnet tills vi kom till ett annat vattendrag som varken jag eller Movi kom över. Vi gick över halva forsen och Movi gick ner så att hon fick det strömmande vattnet över magen eftersom hon ville vara försiktig och inte hoppa. Den lilla kämpen var överlycklig när hon kom upp ur strömmen och kunde skaka av sig vattnet ur pälsen ordentligt.
Strömmande vatten är det svåraste med att gå offtrack. När vi följt leder så har det alltid funnits broar eller spänger över de djupare vattendragen. När vi gick offtrack fick vi ta oss över för egen maskin och då är det inte säkert att vi kommer dit vi vill.
På vägen hem träffade vi på ett par killar som bar på skidor. De hade vadat över det stora vattendraget, gått med skidorna upp för det stora fjället och sen åkt ner. Sen hade de vadat tillbaka och trampat den sista biten med blöta kängor. Vattnet hade nått upp till övre delen av låren då de vadade. På detta bar de skidor och en ryggsäck med stora slalompjäxor i. Dessutom hade den enda killen en skadad fot så den andra bar all packning i en ryggsäck som rymde 130 liter. Jag förundras över hur äventyrliga vissa människor kan vara. Jag var lite avundsjuk på att de varit där uppe med en utsikt som nästan når till havet, hade de sagt. Dock har jag varken viljan eller kraften göra en sådan tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar