Idag när jag kom hem efter tågförseningar och en lång dag på jobbet bestämde jag mig för att jag skulle springa en sväng i skogen. Klockan var redan halv nio men jag kände att det var värt att springa då jag suttit stillså mycket. Jag tog med mig Movi och drog iväg. På vägen upp till skogen tänkte jag på hur jag andades. Jag koncentrerade mig på att andas med näsan samtidigt som jag höll ett öga på Movi och ropade in henne när hon hamnade för långt bak på grund av att hon skulle stanna och lukta här och där.
Uppe i skogen sprang vi på stigar. Movi fortsatte att strula runt och hamnade efter så jag fick ropa in henne. Precis när jag svängde av från en stig till en annan, när jag vände mig om för att berömma Movi då hon sprang ifatt mig, klev jag över en rot som stack rakt upp på stigen. Jag föll handlöst och raklång mot marken och slog mig rejält. När jag insett att jag fortfarande levde rullade jag upp på sidan och satte mig på stigen för att samla kraft. Jag scannade av kroppen för att se vad som var på plats. Tänderna känndes hela och satt inte löst men jag kännde att jag hade fina sandkorn i munnen. Käken satt som den skulle trots att tuggmusklerna värkte. Huvudet satt på plats och jag funderade över om jag fått hjärnskakning men beslutade mig för att resa mig upp och prova gå.
Movi fick jag inte mycket stöd av när jag föll handlöst. Det var inte konstigt alls för henne att hon fick sällskap i marknivå en stund. Jag funderade över vad hon hade gjort om jag legat kvar orörlig på marken. Vi hade sprungit förbi ett fotbollslag för bara några meter sedan. Hade hon sprungit till dem och sökt hjälp eller hade hon stått vid min sida och vägrat lämna mig med blicken. Jag blev lite inspirerad att träna henne i att skälla och söka hjälp när någon ramlar ihop i skogen.
Jag kom iallafall upp på benen och kände mig så stabil att jag började springa lätt. Jag kände att jag fått skrubbsår på knät, låret, höften, bröstet och hakan men känslan av att ha klarat mig så bra gav mig extra energi att springa. Jag fullföljde min runda över småstigar, stockar och stenar och kroppen var stark när jag väl kommit igång. Det som var mest plågsamt var att duscha skrubbsåren samt att sedan få igång de ömma tuggmusklerna när jag skulle äta min kvällsmat. Nu kommer jag gå och lägga mig ganska mör och trött men hoppas vakna med ny energi imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar