Valparaíso står i lågor i ett fjärran land som jag inte kan nå. Valparaíso den färgglada staden som jag imponerades av. Staden där husen är som mosaik som klättrar upp för kollarna. Där väggmålningarna lyser upp de smutsiga gatorna. Staden där ljudet av tummor hörs från en kulle i fjärran. Där ungdomar säljer hembakat bröd och vegetariska burgare på trottoaren. Staden av hundar, trappor och doft av hav. Staden där jag bodde, levde och upptäckte kärleken. Valparaíso står i lågor och jag har svårt att förstå. Så långt borta i tid och rum, men så nära på ett vis. Staden som Sebastian lämnade är sig inte längre lik.
Valparaíso en mi corazón.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar