Så kom helgen jag sett fram emot länge. Mamma och Sofie kom till Norrköping för att rida islandshästar. En födelsedagspresent till dem båda men dock ingen överraskning då de båda var med på detta (som tur var ska det visa sig senare). Med mamma som kom på lördagen kom även Sofies hund Murphy som numer är Movis kusin.
Jag var spänd inför att få se hur hundarna skulle reagera då de träffades. Sofie och jag hade bestämt att vi skulle låta dem lära känna varandra på rätt sätt så vi skulle ta en promenad med de båda i koppel innan de släpptes lösa tillsammans och fick hälsa på riktigt. När mamma kom med Murphy fick hon vänta ute innan jag gjorde fikat klart så att vi kunde gå upp i skogen. Det skulle bli så bra och rätt och jag såg framför mig de två hundarna springa och leka tillsammans på en äng i skogen.
Så var fikat klart och Erica som skulle följa med på turen hade anlänt. Jag tog Movi i koppel och gick ner på gården. Vad jag inte hade väntat när jag kom ut var att mamma satt utanför dörren med Murphy i koppel och väntade på mig. Innan vi hunnit blinka rök de två hundarna ihop och vår plan om en lugn koppelpromenad sprack direkt. Det gick snabbt att separera hundarna men Murphy ville inte sluta skälla så jag fick springa upp och hämta en vattenflaska så att mamma kunde spruta på honom. Då blev det tyst.
Vi gick upp i skogen och promenaden var lugn. Mamma hade vattenflaskan i högsta hugg, det är den nya metoden för att få tyst på Murphy när han möter andra hundar. Väl uppe i skogen släppte vi de två som planerat på ett fält och Movi kastade sig över Murphy direkt för att visa honom sin plats. Efter uppgörelsen var det inte alls spänt mellan hundarna. De sprang lösa med oss på fältet och luktade lite i varandras fotspår.
När vi satt och fikade hände något som imponerade oss alla. Murphy fick för sig att han skulle springa iväg och skälla på ett par som satt en bit bort. Vi försökte ropa in honom men han kom inte tillbaka. Movi var då snabbt upp på benen och sprang mot Murphy, hon tog en lov runt honom, samlade in honom och gav honom en rejäl uppläxning. Så sprang Murphy tillbaka med svansen mellan benen och satte sig i Ericas knä. Efter den invallningen höll sig Murphy inom räckhåll från oss hela tiden. Ropade vi på honom kom han direkt, han ville ju inte bli hämtad av sin vallande kusin Movi.
Sofie kom på söndagsmorgonen och fick färskt surdegsbröd till frukost. Murphy var glad att träffa matte efter all uppläxning han fått och i hennes sällskap provade han att vara lite extra kaxig men han fick inget stöd där. Efter en gemensam promenad lämnade vi hundarna hemma och åkte iväg för att rida islandshästar.
Det blev en tur att minnas. Vi red på landsvägar, i skogspartier och på fält. I skogspartierna var det mycket upp och ner och på sina ställen var det trång med träd och grenar. Efter att ha kommit ut ur ett sådant parti kom en häst fram ur skogen utan ryttare. Jag blev genast nervös att det var Sebastian som ramlat då han likt mig och Sofie inte har ridit så mycket innan. Dock var det mamma, vårt gängs mest erfarna ryttare, som ramlat av sin häst. Hon hoppade upp och vi fortsatte. Jag hade fått blodad tand efter att ha galopperat tidigare under turen och frågade om vi kunds galoppera mer. Ute på ett fält satte vi igång hästarna och bar iväg i galopp. De ena hästen triggade den andra och snart låg både jag, mamma och Sebastian i gräset, fallna som furor av våra hästar. Jag fick lite ont i baken men hoppade snabbt upp igen. Sebastian låg kvar en stund på rygg en bra bit bort men reste sig till min lättnad upp efter en stund. Mamma kom också upp relativt snabbt och så red vi alla vidare. Vi töltade och travade och skrittade hem, inget mer galopp denna tur.
Då vi svettiga kom hem slitna av väder, vind och fall mot marken möttes vi av två glada hundar som väntade på oss vid dörren. Murphys blodröda sår på nacken vittnade om att det skett endel uppfostring även då vi varit borta.
Idag kom skörden av vårt äventyr. Mamma har varit sjukskriven från jobbet för brutet/ sprucket revben. Sebastian gick hem från jobbet då han inte kunde montera mikrovågsugnar på grund av den värkande axel. Jag och Sofie är allmänt slitna och har träningsvärk från bak till axlar. Hundarna som haft sina fighter under helgen är nog dem som klarat sig bäst trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar