Kammad och klädd

Hunden är kammad och har fått en byxa. Golvet är dammsuget och torkat. Det är dammat och fejat och kuddarna är borstade. Nu återstår det att se om det fortfarande är fint när gästerna kommer imorgon.

Det är i tider som dessa, löp och fällning, som jag lockas att tänka att hushällsnära tjänster kanske inte är så snobbigt ändå.

Pyjamasmannen

Klockan halv sju tog Sebastian på sig pyjamasen och gick och lade sig. Jag passade på att också ta mig en lur och Movi var inte sen med att göra oss sällskap.

Efter tuppluren eller höneblunden som mormor kallade det gjorde jag yoga på Friskis. Nu är jag både pigg och lugn som en filbunke. Jag skulle kunna se en film utan att somna, något jag inte klarat av tidigare under helgen. Sebastian är åter vid sina studier och verkar komma till klarhet efter klarhet. Att sova middag gör verkligen susen.

Frukostdejt med cykling

Idag sällskapade Erica mig på en cykeltur. Vi började med frukostdejt hemma på innergården och cyklade sedan till Styrstad. Det är många gånger jag cyklat föbi Styrstads gårdsbutik  men jag har aldrig varit inne. Med Ericas sällskap passade jag på att gå in. Det var en trevlig liten butik med mycket fin keramik. Damen som var där frågade oss om vi ville ha fika, de bjöd på toscakaka idag. Detta kunde vi inte tacka nej till. Så vi fikade i solen och fick dricka ur stengodset som damens dotter tillverkat och som säljs i butiken. Ett bra säljknep då jag blev sugen att komma tillbaka och köpa ett par koppar av den modellen jag drack ur. När vi satt där i solen tittade jag på huset och björkarna och drömde mig bort att jag bodde där. Fikat gjorde oss kissnödiga och vi fick lov att låna toaletten som låg inne i boningshuset. Det lilla jag såg av huset gjorde mig inte besviken och inte heller mindre avundsjuk på keramikmakaren som bor där.

Cykelturen fortsatte sedan mot Lundby och så hem längs E4an. Hemma mötte vi upp Sebastian och Movi så cyklade vi till Hallvars där Erica bjöd på glass. Nu är jag hungrig, trött och något varm om kinderna. Denna helg har bjudit på mycket sommar, jag hoppas få mer av detta i år.

En dag i cykelns tecken

Efter frukosten som intogs i solen på innergården tog jag ut cykeln för att ge den en riktig rengöring. Detta har jag inte gjort sedan förra våren så det fanns både vägdamm från trakterna häromkring och sand från Gotland på ramen och i kedjan. Movi var på gården med och kollade så att allt gick rätt till.

När cykeln var ren och kedjan smord tog jag en tur på egen hand på landet förbi Lundby. Benen fick vara bara och det var härligt att känna solens trålar och de friska vindarna mot huden. En riktig känsla av sommar att sväva fram över asfalten. Den guppiga grusbacken upp mot Lundby ger inte så mycket känsla av att sväva men väl uppe är utsikten bedårande.

Så åkte jag hem och hämtade Movi för att cykla med henne till Vrinneviskogen. Skogen var något mer svalkande men det är tur att det finns pölar för Movi att dricka ur för sommaren gjorde sig påmind även här. I ett dike hittade Movi en orm som säkerligen låg och lapade sol och hade det trevligt innan hunden kom. Movi skrämde vettet ur både mig och ormen men som tur var var det ingen riktig orm utan en kopparorm. Både hunden och kopparormen tog sig ur mötet helskinnade. Det var bara jag som hade hjärtat i halsgropen när vi styrde hemåt.

Väl hemma hade Sebastian som jobbade extra idag kommit hem. Vi gjorde the och gick ut i trädgården. Där ute träffade vi vår nya granne och hennes bengal katt. Vi satte oss vid henne med vårat fika. Både katten och Movi var lösa och de höll sig på lagom avstånd från varandra. Kom Movi för nära smög sig katten bort och promenerade Movi iväg traskade katten efter. Katten betydligt mer nyfiken än Movi.

Vår gård är en trevlig plats. Här finns det fullt av människor att prata med en dag som denna. Det finns också djur i form av katter, hundar och fåglar samt en igelkott på kvällen om man har tur. En lördag på gården och på cykeln är en lördag att njuta av. 

Nu är ska jag göra kvällsmat medan Sebastian "studerar".

Succén fortsätter

Även idag stod kokt fisk och ris på menyn. De fem som kulor som jag stoppade ner i maten var inte alls särskilt populära och blev kvar till sist. Jag gjorde en omgång till av den magvänliga maten så nu får Movi njuta av lagad mat i ytterligare några dagar.

Movi fick provsmaka den fisk jag kokade idag tillsammans med att träna lite konster. Fisken gav konsterna extra fart så att Movi slirade fram i vändningarna. Kul att se att arbetsglädjen lever vidare.

Kokt ris och fisk

Då var vi hemma efter en sommrig påskhelg. Ingen är mer lättad än Movi att resan hem äntligen fick ett slut. De två märgben som hon fick kalasa på under helgen gjorde henne inte gott. Tågresan mellan Västerås och Norrköping var betydligt mer orolig än resan upp. Efter att ha förorenat både Västerås och Norrköping station är det nu kokt ris och fisk som gäller.

I Östa med två som nu är vänner

Så kom äntligen påsken med ett par dagars längre ledighet. Movi har fått följa med mig och min familj till vår stuga vid nedre Dalälven. Här har hon fått träffa en stor del av släkten som också har stugor här. I Östa är det nära till både natur och umgänge, skogspromenaderna varvas med promenader mellan stugorna där det bjuds på fika eller en pratstund. Movi är som gjord för livet i Östa och hon vann snabbt släktens hjärtan.

Det första Movi gjorde när hon kom ut till Östa var att spöa upp Murphy som stod och välkomnade henne med att skälla. Efter detta har deras bekantskap varit betydligt mer avslappnad än sist. Det är kul att vara ute med de båda hundarna i skogen, att se dem lukta på samma tuva och att de kan hoppa upp på samma sten utan att bli osams. I takt med att vänskapen smyger sig på har Movi mer och mer gett upp sitt arbete med att uppfostra Murphy. Han får nu skälla på hundar som går förbi utan att få stryk. Istället för att Movi säger ifrån när Murphy skäller på faster Anita som kommer för att hälsa på hakar hon istället på och ger ifrån sig några skall på vägen fram till dörren där hon glatt hälsar på Anita. 

Igår når vi promenerade i skogen gjorde vi rapport med hundarna och de fick hoppa upp på stenar och göra konster. Murphy tog en paus ifrån konsterna medan jag övade med Movi då han  istället hoppade upp på min rygg för att få bättre utsikt över skogen.

Efter påskmiddagen idag tog jag, syster Sofie och kusin Lisa en springtur med hundarna skogen. Movi såg under hela rundan till att ligga bakom mig, om hon inte var först. Då Murphy sprang om Movi så att han var emellan oss såg Movi snabbt till att hon låg bakom mig igen. Det gäller att hålla sin plats i ledet under motionsturen.

Nog är det trevligt att vara ute och röra på sig och träna i skogen men stunderna hemma i trädgården är nog ändå bäst. Efter dagens morgonpromenad passade jag och Movi på att njuta av utsikten över älven samt att lyssna på fåglarnas kvitter. Murphy är en riktig soldyrkare och Movi en filosof. Det känns som att de båda vet hur livet ska avnjutas. 

Foto: Sebastian Estay

Dammsuga

Att dammsuga är inte särskilt kul. Det tycker varken jag eller Movi. Dammsugaren är ett odjur som måste passas så att den inte tar allt vi äger och har. Movi är expert på att hålla sig undan men ändå vara med och bevaka. När dammsugaren är tillbaka i skrubben är ordningen återställd. Movi intar den vanliga positionen i fåtöljen.

Valparaíso i lågor

Valparaíso står i lågor i ett fjärran land som jag inte kan nå. Valparaíso den färgglada staden som jag imponerades av. Staden där husen är som mosaik som klättrar upp för kollarna. Där väggmålningarna lyser upp de smutsiga gatorna. Staden där ljudet av tummor hörs från en kulle i fjärran. Där ungdomar säljer hembakat bröd och vegetariska burgare på trottoaren. Staden av hundar, trappor och doft av hav. Staden där jag bodde, levde och upptäckte kärleken. Valparaíso står i lågor och jag har svårt att förstå. Så långt borta i tid och rum, men så nära på ett vis. Staden som Sebastian lämnade är sig inte längre lik. 

Valparaíso en mi corazón.

Flyttkalas istället för flyttgröt

Idag flyttade våra nya grannar Sofia och Nippe in som även är våra vänner. Jag och Sebastian hade bestämt att vi skulle bjuda på mat och fika till alla som flyttade och bar istället för att köpa salt och flyttgröt. På Facebook hade 13 personer anmält att de skulle vara med och flytta så jag och Sebastian tog igår fram långpannan och gjorde lasagne. Det var längesen nu som vi hade många gäster på besök. Det var kul att laga mat tillsammans och köket fylldes av värme och dofter av äppelkaka och tomatsås.

Flytten gick smidigt med många som bar. Det blev två vändor med en skåpbil och vi som inte satt i bilen gick emellan på några minuter. Movi fick vara med på gården när  packade in i bilen och när vi bar upp till nya lägenheten.

Efter flytten satt det fint med lasagne. Det var trevligt att kunna bjuda till middag denna flyttdag samt att få besök utan att själv samla folket. Movi hade det kalas under bordet där hon låg vid nio personers fötter. Hon tog sig en runda då och då för att puffa med nosen och bli klappad av alla gäster. På golvet låg en glad bäbis och sprattlade med benen. Han fick fick ingen uppmärksamhet av hunden men dock av oss nio vuxna människor.

Sebastian och jag har nu stupat på soffan medan diskmaskinen gör det sista av dagens jobb.

Söndag morgon

Att med en bok i handen smälta frukosten är det bästa sättet att spendera en söndagsmorgon. Jag och Movi promenerade innan frukost till Klingsbergsparken där Movi fick springa lös. Sebastian tog sovmorgon och fixade frukost när vi kom hem.

Idag flyttar våra vänner Sofia och Nippe in i grannhuset så vi ska hjälpa dem. Det blir kul med nya grannar.

Igår var det städdag på gården. Då träffade vi massor av grannar och det krattades och sågades träd och rensades ogräs med mera. Det var kul att arbeta tillsammans med grannarna och solen sken och Movi blev kompis med ett par barn som bor här.

Snus och snark

Idag gick Sebastian till jobbet så kvar hemma är jag och Movi. Jag pysslar här hemma och tar mig en tupplur då och då. Tröttast av oss verkar vara Movi som snusar och snarkar där hon tryckt in sig mellan mig och soffan.

Nerbäddad

Idag gick jag hem vid lunch för att jag hade blivit sjuk. Trött och frusen bäddade jag ner mig där hemma. Sebastian som är hemma för sin axel har passat upp på mig på eftermiddagen med the och juice. Movi har gjort mig sällskap i sängen sen jag kom hem. När jag reste mig för att hämta en bok i vardagsrummet följde hon mig som en skugga. Fönstret fuktas av regnets dugg. Det var inte helt fel att bli sjuk just denna dag.

En helg av blod och svett men inga tårar

Så kom helgen jag sett fram emot länge. Mamma och Sofie kom till Norrköping för att rida islandshästar. En födelsedagspresent till dem båda men dock ingen överraskning då de båda var med på detta (som tur var ska det visa sig senare). Med mamma som kom på lördagen kom även Sofies hund Murphy som numer är Movis kusin.

Jag var spänd inför att få se hur hundarna skulle reagera då de träffades. Sofie och jag hade bestämt att vi skulle låta dem lära känna varandra på rätt sätt så vi skulle ta en promenad med de båda i koppel innan de släpptes lösa tillsammans och fick hälsa på riktigt. När mamma kom med Murphy fick hon vänta ute innan jag gjorde fikat klart så att vi kunde gå upp i skogen. Det skulle bli så bra och rätt och jag såg framför mig de två hundarna springa och leka tillsammans på en äng i skogen.

Så var fikat klart och Erica som skulle följa med på turen hade anlänt. Jag tog Movi i koppel och gick ner på gården. Vad jag inte hade väntat när jag kom ut var att mamma satt utanför dörren med Murphy i koppel och väntade på mig. Innan vi hunnit blinka rök de två hundarna ihop och vår plan om en lugn koppelpromenad sprack direkt. Det gick snabbt att separera hundarna men Murphy ville inte sluta skälla så jag fick springa upp och hämta en vattenflaska så att mamma kunde spruta på honom.  Då blev det tyst.

Vi gick upp i skogen och promenaden var lugn. Mamma hade vattenflaskan i högsta hugg, det är den nya metoden för att få tyst på Murphy när han möter andra hundar. Väl uppe i skogen släppte vi de två som planerat på ett fält och Movi kastade sig över Murphy direkt för att visa honom sin plats. Efter uppgörelsen var det inte alls spänt mellan hundarna. De sprang lösa med oss på fältet och luktade lite i varandras fotspår.

När vi satt och fikade hände något som imponerade oss alla. Murphy fick för sig att han skulle springa iväg och skälla på ett par som satt en bit bort. Vi försökte ropa in honom men han kom inte tillbaka. Movi var då snabbt upp på benen och sprang mot Murphy, hon tog en lov runt honom, samlade in honom och gav honom en rejäl uppläxning. Så sprang Murphy tillbaka med svansen mellan benen och satte sig i Ericas knä. Efter den invallningen höll sig Murphy inom räckhåll från oss hela tiden. Ropade vi på honom kom han direkt, han ville ju inte bli hämtad av sin vallande kusin Movi.

Sofie kom på söndagsmorgonen och fick färskt surdegsbröd till frukost. Murphy var glad att träffa matte efter all uppläxning han fått och i hennes sällskap provade han att vara lite extra kaxig men han fick inget stöd där. Efter en gemensam promenad lämnade vi hundarna hemma och åkte iväg för att rida islandshästar.

Det blev en tur att minnas. Vi red på landsvägar, i skogspartier och på fält. I skogspartierna var det mycket upp och ner och på sina ställen var det trång med träd och grenar. Efter att ha kommit ut ur ett sådant parti kom en häst fram ur skogen utan ryttare. Jag blev genast nervös att det var Sebastian som ramlat då han likt mig och Sofie inte har ridit så mycket innan. Dock var det mamma, vårt gängs mest erfarna ryttare, som ramlat av sin häst. Hon hoppade upp och vi fortsatte. Jag hade fått blodad tand efter att ha galopperat tidigare under turen och frågade om vi kunds galoppera mer. Ute på ett fält satte vi igång hästarna och bar iväg i galopp. De ena hästen triggade den andra och snart låg både jag, mamma och Sebastian i gräset, fallna som furor av våra hästar. Jag fick lite ont i baken men hoppade snabbt upp igen. Sebastian låg kvar en stund på rygg en bra bit bort men reste sig till min lättnad upp efter en stund. Mamma kom också upp relativt snabbt och så red vi alla vidare. Vi töltade och travade och skrittade hem, inget mer galopp denna tur. 

Då vi svettiga kom hem slitna av väder, vind och fall mot marken möttes vi av två glada hundar som väntade på oss vid dörren. Murphys blodröda sår på nacken vittnade om att det skett endel uppfostring även då vi varit borta.

Idag kom skörden av vårt äventyr. Mamma har varit sjukskriven från jobbet för brutet/ sprucket revben. Sebastian gick hem från jobbet då han inte kunde montera mikrovågsugnar på grund av den värkande axel. Jag och Sofie är allmänt slitna och har träningsvärk från bak till axlar. Hundarna som haft sina fighter under helgen är nog dem som klarat sig bäst trots allt.