Ramen soppa med räkor

Ramen är en trevlig soppa. Här kommer mitt och Sebastians recept. Vi kan inte skriva ut några mått på allt för det får en smaka sig till.

Koka ett ägg per person. Blanda en marinad med japansk soya, risvinäger sesamolja, hackad vitlök och pressad ingefära. Skala äggen och lägg dem i marinaden. Lägg även champinjoner som du delat på mitten i marinaden. Lått detta dra medan du lagar det andra.

Skala en mellanstor påse räkor. Koka räkskalen med ca 1.5 liter vatten, låt koka ett par minuter. Sila bort räkskalen. Koka räkvattnet igen med ett par hackade chilifrukter och skivad ingefära. Ha i en matsked honung, ett par matskedar risvinäger och soya. Smaka av. Om du vill höja smaken kan du ha i en tärning grönsaksbuljong.

Förbered grönsaker som du lägger upp i skålar. Detta kan du göra medan buljongen puttrar på spisen. Skiva två mellanstora morötter. Strimla en bit purjolök. Hacka färsk koriander. Tina bindbönor. Skölj bladspenat. Du kan också använda skuren kinakål eller pak choi. 

Skölj sjögräsnudlar eller koka äggnudlar enligt anvisningar på förpackningen.

Nu har du förberett allt. Lägg nu upp lite av alla färska ingredienser i djupa skålar. Lägg nudlar på toppen. Häll över den varma buljongen över alla ingredienser. Ringla lite sesamolja på toppen. Servera medan ramen är varm. Ät och njut. Ingredienserna räcker till påfyllning så du kan fylla på skålarna med mer ingredienser och varm buljong.

Inget kaffe

Idag fick hundarna kusinbesök av Murphy. Sofie, Mathias och Murphy kom hela vägen från Kunsgör för att träffa oss och utbyta lite saker. Jag fick en dator medan Mathias fick Sebastians gamla skridskor och ryggsäck. En trevlig promenad i skogen blev det, vi åkte till vårt standardställe Övre Glottern. På vägen dit passade jag och Sebastian på att åka förbi Åby och titta på ett hus som ligger ute för försäljning. Om vi skulle flytta till Åby skulle vi kunna promenera eller cykla till Glottern. Det är en dröm för oss att bo nära skogar och sjöar. Vi får se vad som händer med huset.

Vi hade tagit med fika till skogen för att bjuda Sofie och Mathias. Sebastian ville så gärna bjuda på nykokt kaffe i skogen så han släpade med sig gas, brännare, tändstål, kaffe och vatten. När vi väl var i skogen kom han på att han på att han glömt att packa ner självaste perkulatorns för att koka kaffet i. Vi gick runt och kollade i vindskyddet och kojan där i skogen för att se om det skulle finnas någon kvarglömd kastrull att koka i men inget fanns det. En stekpanna och ett våffeljärn fanns det men med dessa kommer en inte långt för att koka kaffe. Sebastian och Mathias fick vänta med sitt kaffe. Och då tror jag att de blev extra sugna bara för att vi gick och pratade om det och letade kastrull att koka i. En trevlig brasa fick vi iallafall till fikat så det blev en minnesvärd stund iallafall. Och kaffet som serverades hemma i vardagsrumssoffan hade nog aldrig smakat bättre.

Egen dator

Nu har jag fått en egen dator som jag kan redigera filmer och bilder med. Jag fick den i utbyte mot Sebastians gamla skridskor. Det var en väldigt bra deal för mig men också för Sebastian. Nu slipper han låna ut sin dator varje gång jag ska göra en film.

Shaping

Än så länge tränar jag Myra bara för att det är kul. Jag har ännu inte börjat träna mot något specifikt mål eller någon tävling. Men vi har mycket tid framför oss tillsammans och det kommer.

Idag när jag kom hem med hundarna från promenaden tog jag några minuter för att träna med Myra. Jag brukar blanda att ge henne kommando och träna på det hon kan med att låta henne göra saker själv och bli belönad, det som kallas shaping.

I vanliga fall då Myra får göra saker själv blir det mest backande. Idag tror jag hon var riktigt hungrig när vi tränade för hon bjöd på massa roliga trick. Hon lade sig flera gånger och det väldigt snabbt, snyggt och rakt med en duns i golvet. Såg gjorde hon något jag blev riktigt imponerad över. Hon blandade två av sina vanligaste trick och backade krypandes. Alltså att hon lade sig ner och backade medan hon låg. Vi har ännu inte tränat på att krypa framlänges men Myra har nu uppvisat att hon kan krypa baklänges. Förutom detta kom även rulla fram som vi tränat på för ett tag sedan. Hon är fantastiskt rolig att jobba med.

Myra gillar inte att jag tar i hennes tassar och det märks även då hon inte är så förtjust i att vi börjat träna "vacker tass" som jag benämner med kommandot "tass". Även det har vi precis börjat träna på men faktiskt lyfter Myra tassen försiktigt och lätt ovilligt när jag sträcker fram handen och säger "tass". För Myras del har detta trick växt fram genom att jag klappat henne försiktigt uppe på frambenets insida, nära armbågen. Jag provade först att klappa på tassen men då lyfte hon den inte så ofta. Sen kom jag på när jag tog på henne selen att hon självmant lyfter tassen då och att min hand är närmare hennes övre del av armen.

Det är spännande att varje hund lär sig på sitt sätt och att tillsammans få utforska de metoder som funkar bäst. Jag som har en äldre hund sedan tidigare faschineras av hur snabbt Myra lär.

Även fast vi ännu inte har något mål ska jag skaffa en träningsbok där jag skriver ner vilka trick Myra kan, behöver träna mer på och vad vi vill lära oss. Till våren har jag anmält oss till en kurs i allmänlydnad. Det ska bli roligt att gå kurs igen.

Foto Erika Johansson

Australian mates Friska Myra 8.5 månader 

En lite mognare valp

Myra är ju en väldigt glad och sprallig hund. När hon får kommandot att gå ut genom dörren far hon ut skällandes, far ner för trappan skällandes och far ut genom porten skällandes då även det kommandot kommer. Samma sak är det över vägen, vänta snällt på kommando och sen explosivt framåt med minst två skall. Myra är både lydig och busig och det gillar jag med henne.

Hon är ju också mycket för att dra framåt i kopplet. Hon får energi av att känna att det drar i selen. Jag har tränat då och då med att gå i halsband och att hon då inte får dra. Korta bitar och med mycket godis har det gått.

Myras explosiva identitet finns kvar men jag märker att hon mognar. Hon måste inte kasta sig ut genom dörren med ett skall varje gång. Hon måste inte fara som ett skått över vägen och de två högljudda skallen blir ibland bara ett kort avhugget woff. Jag märker att jag mycket mer kan påverka dessa beteenden nu. Om jag efter att ha gett Myra kommando smyger ut genom dörren och håller henne tillbaka i kopplet går allt mycket lugnare till. Går jag sakta över vägen och ger kommando med en mjukare röst blir det bättre.

För att inte tala om koppelträningen. Idag fick Myra gå större delen av promenaden i halsband. Första biten fick hon godis varje gång hon saktade in och tittade på mig. Det blev väldigt ofta. Andra biten struntade jag helt i godis utan stannade bara till om jag tyckte hon drog för mycket. När hon tittat på mig gick vi vidare. Går jag långsammare när vi tränar blir Myra lugnare. Det är verkligen en markant skillnad när hon går i halsband jämfört med sele. I selen drar hon ordentligt, något jag kommer få stor nytta av då vi ska träna drag. I halsband är kopplet sträckt men det är bara ett lätt drag i det som inte stör. Så fort jag känner att draget ökar stannar jag, då vet Myra vad som gäller. Efter att ha stannat några gånger ökar intervallerna mellan Myras spontana ögonkontakt med mig. Det finns verkligen hopp för detta härliga lilla busfrö!

Foto Erika Johansson

Södra Sörmland levererar

Dana och Sara tog mig med på en magisk skidtur idag. Vi åkte till Dambroängens IP som hade nypreparerade skidspår i skogen och massor av härlig snö. Jag har svårt att komma på något som är vackrare än en skog i vinterskrud där snön tynger ner trädens grenar. Under nyårets varma dagar trodde jag inte att jag skulle uppleva den vintern i år. Inte hade jag kunnat drömma om att jag redan under trettonhelgen skulle åka runt i mina drömmar landskap. Jag var så glad att jag var tvungen att skrika rakt ut flera gånger under dagens tur.

Vi stakade oss fram genom tiokilometersspåret idag. Det var ett roligt spår med kuperad terräng. Några backar var duktigt branta så det gick både snabbt nedför och blev kämpigt uppför. 

Dagens nervösa inslag var om mina pjäxor skulle hålla. Jag såg när jag lastade i  utrustning i bilen att högerpjäxan spruckit och hela hälen sula satt löst. Det var inget jag märkte igår när jag åkte men någon gång under helgen måste pjäxorna ha fett upp. Jag chansade iallafall och gav mig ut i spåret. Så länge pjäxorna höll ihop där fram där de fäster i skidan skulle de gå. Efter sju kilometer märkte jag att de gått upp mer men jag tog mig i mål med båda sidorna kvar på fötterna. 

Någon extra runda efter fikat var det inte tal om. Tur var väl det för hade inte pjäxorna hindrat mig hade jag nog aldrig kunnat sluta åka. Så härligt var det. Södra Sörmland levererar och jag längtar redan tillbaka till Ålberga. 

Hejdå gamla trotjänare

I helgen har jag åkt så mycket skidor att pjäxorna totalpajade. Inte så konstigt att de till slut gick sönder när jag åkt med dem i minst 15 år. Tur att sportaffären hade ett par pjäxor kvar som passade mina gamla bindningar. Denna utgående modell kostade dessutom 1/3 av priset för de nya modellerna på marknaden. Ibland ska en ha tur. Mannen i affären tyckte att jag gott kunde byta ut hela paketet inom en snar framtid. Mina repiga skidor gav han inte mycket för medan jag själv ser dem som nya, herregud de kan ju inte vara äldre än fem år. Nej jag kan inte ha några nya skidor informerade jag säljaren. Jag måste kunna åka ospårat och kan inte ha skidor som jag behöver vara rädd om. Repor kommer det garanterat att bli fler av oavsett om skidorna är nya eller gamla. 

Med dessa grejer klarar jag mig många år till. Jag är så glad över att det gick så enkelt att köpa nya pjäxor. Detta är något jag tänkt på länge. Nu kommer jag förhoppningsvis också att slippa de årliga skavsåren som jag fått av mina andra pjäxor. Hejdå säger jag till dessa gamla trotjänare, jag kommer inte sakna er.