Jag mailar med Lundhags om T-skate med rottefellabindning

Detta är vad jag har haft i huvudet de senaste dagarna. Vissa tänker på annat. Jag tänker på hur min rottefellabindning på Lundhags T-skate egentligen ska vara monterad. Jag mailade info@lundhags och fick svar. Om någon annan skulle spendera sina kvällar grunnandes på denna fråga kan den läsa mail konversationen nedan:

Hej,
Jag har köpt ett par Lundhags T-skate långfärdsskridskor 40 cm på en internetbutik. Skridskorna kom färdig monterade.

Nu vill jag flytta ner bindningen ett steg då jag tycker att de var monterade för långt fram på skridskon. Dock är inte de lägre hålen synkade. Det finns totalt fyra hål, ett längst fram, två strax bakom och ett i mitten på skridskon. När skridskon är monterad i det övre läget är hålen synkade men inte i det lägre, då sitter det mittersta hålet 5 mm för långt upp så det går inte att sätta ner skruven i det.

Se bifogade bilder varav två pekar på det felplacerade hålet.

Vad beror detta på? Är det en felproduktion? Kan jag använda skridskorna utan att det mittersta hålet är iskruvat och fäst? Om inte, vad gör jag då?

Tacksam för snabbt svar! 

Hälsningar,
Jennie Åström 

.......

Hej.

Det är så att de hålen som är bak är till för salomonbindning. Inte för att flytta Rottefella.

Salomon bindningar har nämligen skåran där du fäster pinnen på pjäxorna framför de skruvar som sitter på sidorna. Medans rottefella har den skåran bakom.

Vi vill ju ha balanspunkten på samma ställe. Så därför olika fästhål för Salomon och Rottefella.

Så därför finns det fyra hål på sidorna och även två i mitten fram. De syncar på både Rottefella och Salomon. Men där rottefella och salomon inte gjort likt är just det hålet du inte får att passa.

Hoppas du förstår hur jag menar annars får du återkomma.

Med vänlig hälsning

Mikael Andersson

Säljare norr

.......

Hej Mikael,
Tack för ditt svar! Har jag förstått det rätt att rottefella bara ska monteras på de främre hålen som jag fick hem dem från affären? Tyngdpunkten ska i så fall vara långt fram på skridskon. Jag trodde att den skulle vara längre bak.

/Jennie Åström

.......

Hej igen Mikael,
Nu har jag studerat lite, se bifogad bild. Skon ska vara placerad i mitten av skenans åkyta. Jag har storlek 37 i mina Alpina pjäxor. Mina Lundhags T-skate skridskor är 40 cm långa. 

När jag placerar bindningen i de främre hålen som är anpassade för min rotfällabindning är det inte 1.5 cm åkyta fram respektive bak som det borde. Det är i rotfällabindnungens hål cirka 1 cm åkyta fram och 2 cm åkyta bak. Använder jag istället hålen anpassade för salomonbindningen blir det omvänt. Jag får cirka 2 cm åkyta över där fram och 1 cm åkyta över bak.

Har du någon uppfattning om vad som är bäst, bör jag ha den "överblivna" centimetern där fram eller där bak? Eller har jag helt enkelt köpt skridskor som inte passar min storlek och bör borra nya hål?

Åker du själv långfärdsskridskor med lös häl eller har du någon kollega som har erfarenhet och kan svara? Jag vill utveckla min teknik och använda utrustningen på det sätt som ger bäst förutsättning för mitt åkande.

Tack för ditt tålamod! 

Hälsningar,
Jennie Åström 

(Bild från Stora boken om långfärdsskridsko av Mårten Anje och Henrik Trygg, sidan 199)

.......

Hej.

Vi har testat och kommit fram till att den placering den har på original montage e bäst. Därför det finns dubbla hål så det blir samma på Salomon och Rottefella.

Har åkt mycket långfärdskridskor själv. Slagits om segern i Vikingarännet och tävlat i långloppsvärldscupen på Runn mot en massa holländare.

Har även kvalat in på SM på 5000m på bana med riktiga tävlingsskridskor. Så har hygglig koll. Men ska inte säga att jag är en skridskonörd på något sätt.

En av de viktigaste punkterna med att inte stå för långt bak på skridskon är att du väldigt lätt ”doppar” spetsen på skridskon i isen under pendelrörelsen framåt och det medför ofta fall.

Det blir speciellt tydligt om du tänker åka lite fortare med mer utpräglad fart skridskoteknik.

Svarar gärna på mer frågor om du har.

Med vänlig hälsning

Mikael Andersson

Säljare norr

.......

Hej Mikael,
Tack för ditt svar! Nu är jag nöjd. Då använder jag hålen anpassade för rottefella. Bra att veta att det är bättre att jag står lite för långt fram än för långt bak på skridskon. 

Ha det gott ute på isarna i vinter! 

Hälsningar,
Jennie Åström

.......

Hej Mikael,
Jag fick så trevligt bemötande av dig så jag mailar igen 

Jag har ingen fråga men en information till dig. Jag kom på själva anledning till att jag började skruva i den bindning på skridskorna som jag nu insett var rätt monterade från början. Min kompis som köpt exakt lika skridskor och bindning i samma storlek som jag har fått dem monterade i salomonhålen. Det betyder att XXL i Norrköping, där hon köpte skridskorna, monterar rottefellabindningen i salomonhålen när de säljer era T-skate. Min kompis sa till mig att de monterat skridskorna efter hennes längd och vikt. 

När jag själv kontaktade XXL i Norrköping, via telefon, innan jag mailat dig första gången frågade jag hur de monterar. Han som svarade hade svårt att beskriva exakt eftersom han inte hade skridskorna framför sig men han sa iallafall att de aldrig borrar nya hål så jag antar att de bara hoppar skruven i mitten.

Det kanske är bra för dig att känna till att en av era återförsäljare inte monterar T-skate med rottefellabindning korrekt. Jag var sugen på att ta striden med XXL Norrköping men jag har ju inte ens köpt mina skridskor där (och min kompis har inte klagat) så vill du göra det är du välkommen. 

Med vänliga hälsningar,
Jennie Åström

Yogaklassen slut

Yoga med Adriene även idag. Samma pass som igår. En trött och avslappnad kropp efteråt. Varma öron.

Movi och matte

- Movi, vilket är ditt favoritämne i skolan?
- Matte.

...

Movi är duktig på matte. Hon vet att en frolic plus en frolic är fem frolic för lite.

Slask och hett om öronen

Jag vill ju bli riktigt bra på långfärdsskridskor. Jag vill åka så där snyggt, snabbt och glidande som de snabba stilåkarna gör. Hemligheten bakom detta heter böja på knäna. För att börja på knäna ordentligt krävs viga höfter. Det har inte jag.

Jag har kommit på att det inte räcker med att basta och smörja in kroppen med kokosolja för att bli mjuk och smidig. Det krävs lite mer ansträngning från min sida. Det här med att yoga hemma går i perioder för mig. Nu när jag inte längre pendlar har jag tiden och efter helgens skridskoövningar kom även viljan.

Efter jobbet fikade jag macka och the. Sen gick jag ut i parken och tränade lite rallymoment med Movi i snöslasket. Det var roligare att träna än att gå en längre promenad i detta blöta. Jag hade fått ny inspiration efter gårdagens träning med rallyvännerna så vi övade lite på några nya moment. När jag kom hem satte Sebastian på en yogavideo med Adriene och vi yogade förtio minuter. Jag gillade detta program.

Kroppen fick en bra stretch och det blev rejält hett om öronen i de övningar som var mer ansträngande. Jag och Sebastian måste ha värmt upp lägenheten ett par grader med våra yogakroppar för Movi låg i soffan och flåsade mot slutet av passet. Eller så hade hon själv också deltagit i passet mentalt. Hon är alltid väldigt sugen på att vara med när jag och Sebastian yogar.

Från rally till långfärds

Igår körde jag långfärdsskridskor och längdskidor. Idag tränade jag rallylydnad med Movi på förmiddagen och åkte långfärdsskridskor på eftermiddagen. Vintern är en slitsam tid. Det säger jag i och för sig om sommaren också. Det är ju sommaren och vintern som är de roligaste sesongerna. Då finns det så mycket skoj som jag vill hinna med och göra. På våren och hösten kan jag vila.

Jag och och Movi träffade våra rallykompisar på brukshundsklubben. Vi ställde upp en bana på parkeringen där det var hyfsat skottat. Kompisarna hade redan valt ut skyltar när jag kom då jag var lite sen. Det blev en bana i mästarklass. Jag och Movi gick skyltarna upp till avancerad klass och gjorde egna övningar på mästarskyltarna.

Det första rundan blev en uppvärmning. Den gick helt okej bra men jag distraherade både Movi och mig lite onödigt mycket genom att ha godis i handen hela tiden. På andra rundan koncentrerade vi oss lite mer. Då tog jag fram godisar bara till de svåraste skyltarna.

Det var ett tag sedan jag och Movi gick en rallybana, vi har mest tränat moment hemma och i parken. Det var roligt att få gå en bana och att träna med experter. Att Movi trivs med detta märks också. Hon har otroligt fin kontakt.

Det är också roligt att träffa andra hundägare och hundar. Jag fotade de andra två vallhundarna som var med, en border collie och en australien kelpie.

Efter träningen körde jag i rallyfart hem till Lagergrensgatan där jag mötte upp Sebastian, Sas, Dorit, Ludcy och Cecilia som väntade på mig för att åka skridskor. Movi fick bli kvar hemma idag och hon tyckte nog att det var skönt. Jag körde sen i samma rallyfart hela vägen till Finspång, den bil jag körde kom iväg sist då Dorit som alltid är sen åkte med mig.

Dorit och Ludcy som åker skridskor en gång var tionde år fick låna skridskor av Studiefrämjandet Finspång i Lunddalen. De fick också med sig den pedagogiska instruktören Lennart på isen och kunde åka nåra varv i långsamt och hyfsat stabilt mak. Sas och Molly flög förbi mig ibland som två raketer. Cecilia som invigde sina nya långfärdsskridskor överraskade med alla möjliga konster. Att hon åkt konståkningsskridskor hemma på parketten som barn märktes tydligt och gav god avkastning i dagens teknikpass.

Jag, Seba och Cecilia övade tillsammans på att saxa och åka baklänges. Cecilia var den som fick till detta bäst. Hon kunde till och med saxa baklänges. Första gången på långfärdsskridskor på naturis och naturbegåvningen saxar baklänges. Vi kunde verkligen lära av varandra och det var kul, men vad avundsjuk jag var. Även om inte jag och Sebastian var lika stabila med konsterna som Cecilia så gjorde vi framsteg och jag nöjer mig med det.

Film från dagens övningar på isen kommer till kvällen när Sebastian vaknat.

En hårsmån från plogens gap

Skridskor på förmiddagen, skidor på eftermiddagen. Sådana vinterdagar har jag väntat på. Nu kom det.

Efter den stora mängden snö var jag helt inställd på att åka skidor. Sebastian som bara kan tänka på skridskor hade inte tappat hoppet och gick in på skridskonätet för att titta om det fanns några åkbara isar. Vi såg då att det fanns ett par plogad bana i Finspång. Vi tog med oss Sas och hundarna och åkte till Lunddalen i Finspång. För att vara på den säkra sidan om det inte skulle gå att åka garderade vi oss med att ta med skidutrustningen också.

När vi kom ut på isen var det bara en långfärdsskridskoåkare där innan oss. Det var vi och plogtraktorn. Isen var tio centimeter tjock. Det var bara att åka. Underlaget var toppen på sina ställen och lite knaggligt på andra. Movi hade bra fäste och höll ett ganska bra tempo där hon hela tiden strävade efter att komma ikapp mig. Molly och Sas for fram i en väldig fart. 

Tanken var att jag och Sebastian skulle turas om att åka långsammare med Movi. När jag gasade på sprang Movi efter och Sebastian åkte bakom henne får att ha koll på att hon inte blev byte för plogtraktorn. Vi åkte så en sträcka och plogen mötte oss. Movi fortsatte springa efter mig och plogen kom på samma sida som henne. Jag ropade på Sebastian; "ha koll på Movi" och då fick Movi extra fart mot mig. Emellan oss kom traktroen åkande så att snön rykte. Gubben som körde saktade in och stannade precis framför Movi som var en hårsmån från att bli utkastad i en snödriva. 

Plogtraktorn var klar vid 12- tiden och hade då plogat både Bönnern och Bleken på förmiddagen. Jag vet inte hur många rundor föraren hade åkt på sjöarna men det måste ha varit många för de plogade banorna var riktigt breda och fina. Vi kunde nu åka på nyplogad is i det lätta snöfallet utan att tänka på att hundarna kunde riskera att hamna i gapet av plogen. Jag och Sebastian hade åkt ungefär fem kilometer och övat lite på att saxa när jag började längta ut i skogen. Sas hade vid det laget redan tagit fram skidorna.

Innan vi bytte till skidpjäxor tog vi en fikarast. Hundarna fick passa på att vila i bilen en stund för att få nya krafter till nästa äventyr. Ett par nävar Frolic blev Movis fika. Vi människor satte oss på verandan till Lunddalsstugan som idag inte var öppen. Hundarna hade det nog betydligt bättre i bilen. Jag höll på att frysa händerna av mig i den snåla blåsten trots att jag hade vantar. Fikat är alltid ett kritiskt moment när det kommer till att hålla värmen i händerna.

Skogen var helt underbar. Medan det blåser lätt är det helt lugnt och vindstilla i skogen. Snön under skidorna var fluffig och träden snötunga. Jag hade bra glid och Movi fortsatt fart i benen. Trots att Movi flera gånger var på väg tillbaka till bilen i början av turen var hon fantastiskt duktig att hänga med i den djupa snön. Vi började följa ett spår som vi hittade i skogen. Det var någon som åkt på en bredare väg i skogen där träden inte hindrat snöfallet. Föret var toppenbra. På flera ställen längs spåret fanns små vildskydd med kartor utplacerade så vi kunde hela tiden hålla reda på vart vi var.

Vi åkte förbi Grosvad osm är en preparerad skidbana där konstsnö kan sprutas ut vid behov. Det var visst många som föredrog att trängas i ett preparerat betalspår framför att åka i lugn takt, i princip ensamma, i ett fulspår som vi gjorde. Jag föredrar fulspåret alla dagar. Det var faktiskt inte alls fult, kanske efter att vi åkt där.

När vi kom tillbaka till Lunddalen hade vi åkt 11 kilometer.  Med skridskoturen blev det ungefär 16 kilometer. Jag beundrar Movi som ställde upp på att springa på hal is och i fluffig snö som fastnar under tassarna så långt. Det var ingen som inte var trött när vi kom tillbaka till bilen. Jag var trött. Sebastian var trött. Movi och Molly var trötta. Men tröttast av alla var Sas. Nu var det ett tag sedan Sas var med på äventyr med mig och Sebastian, därför dog han nästan. För Movi är ju denna typ av äventyr nästan vardag.

Snöig after work i skidspåret

Min första arbetsvecka detta år och på nygamla jobbet avslutade jag med en after work i skidspåret. Mitt trogna sällskap Sebastian och Movi följde mig. Vi tog ett varv runt alla tre fält i Vrinnevi, stora fältet vid sjukhuset och vidare in på fältet vid sjön samt lilla fältet längst in och så tillbaka så att rundan bkev komplett.

Movi har ju blivit expert på att skutta bakom mig i spåret. Hon kämpar på i den höga snön och klagar inte, glad över att snön i spåret är packad. Sebastian åker längst bak och plattar till Movis spår i spåret. Snart hoppas jag att det kommer vara tillräckligt mycket snö för artt vi ska kunna åka i skogen.

Trots att det var sen eftermiddag var det inte alls mörkt. Himlen lyste grågul av snöfulla moln som lystes upp av stadens avlägsna ljus. Marken var kritvit och lyste likt en stor lampa. Däremellan dalade lätta snöflingor som skymde skogen likt en tät dimma. På vintern blir det aldrig mörkt så länge det finns snö. Det är fantastiskt.

Imorgon drar vi ut på skidor igen. Då blir det jag, båda Sebastian och hundarna men innan dess ska jag och min lilla familj  ha fredagsmys med pizza.