Jag skriver: Mycket skruvande i påsk

Det blir en lugn påsk i år tänkte jag. Sebastian skulle skriva på sin rapport för att bli klar med sina studier och jag skulle ligga på balkongen och läsa en bok. Jag skulle nog behöva aktivera mig lite tänkte jag och så tänkte Sebastian också så vi sa att vi tar även en cykeltur eller två. Jag tror att jag läste bok i ungefär en timme och Sebastian skrev ungefär lika länge på sin rapport. Men vilken fin påskhelg vi fick. Rådet till allmänheten var att umgås med de närmaste och det har vi verkligen gjort, Jag, Sebastian och Myra har träffats i princip hela helgen. Vi har ätit påsklunch ihop, långfrukost och läst morgontidningen fram till lunch. Sen har vi varit två vändor till IKEA och handlat lampa och spegel till hallen samt hyllor till våra förråd. Vi har tillsammans skruvat över hundra skruvar för hand när vi monterat hyllorna. När vi sedan skulle skruva upp några korkar i källaren kom Sebastian på att vi kunde dra skruvar med slagborren han köpt, den var ju också en skruvdragare. Många skruvar blev det men vad nöjda vi är med resultatet. Att få ordning i källaren så att vi kan ställa undan grejer och även lättare få fram saker därifrån var en milstolpe. Nu slipper vi kliva över verktyg och lådor inne i lägenheten. Och tänk vad mycket en lampa i hallen kan göra för känslan när en kommer in. Jag har trivts i lägenhet innan men nu trivs jag ännu mer.

När jag och Sebastian höll på att bära grejer ner i källaren träffade vi på vår granne mitt emot. Det dröjde en månad innan vi sprang på varandra men nu gjorde vi det. Vi hälsade på avstånd och så blev vi stående i trappen en bra stund och pratade med varandra. En mycket trevlig dam som tyckte om djur. Hon sa att hon sett att vi bor med en till. Ja det stämmer så jag och öppnade dörren så att Myra fick hälsa. De blev kompisar direkt. Myra hoppade ett par gånger för att få närkontakt med ansiktet men sen stod hon länge lugnt och sitta och lutade sig mot vår granne som klappade Myra över kroppen. Vår nya granne sa att när allt med Corona är över så ska hon bjuda in oss på fika. Det tackade vi för och sa att vi kommer att göra det samma, då har vi också fått ännu mer ordning i lägenheten. För ett par dagar sedan hälsade jag på grannen ovanför, på avstånd så klart, när han kom ner med sin landsvägscykel och skulle ta en tur. Det känns kul att börja få en blid av vilka som bor i huset och de jag pratat med hittills verkar trevliga.

Vi har inte bara skruvat hyllor, nött på varandra och hälsat på våra grannar. Jag och Myra har varit ute på två äventyr och ägnat oss åt hundträning. På skärtorsdagen blev vi medbjudna till skogen för att lägga spår tillsammans med Therese med familj. Det blev en väldigt fin tur med vandring och fika medans spåren låg till sig och sen var det roligt att se både Myra och Thereses kelpie Skilla när de spårade. Jag har alltid tänkt att det är bökigt att lägga spår men nu när vi var ute tyckte jag att det var kul både att lägga spåret och att gå det. Myra jobbade på riktigt bra även fast hon var ovan och blev tvungen att stanna till några gånger och fundera vad det var hon egentligen höll på med. Eftersom vi uteslutande kört nose work de senaste åren var hon uppe och nosade på trädstammen på ett par träd mot slutet av spåret. Då hade hon säkert börjat bli lite trött och spåret hade legat en bra stund så jag antar att hon inte var helt säker på vad hon skulle göra. Men i början gick hon väldigt självsäkert genom skogen och hittade både pinnar och leksaker i spåret. Idag när vi gjorde iordning i källaren hittade jag på spårlinan och lite andra saker. Nu ser jag fram emot att komma ut i skogen igen med mina nya spårvänner och lägga nya spår samt se hur Myra utvecklas även i denna sport.

På påskafton tog jag med mig Sebastian och Myra på en cykeltur med MTB i samma skog som vi spårat i. Det fanns många fina stigar där och det var roligt att testa dem med cykel. Vissa sträckor gick väldigt fint att cykla och andra var svårare så då fick vi ta till den beprövade metoden 'hike and bike' det vill säga vandra med cykel. Det är jag ganska van vid jag som bott nära Kolmårdens branter så jag upplever att skogarna kring Gävle är något snällare för cykling även fast de kan vara rätt steniga på sina sällen.

På påskdagen åkte jag och Myra iväg till Järbro där vi anmält oss till en inofficiell tävling i nosework. Det var en riktigt trevlig listen tillställning. Bodil som höll i tävlingen hade organiserat de hela bra och anpassat efter Corona. Vi var en liten grupp som tävlade på förmiddagen och ingen väntade på prisutdelning så en åkte hem när en var klar. När vi väntade på vår tur stod vi alla på behörigt avstånd från varandra på parkeringen. Det fanns ändå möjlighet att prata med varandra och vi hade en trevlig stund även fast blåsten uppe på kullen där hembyggdsgården låg var riktigt kall. När det närmade sig vår tur tog jag fram Myra ur bilen, tog på selen och värmde upp genom att lägga ut lite godis som hon fick nosa rätt på och så hade Bodil förberett några kartonger som hundarna kunde värma upp vid. Myra hade även möjlighet att häst på de övriga mänskliga tävlande som stod och väntade och gärna klappade hund men hon var så redo att börja arbeta så hon såg inga människor då. Med selen på och i hundträningsmiljö går Myra in i en egen arbetsbubbla.

Myra och jag såg till att ha kul under vår första tävling. Jag hade senast gått en tävlingsinriktad nose work kurs i Norrköping som var inomhus så jag var inte alls säker på om Myra skulle ta hem ett enda sök i dessa omständigheter. Utomhus i ny miljö och med en del vind. Dock visste jag att Myra är säker på doften och brukar vara snabb. Bara jag är lugn, tydlig och ger henne det utrymme hon behöver när hon söker så kan jag inte göra mer för att hon ska lyckas. Så fick det bli och vad fint Myra jobbade. Vi fick extra beröm för bra samarbete och att Myra sökt fint och självständigt. Snabb var hon också på flera av söken. Det sista tog hon inte och det var svårare, doften låg lite lågt och under så hon hade behövt gå ner mer huvudet och sen upp med nosen under baksidan av fyrhjulingen. Hon var där nära och nosade och tjuvmarkerade men jag ville att hon skulle markera igen för att vara säker vilket hon inte gjorde så jag lät tiden rinna ut och efteråt fick jag bekräftat att hon inte varit på den så det var tur att jag själv faktiskt hade is i magen och inte sa markerad på en gång.

Den finaste markeringen Myra gjorde under denna tävling var den på släpkärran. Den hittade hon efter knappa 27 sekunder. Hon hade gått runt halva släpet och stannade till vid ena kortsidan på släpet där hon doftade lite mer. Så slank nosen in under fästet på släpet där det ska kopplas i dragkroken. När nosen varit där inne tittade Myra på mig och så backade hon ett par steg samtidigt som hon skällde till. Jag var rätt säker på att hon hittat den men ville att hon skulle gå på den igen vilket hon gjorde. Jag sade markerad och det var rätt.

Det är något speciellt med att få se sin hund arbeta och utvecklas. Jag älskar Myra i allt vi gör om det är så att vi ligger och myser i sängen, leker med en pinne i parken eller cyklar i skogen. När vi jobbar tillsammans i en sport där hon får använda sina sinnen som bara en hund kan då utvecklas vår relation ännu mer. Jag tycker att det är så häftigt att se att Myra som kan vara busig, okoncentrerad, slarvig, snabb och omotiverad att hon helt och hållet väljer att gå in i något med full koncentration och inte ger upp förrän hon klarat det, eller tiden gått ut. Det är häftigt. Myra är häftig. Har jag satt att jag älskar Myra. Det gör jag.

Det var lite om min påsk. Så mycket läsande och slappande blev det som sagt inte men jag är väldigt glad för de äventyr vi kom ut på och att jag fått socialt coronaanpassat umgänge tack vare hundträningen. Och att det blivit ordning i källaren. Vilken lättnad. Tack för denna helg. Tack och god natt.