Är Myra med?

Är Myra med är något vi ofta frågar och svaret är alltid ja. Myra springer aldrig ifrån oss. Men vad händer när husse cyklar ifrån Myra? Är Myra med dig frågade jag Sebastian när lite långsammare jag hunnit ikapp honom på stigen. Nej hon är inte med mig hon är väl med dig. För första gången på fyra år tappade vi nu bort vår hund i skogen. Vi fick helt enkelt cykla tillbaka och leta.

Vi hade kommit till Högbo bruk för att utforska deras MTB bana. Glatt överraskade över omgivningarna och fina cykelstigar i olika svårighetsgrader tog vi oss an en slinga. Vi valde en röd och den var i partier på gränsen för stökig för mig så jag tig det lite lugnare och sa till Sebastian att han kunde cykla före mig så han slapp stanna när jag fastnade på en sten. Han drog iväg och jag såg honom inte. Myra sprang som hon alltid göra nära och strax bakom mig. När husse varit borta för länge såg jag hur Myra swishade förbi mig som en svart raket och jag hann inte stoppa henne trots att jag tyckte att hon valde fel stig. 

Jag fortsatte att kömpa över mina stenar i långsam takt. Helt varm i kläderna hade jag inte blivit sedan sesongen startade. När jag en stund senare kom ifatt Sebastian såg jag rätt snart att han var ensam men jag var iallafall tvungen att fråga. Ingen Myra så långt ögat kunde nå. Vi vände om och tog en paralell stig tillbaka. Frågade ett par vi mötte om de sett en svart hund men nej. Jag hann bli lite rädd och funderade hur långt Myra skulle kunna springa i paniken över att ha kommit bort. Vi hann rulla en liten bit och ropade hela tiden när vi länge bort på stigen såg ett annat par som höll i Myra. 

Tack och lov var Myra inte borta särskilt länge och hon befann sig rätt nära där jag sist såg henne. Paret som tagit sig an Myra hade sett henne stå förvirrad i skogen och titta sig omkring. Det var tur att hon höll sig nära platsen där vi tappade bort henne. Vilken lättnad det var att hon kom tillbaka.

Cykelturen fortsatte och vi hade lärt oss en läxa. Ska Myra vara med måste vi hålla ihop. Det för vår, Myras och med hänsyn till folk omkring oss. Det går inte att cykla med Myra kopplad men så länge vi är samlade är hennes mentala koppel på.

Resten av turen blev en ren njutning. Vi fortsatte på blåa stigar som är mer lättcyklade och med bättre flyt, för den delen inte tråkiga. Det blev fika vid ett vattendrag och blå stig hem med inslag av röd som iallafall gick att cykla. Vi tog även ett par vändor i teknikbanan på slutet. Jag och Sebastian kände båda att vi har hittat rätt. Tack för att vi flyttat sa han till mig under turen. Jag har många gånger svutit över alla svårcyklade stigar kring Kolmården där jag ramlat jag vet inte hur många gånger över stock och sten och i nedförsbackar. Det fanns som sagt svårare delar här med men jag fick verkligen uppleva njutningen av stigcykling. Högbo MTB arena, vi kommer att komma tillbaka igen och igen.