Det är i princip aldrig så att jag kommer ihåg vad jag drömt på morgonen när jag vaknar. Ändå mer sällan berättar jag om mina drömmar. Jag menar vem vill lyssna på någon annans drömmar? Den här gången ska jag göra ett undantag.
På morgonen innan jag skulle åka till lägergården Brevik på Vikbolandet drömde jag en ganska hemsk dröm innehålkande en del märkliga paraleller med den situation jag befinner mig i nu. Jag tänker på hur mycket hjärnan bearbetar allt som hänt och ska hända när den drömmer. Det är som ett slarvigt ihoprullat garnnystan av tankar som krockar ihop med varandra och bildar en märklig historia.
I drömmen skulle jag, min syster och mamma åka tåg till Stockholm. När vi kommer in på stationen har det varit en terrorattack där så människor ligger döda, det är kaos, folk springer bortåt för att söka skydd och vi får höra att vi måste ta oss vidare framåt till en mer säker plats samt att alla tåg är inställda. Innan jag förstår allvaret i händelsen är en tanke som passerar mitt huvud att jag är lättad över att inte behöva åka iväg.
I kaoset tappar jag bort min familj och jag hamnar i ett rum där det ska vara mer säkert. Folk kommer in hela tiden och jag är aldrig säker på om de som kommer är vanliga människor eller terrorister. Det enda jag tänker på är att jag vill ta mig hem till min hund. Min familj har säkert klarat sig undan men hur mår hunden?
Jag tar mig ut ur rummet trots varningar om att det inte är säkert att gå hem. Terroristerna kan se vart jag bor. Den vandringen från tågstationen och hem är som att ta sig igenom ett tv-spel. Jag passerar fler döda, navigerar mig fram mellan hus, in i hus och genom olika rum, passerar skogar och buskage. Överallt har folk sökt skydd och även slagit läger. Några är med sina hundar och jag avundas dem som har hunden hos sig.
Efter en lång tid, iallafall en natt har passerat, kommer jag hem till min lägenhet. Jag öppnar dörren och ser en uttorkad och hungrig Myra. Hon har knappt någon energi att röra sig. Jag ger henne vatten och kanske även mat. Hon piggnar till lite. Med Myra i famnen tittar jag ut genom fönstret. Där nere på marken står en massa glada människor som sjunger och vinkar med händerna i luften upp mot oss. Jag tänker att nu är faran över. Folk firar freden. Sen slår tanken mig att det kan vara terroristerna som vill lura mig att komma ner. Där vaknar jag.
Att jag drömde denna dröm precis innan jag skulle till Brevik var inte konstigt. Jag har ända sedan jag hörde om denna lägergård tänkt att den har ett opassande namn då jag kopplar ihop detta med Breivik och Utöja. Drömmen påminde på många sätt om filmen om Utöja som spelats in med ett klipp och som skildrar ett offers flyktväg runtomkring på ön. Att min film utspelade sig på tågstationen och att jag hela tiden ville hem, hem till Myra, förklarar bara den splittring jag känner just nu med allt resande och dubbla boenden.
Vad som hände dagarna efter denna dröm känns mer skrämmande. När jag är på Brevik berättar en kollega att Norrköpings resecentrum spärrats av på grund av en olycka. Det är någon som blivit påkörd av ett tåg. Jag tänker när jag hör detta att det var ett märkligt sammanträffande med min dröm att det skett en olycka på stationen, dock i mindre skala.
Idag får jag höra från flera håll och läser även sedan på nyheterna om att två lägenhetshus i Linköping förstörts i en explosion. Återigen kommer min dröm upp i huvudet och denna gång ned paraleller till hemmet som inte var en säker plats.
Jag tror inte på sanndrömar men det var väldigt konstigt att dessa två händelser inträffade precis nu. Jag berättade om min dröm för Sebastian och han sa att nästa gång jag berättar om en mardröm ska han vara uppmärksam. Sebastian hade fått drömmen berättad för sig redan på morgonen men han mindes knappt något av det jag sagt då han i princip sov och svarade på tilltal utan att tänka.
Mardröm eller sanndröm. Det kommer jag aldrig att få veta. Den kommande natten ska jag bara drömma vackra drömmar. Nu är jag i stugan och imorgon ska vi på äventyr med kanoten Kluckan. Vi tar med tält och trangiakök och ska leta upp någon trevlig plats att slå läger på. De närmaste dygnen ska jag bara drlmma vackra drömmar om friska vatten, varma klippor och lummiga skogar. Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar