En natt på bävrarnas ö

Denna helg tog jag, Sebastian och Myra oss ut på ett riktigt äventyr. Vi packade mat, vatten och campingutrustning och drog iväg till en sjö för att paddla och övernatta. Huruvida vi skulle köra hela grejen med tält och sova ute velade vi lite inför. Vi gillar äventyr och gärna att vara ute en hel dag men det är sällan vi tar oss för att sova ute. Vi var även inne på att tälta på tomten bara för att komma igång men sen tänkte jag att det är ju bra mycket häftigare att sova på en ö så vi bestämde oss för att prova och det är vi så klart glada över att vi gjorde såhär i efterhand. 

Sebastian satt fram i kanoten och paddlade med all sin muskelkraft. Jag satt bak och styrde samt läste kartan. Vi startade vid kanotnedfarten på Östjuten, följde kanten moturs, in och ut ur vikar. Sen lyfte vi över kanoten till Mellanjuten, paddlade hela den sjön med ett stopp för lunch och avslutade gårdagen i Östjuten igen. Jag skulle gissa att vi paddla en dryg mil igår. 

När vi började paddla var det vindstilla, eller iallafall längs den kant vi åkte. Innan och efter lunch blåste det upp så då fick vi kämpa på ganska bra i vinden. Så länge vi höll kursen nära land fick vi någorlunda lä. Jag och Sebastian bytte plats ett tag för omväxling. Han var inte lika duktig på att styra och läsa karta och jag var inte lika stark men vi tog oss framåt även då. Dock kändes det tryggt och bra när vi sedan bytte tillbaka. Jag trivs på något sätt med att vara den som väljer väg och bestämmer riktningen.

På eftermiddagen när vi skulle lyfta över kanoten i Östjuten igen hade det blåst upp ordentligt. Vi fick en rejäl skjuss av vinden sista biten tillbaka från Mellanjuten och när vi tittade bakom oss såg vi mörka moln. Vi funderade ett tag över om vi skulle slå läger nära grusvägen mellan sjöarna men det var bra tråkigt där så vi bestämde oss för att åka vidare. Längs kanten på Östjuten var det mer lä och de mörka molnen hafe inte hunnit fram så vi skyndade oss vidare och fann ganska snabbt ön vid namn Länsmansön som var inbjudande och fin. Regnet kom när vi slog upp tältet i blåbärsriset. Så vilade vi en timme i tältet och väntade ut regnet. 

Strax efter klockan sex hade det slutat regna och det passade bra att kliva upp och laga lite kvällsmat. Det blev pasta, pesto och stekt halloumi. Vinden hade lagt sig och sjön låg spegelblank igen. Efter middagen ville vi ta en promenad runt ön men vi kom inte så långt eftersom ett parti av våtmark delade av ön. Jag föreslog att vi skulle ta en tur med kanoten runt ön istället och det tyckte Sebastian verkade trevligt. Alla aktiviteter som innebär att han kommer ifrån myggen uppskattas. 

Jag kände att det gjorde lite ont i baken efter en hel dag i kanoten. Denna känsla glömde jag dock snabbt bort när jag fick se det vackra kvällsljuset över vattnet. På ett ställe precis vid ön plaskade det till ordentligt i vattnet. Jag tänkte först att det var en stor fisk men insåg sedan att det måste ha varit en bäver. Det fanns ett bäverbo strax intill och även spår av bäver långs hela kanten av ön då träden låg som plockepinn på sina ställen. 

Väl tillbaka bestämde vi oss för att lägga oss. Klockan var inte mer än nio men vi tänkte att vi kunde gå upp tidigt istället. Myra somnade som en stock på sin sovsäck. Jag och Sebastian var visst inte lika trötta. Vi lyssnade på radio och tittade ut på solnedgången. Vi hade lämnat förtältet öppet på båda sidor så vi hade sjöutsikt åt två håll. Det var ganska fantastiskt.

Plasket hördes igen ute i vattenkanten och jag antar att bävern var igång. Efter ett tag somnade vi och jag vaknade först i gryningen då jag låg en bra stund och lyssnade på tranornas tutande.

Nästa gång jag vaknade var klockan efter sju. Det hade blåst upp igen och jag tänkte att det blir besvärligt att ta oss tillbaka. Vi var inte så långt från bilen men skulle behöva korsa ett parti med öppet vatten. 

Vi åt frukost bakom en sten och packade sedan kanoten för sista gången denna tur. Så paddlade vi iväg längs kanten av ön och upp mot Björkön för att sedan ta oss ut på det öppna vattnet. Till en början gick det bra, vattnet var hyfsat lugnt trots vinden. När vi hade en tredjedel kvar kom några rejäla vindpustar som sög tag i hela kanoten. Då gällde det att styra rätt, paddla på och sitta lugnt i båten när den gungade. Vi kämpade oss fram och nådde till slut den sista kusten som vi sedan följde hela vägen tillbaka till bilen. 

Vi var nöjda alla tre när vi kom tillbaka. Myra för att ha fast mark under fötterna, jag och Sebastian för att vi hade tagit oss ut på och klarat detta äventyr. Vi har verkligen upplevt alla väder med sol, vindstilla, regn och blåst. Det mest utmanande med ett äventyr som detta tycker jag är just blåsten och att hitta rätt vägar med kanoten för att ta sig fram så säkert som möjligt. Något annat som vi båda har respekt för är stenar och stockar som kan dölja sig under vattenytan. Det är sällan kanoten skrapar i men det är ganska otäckt när en glider fram över lugnt vatten och plötsligt ser en stor sten under sig eller något som sticker upp mitt ute på vattnet. Vi kallar dessa stockar och stenar som tittar upp över vattenbrynet för krockodiler. Dessa gäller det att hålla avstånd till, de kan vara som toppen av ett isberg. Iallafall i min hjärna. 

Att vara ute såhär är både spännande, kul och läskigt. Jag antar att det är det som är äventyret. När vi vågar ta oss ut ut vår bekvämlighetszon och möta våra rädslor växer vi som människor. Sebastians rädsla för mygg, min för läskiga saker under vattenytan och jag antar bådas över att bli strandsatta på en ö. Har vi klarat det en gång så klarar vi det igen. Nu har vi sparkat igång sommarens äventyr på riktigt.

Solnedgång från tältet. Utflyktens höjdpunkt. 

Färdigpackade i kanoten på väg ut för att upptäcka sjöarna Östjuten och Mellanjuten.

Myra somnade först av alla. Matte och husse hade svårare att sova eftersom det var så ljust. 

Myra sov på sin sovsäck hela natten. På morgonen när det var lite svalt stoppade jag in henne i den. Det tyckte hon var mysigt. 

Myra och husse vid frukost. 

Blåsig morgon så vi gjorde frukost i lä bakom stenen. 

Här har vi sovit inatt, dags att packa ihop. 

Bilderna nedan är från Goprokameran.