Luften vid Stendörrens naturreservat var frisk av havet trots att solen gassade på. Vi började med att följa en slinga i skogen som vi inte testat förr. Den var barnvänlig med massa roliga stopp på vägen som även passade min och Sebastians upptäckarglädje. Vi fick se storskraken i sin holk, en gigantisk fästing, jätte svampar och en båt bland annat. Efter skogen kom vi ut vid självaste Stendörren där Myra tog ett dopp. För att komma till Stendörren och sedan vidare till Naturrum gick vi in i en fårhage där turister och får levde sida vid sida. Några får var mer framåt än andra. Vi såg en familj som satt och åt picnic vid ett bord, bredvid dem stod ett får och hängde. Sen sprang fåret och barnen tillsammans på stigen i hagen.
Jag tror att det var samma får som sedan kom fram till oss med full fart när vi gick genom hagen. Jag tänkte att det var så kul att fåret var så intresserad av Myra. Det skulle prångt fram och hälsa på henne. Nos mot nos hälsade de. Myra lät fåret hälsa samtidigt som hon var lite avvaktande. Så helt plötsligt blev det sociala fåret lite väl påstridigt och skulle stånga Myra med sin panna. Jag som var så glad att Myra fick en positiv upplevelse med fåret. Sån tur att vi inte ska använda Myra som vallhund, det hade ju inte varit så bra om hon hade blivit undvikande och inte ville vara nära fåren, precis som den respekt hon har för katter och deras viftande med klorna.
Som tur var höll sig Myra cool och jag kunde hålla fåret borta från henne så att de inte fortsatte kaxsa sig. Längre fram var det fullt av lamm så jag förstod sedan varför fåret ville sätta Myra på plats. Det var inte direkt vålsamt men ville visa att det är jag som bestämmer och du håller dig borta från mina lamm. Resten av biten i hagen passerade vi flera får men de var inte alls lika framåt som det som det sociala stångandes fåret. Många av fåren hade lamm som vilade i skuggan under bord eller båtar.
Efter promenaden gick vi till bilen och hämta vårat fika, sen gick vi ut på broarna och satte oss på en klippa där vi åt sallad och sedan en kaka. Havsbrisen var fantastiskt skön, precis sådär lagom frisk så att jag kände att jag inte behövde doppa mig i det kalla vattnet. Myra däremot tackade inte nej till ett ordentligt dopp och hoppade ett antal gånger från klipporna. För varje gång blev hoppet löngre, plasket större och hon blötare.
Ett par timmar senare återvände vi till bilen. Något mer mätta, avslappnade och solbrända. På vägen tillbaka åkte vi in i Nyköping och stannade till vid Nyköping strand där vi tog en promenad längs ån och sedan ner mot vattnet där restauranger blandas med båtar, bryggor, lekparker, promenadstråk och gröna gräsytor. Jag kan inte minnas att jag varit i Nyköping förr. Det jag såg av staden tycker jag var trevligt. Vi valde att inte gå in i centrum då det var för varmt utan hängde istället med alla andra nyköpingsbor och turister längs strandpromenaden.
Hem valde vi att köra på landsvägen som passerar Jönåker och Stavsjö. Det sörmländska landskapet med sina böljande åkrar och skogen i bakgrunden visade sig från sin bästa sida idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar