Badrumsrenovering light

Handfat med skåp är en sådan uppfinning som är mer prydnad än funktionell. Speciellt när skåpet är gjort av masonit och tvättstället är så litet att vattnet övervägande gånger hamnar utanför. Då ruttnar skåpet. Precis detta har hänt vår nätta badrumsmöbel. 

Att vattnet letat sig in i skåpets väggar hade jag uppmärksammat ett tag men på något vis blundat för. I helgen började jag dock montera ner skåpet och när jag insåg hur ruggigt blött det var bestämde jag mig för att ta ner allt i väntan på vidare åtgärd. En fantastisk idé att slänga ut det ruttna blöta tyckte jag tills jag insåg att hela tvättstället vilde på skåpet. Skulle jag skruva ner skåpet skulle tvättställ, vattenrör och blandare falla ner i golvet. En ganska korkad design tycker jag. Den som designat detta söta skåp som för övrigt inte alls är i min smak kan inte ha satt sin fot i ett våtrum tidigare.

Först tänkte jag renovera hela badrummet när nu ändå handfatet skulle ut. Jag tänkt på det som en framtida investering och nu kom tillfället då det skulle kunna ske. Jag efterforskade lite på internet, kollade med kontakter och ringde upp en snickare. Efter att ha gjort detta bestämde jag mig för att dumpa denna plan. Kostnaden för att låta professionella renovera och kakla om badrummet i min lägenhet var högt över vad jag hade föreställt mig. Det skulle landa på cirka 100.000 kr.

Så idag efter jobbet cyklade jag till Bauhaus. Jag hade läst på internet att det gick att köpa till installation av tvättställ. Bekvämt tänkte jag. Så funderade jag på hur jag skulle få till det med att måla om bakom tvättstället mellan det att de tog ner det gamla och installerade det nya. För måla vill jag i alla fall göra, väggarna är så gulnade idag.

Väl på Bauhaus fick jag reda på att de inte installerar och inte heller kör hem, det var i Linköping denna service finns. Jag bad säljaren visa mig allt som jag behövde för att slutföra jobbet. Jag valde ut tvättställ och tillbehör och funderade på om jag skulle komma tillbaka till helgen med en bil eller i alla fall bärhjälp. Säljaren visade mig olika alternativ och tog sig tid att förklara. När jag valt ut det som jag tyckte passade bestämde jag mig för att grejerna skulle hem idag. Det fick bära eller brista. Jag orkade inte komma tillbaka och reflektera över alla val igen. Tanken att ta det på cykel passerade snabbt. Det fick bli bussen, men hur var det med saldot på resekortet?

Efter att ha spenderat drygt en timme i butiken och pumpat tre säljare på tre avdelningar,  badrums-, färg- samt skruv- och pluggavdelningen, på information betalde jag mina saker i kassan och begav mig mot bussen. Ryggsäcken packade jag full med färg, sillikon, konsol, skruv och penslar. Tvättstället tog jag i armarna, det som känts förhållandevis lätt i affären blev snabbt tungt när jag kommit ut. Så bar det av mot en busshållsplats som jag inte visste vart den låg. Jag satte fart rakt över köpcentrets gigantiska parkeringar och vände sedan om då jag såg att hållplatsen låg i en annan riktning relativt nära butiken där jag varit.     

Så var det det där med reskassan. En ovan bussresenär som jag har inte lagt tid på mig att registrera konto via internet. Busschauffören hanterade inga köp på bussen. Jag blev sittande med skylten "åker du snålskjuts på andra" stirrande i mitt ansikte. Som tur var slapp jag undan kontrollanterna. 

Den korta omvägen till bussen hade redan tröttat ut mina armar och sträckan hem från Söder tull där bussen stannar var betydligt längre. Jag tog den genom att sätta upp delmål och byta hand var tionde meter. När jag gick förbi deltagarna i Xtremefit som tränade i Vasaparken lekte jag med tanken att låta någon av dem motionera med mitt tvättställ i famnen hem till dörren. Dock fortsatte jag med min tiometersmetod, gjorde små pausar och bytte ständigt hand. Tvättstället blev tyngre och tyngre för varje meter. Armarna värkte likaså axlarna. Så uppenbarade sig porten till mitt hem och axlarna och armarna fick äntligen släppa sin tunga börda.

Nu när jag skaffat hem alla grejer kvarstår bara att göra hela jobbet. På något sätt känns inte det lika besvärligt. Det återstår att se huruvida den känslan håller i sig.