Sebastian har varit på landet hos familjen i Rökstadtorpet denna helg. Eftersom jag inte träffat Sebastian i veckan då vi jobbar olika tider passade jag på att hälsa på honom idag. Jag bjöd med mig Love på en cykeltur till Rökstad. Jag hade lockat med soligt och vårigt väder och Love var inte sen med att tacka ja.
Ganska snart efter att jag hoppat på cykeln märkte jag att vinden var riktigt stark och envis. Jag blev svettig av att cykla de tre kilometrarna hem till Love. Det var det bara början på vår tur. Vi hade 15 km till Rökstad, och så skulle vi hem sen. Jag intalade mig att min cykelkondition skulle bli bättre under färdens gång, så även mina cykelmuskler.
Vi cyklade förbi Vrinnevisjukhuset och in på Gamla Övägen som vi följde mot Västra Husby. Motvinden gav inte sig vika så det var bara att trampa och låta musklerna svida. Love flög fram som en fjäder på vägen. När vi pausade på ett backrön passade Love på att klättra lite på bärget vid sidan av vägen. Den sista backen innan Öbonäs var snäpoet segare än vanligt. Där var det bara att lägga i ettans växel och trampa på, titta ner i asfalten för att inte se hur långt det var kvar. Motvinden slutade inte vina fast det var uppförsbacke men upp kom jag och på toppen väntade så klart Love.
Sista biten till Rökstad var rena cykelnöjet. När vi svängde in på grusvägen blev vi utskällda och bortjagade av en hund vefter en annan. Det gav oss energi att trampa hela vägen upp till torpet. Hästarna blev rädda när vi kom men jag fick ändå klappa deras mjuka vinterpäls när jag hoppat av från cykeln. Sebastian och Korp jobbade med veden när vi svängde in på gården. Efter att ha hälsat på dem kom katterna och hunden.
Jag visade Love runt på gården medan Sebastian avslutade jobbet med veden. Gätterna stod uppställda på stubbar och stenar som om de skulle fotas för vykort. Tjurarna tittade nyfiket fram från deras krypin, kon var kärvänlig och blev gärna klappad. Suggan satt i sitt bås med en stor mage, hon skulle föda när som helst.
Love och jag gick sedan in och packde upp vår matsäck och lekte med hunden Quara. Så kom Sebastian och bjöd på the. Vi fikade och pratade och det var rektigt trivsamt. Barnen Vide och Ylva gjorde oss sällskap och blev snabbt en del av samtalet. Vi pratade om vilka djur vi skulle vilja vara. Ylva ville gärna vara en delfin på djurparken, hon tyckte om att uppträda och vill inte leva i det vilda då även delfiner jagas. En ganska genomtänkt tanke. Jag valde att vara katt på en gård som denna med tanke på att jag kan vara ute så mycket jag vill och även ligga inne och mysa. Dock hatar jag råttor och möss, något jag råkade missa i mitt spontana drömmande.
Sebastian bestämde sig för att följa med oss hem idag istället för att åka med Robert imorgon bitti. Då det inte går några bussar från väg 210 på söndagar beslöt vi oss för att gå till Söderköping. Sebastian tackade nej till Roberts erbjudande om skjuss. Det var ju trots allt bara 11km att promenera och han skulle dessutom få mitt sällskap. Vi kramade alla på gården adjö och tittade in hos lammen på vägen hem. Promenaden ner till väg 210 gick snabbt, där vinkade vi av Love som skulle cykla hem och klättra. Huruvida Love skulle vara så klättersugen när han väl kom hem efter denna tur var jag dock osäker på.
Sebastian och jag började gå längs väg 210 och gick sedan ner till Göta kanal för att följa den till Söderköping. Omgivningen var lika vacker denna sena februari dag som den var i höstas då vi cyklade här sist. Tiden gick fort då vi gick och pratade och snart kunna vi se Söderköping på håll. Sebastian pratade om att vi skulle äta pizza innan han hoppade på bussen. Jag beslutade mig dock för att cykla raka vägen hem. Jag kunde bara föreställa mig hur svårt det skulle vara att trampa de sista 13 km hem med kroppen seg av pizza.
Hem kom jag och det kändes faktiskt som att cykelmusklerna vaknat till liv lagom till denna färd. Dock var sidvinden som tog i på sina ställen lika ovälkommen som alltid. Jag började med maten direkt när jag kom hem, det kändes som att det behövdes efter denna premiärtur. Sebastian måste ha varit riktigt hungrig för han ramlade in genom dörren med både en pizza och en kebab under armen trots att jag informerat om att jag skulle laga mat. Nu ligger vi utslagna på soffan och det känns rätt mysigt att vara tillsammans efter denna vecka som gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar