Åka tomt tåg (del 2)

Jag fortsätter att banka på dörren till det som borde vara förarhytten. Bankar och ropar utan svar, utan respons. Jag och Sebastian befinner oss på ett tomt rullande tåg utan distination och som så verkar även utan förare.

Jag har redan försökt att ringa sj's kundtjänst och fått svaret att det har öppet dygnet runt via internet, välkommen åter. Jag ringer mamma i brist på annat men vad kan hon göra.

Tåget har stannat. Jag tycker på öppningsknappen till dörrarna. Provar båda sidor. Ingen respons. Jag går tillbaka till Sebastian som fått samma idé. Dörrarna förblir lika stängda när han provar. Vi tittar ut, ser ett tågstall, flera spår, inga människor. Hur får man tag på sj efter att kundtjänst har stängt? Hur kommer man av ett övergivet tåg som ställts på en depå för natten?

Jag ringer 112. Förklarar att jag inte befinner mig i en nödsituation men dock i knipa. Min röst spricker av stressen. Efter att ha förklarat blir jag kopplad till Västeråspolisen. Jag förklarar min situation för en polis och får till svar att han hoppas kunna hjälpa mig. Polisen lägger på för att ringa några samtal. Jag och Sebastian väntar med hopp.

Vi fortsätter att titta ut genom fönstret på dörren. Inget liv utanför. Sebastian föreslår att vi ska öppna dörren med nödhandtaget och att vi ska gå tillbaka längs spåret. På tågets ena sida ser jag flera spår, på den andra ett staket som troligen inte öppnar sig förrän spåret kommer till station. Vem vet hur långt vi rullat. Dessutom är jag rädd för att det ska finnas el runt spåret.

Telefonen ringer. Det är mamma som vill informera om att hon ringt sj's kundtjänst och att de informerade om att det är öppet dygnet runt via internet att det inte finns en jävel att prata med. Tack för informationen mamma säger jag vänligt men bestämt. Vi kan inte prata om du inte har något av vikt att berätta, jag måste lägga på om polisen ringer.

Väntan fortsätter. Polisen ringer inte tillbaka. Vi hittar en larmtelefon i tåget som vi ringer på. Det ringer och ringer utan svar. Vi överväger igen att öppna dörren med nödhandtaget men avvaktar. Några minuter till och Sebastian utropar med lättnad att här kommer det folk. I gånen på tåget kommer våra räddare. Två män som arbetar på depån. Det öppnar dörren och jag tar det stora klivet ner på spåret. Mina byxor spricker.

Vi är räddade från det tomma tåget utan destination eller förare. Vi är ute. Vi är kvar i Västerås. Sista tåget till Norrköping har gått. Jag jobbar imorgon och jag står här med spruckna byxor och händerna fulla med packning.

En av de som räddade oss ringer ett samtal till sj's trafikledning. Förhoppningen är att sj ska lösa med transport hem men samtalet slutar inte som han önskat. Sj tyckte att det var vårat fel och uppmanar oss att bekosta en taxi till stationen och själva reklamera resan. Om stationen är öppen vet inte den vänliga man som hjälper oss. Att sista tåget gått är fortfarande ett faktum.

Jag ringer mamma så att hon kan hämta oss från depån. Vi får en beskrivning av vart vi geografiskt befinner oss och blir utsläppta från området.

Mamma kör oss tillbaka hem till sig. Tillbaka till ruta ett. Jag förbereder mig på en natt i Västerås och sen ankomst med spruckna byxor till jobbet. Väl uppe i mammas lägenhet ringer ett 010-nummer till min mobil. Det är killen från sj's ledning som försökt förstå sig på vad som skett och nu upprepar det för mig. Då han spårat faktumet att de skyltat Eskilstuna Linköping innan tåget som skulle till depån lämnat spåret är han nu beredd att erbjuda oss den resa hem som vi väntat på.

Mamma sätter sig nu en tredje gång i bilen för att köra oss. Denna gång går vi enligt instruktioner på tåget till Eskilstuna. Väl i Eskilstuna ska det vänta en bil. Allt är ordnat. Kvinnan som jobbar på tåget känner till vårt fall. Ja det ska stå en taxi utanför stationen, chauffören har ditt nummer. Ja jag kan ringa och kolla om ni kan bli körda fram till dörren.

Två timmar efter beräknad ankomst blir vi avsläppta med våra ryggsäckar, böcker och tavlor hemma på Lagergrensgatan. Vi tackar den trevliga taxichauffören för turen. Av stiger jag lite mer informerad om hur det är att jobba som taxichaufför i Eskilstuna. Tillbaka åker han nöjd efter detta uppdrag denna annars lugna kväll och natt.

Tack till mamma som körde fram och tillbaka i Västerås, tack till polismanen för att du ringde dina samtal, tack till mannen på tågdepån för dina samtal med sj's trafikledning och för att du erbjöd oss skjuts till tågstationen, tack till kvinnan på tåget för att du såg till att vi kom hela vägen hem, tack till chauffören på Eskilstuna taxi för en trevlig tur, tack till sj för att äventyret fick ett slut.