Första turen på skidor för i år och även för sesongen. Jag brukar åka skidor kring jul och nyår och vissa andra helger i min stuga. I år blev det inget av det. Och skidorna stod kvar i stugan trots att snön föll hemma i Norrköping.
Nu efter att ha hämtat hem skidorna med hjälp av min kära syster märker jag vad jag genom den snöfattiga julen missat. Att min mage blivit lite extra rund i år efter all julmat är ingen slump. En promenad i skogen är inte jämförbart med en rejäl tur på skidor. Att med bra före glida fram i spåret och känna hur värmen sprider sig för varje stavtag. Efter att kroppen blivit varm känns det som att luften är sommarvarm fast det ligger vit snö på marken.
Det är först i samband med fikapausen som min kropp vaknar upp till den vintriga verkligheten. Kylan har trängt sig in innanför kläderna och händerna värker och är stela. Jag faller i den första kurvan då jag tappat kontrollen över min kropp. Jag reser mig och stakar på. Skidorna får fart och snölandskapet passerar vid min sida. Värmen återvänder sakta till kroppen och händerna börjar sticka. Jag åker uppför och nedför och på en raksträcka. I backen mot det sista varvet återvänder värmen helt ända ut i fingertopparna. Jag kan åter njuta av den fina fören.
Sebastian som är inne på sin tredje sesong på skidor gör allt han kan för att undvika nedförsbackarna. Den första biten i spåret sker med full koncentration och viss stelhet. Det är svårt att säga när det sker men efter en stund går det som tåget. Han ligger strax för mig och jag känner hur jag skjuter på med all kraft för att hinna med. I ett vips har vi tagit en kurva och Sebastian har helt glömt bort att han tycker det är svårt att svänga. Det sista varvet åker Sebastian av ren viljekraft. Musklerna är ovana och höfterna bränner. Sista backen hade han kunnat vara utan, men nu när vi är hemma i värmen kanske det är just den som gör att kroppen känner sig nöjd och kinderna bränner av lust att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar