Jag vaknar till en tjock dimma som ligger över åkern. Till frukost vilar jag blicken långt bort utanför fönstret. Sjön är disig och träden på andra sidan är grå. Av isen som långsamt smält bort under de dagar jag spenderat här finns endast ett tunt lager kvar längst inne i viken. Dimman tystar och dövar.
Små droppar av fukt landar på mina kläder då jag går ut trors att det inte regnar. Jag lämnar nyanserna av brunt och grått som åkern och sjön bjuder på och styr mot skogen. Det svaga dagsljus som dimman och träden släpper igenom landar på en kaskad av färger som skogen bildar. Jag ser mossor och lavor i en rik kombination av nyanser och färger. Ljust gråa, näst intill vita och mörkt gråa tillsammans med ljust gröna, näst intill gula och mörkgröna. Mossor och lavor blandas med blåbärsrisets kala gröna stam och lingonrisets blanka mörkgröna blad. Tittar jag noga bland bladen hittar jag ett par röda lingon som fortfarande hänger sig kvar på riset.
Tallstammarna byter färg från svart med grå mossa närmast marken till ljusbrunt från mitten och upp till toppen. Tallskogen bildar en sal av brunmelerade pelare med en spräcklig matta i grått och grönt. De kvistar som ligger utspridda över den böljade salsmattan är svarta av fukt.
I granarnas skog förändras färgerna. Trädens täta stam och dess närhet till varandra gör att skogen släpper in än mindre ljus. Den gröna färgen är dock mer intensiv. Vi har nu klivit in i naturreservatet. Den gröna mossan ligger som en tät enfärgad heltäckningsmatta. En matta som tagit sig en bit upp på trädstammarnas ena sida och även omfnat de stammar som fallit. Här och var stöter jag med blicken på gamla döende granar som bytt ut sin gröna barr mot klasar av lätt och fuktigt grått skägg.
Skogen byter ständigt skepnad och färg. Jag promenerar på små och stora stigar, genom gläntor, förbi täta och glesa partier. Efter en stund kommer jag ut på en grusväg och skogen öppnar upp sig för en åker. Dimmans närvaro gör sig åter påmind och skogens gröna färg möter åkerns beiga bruna. På vägen hem funderar jag över hur jag vill bo om jag flyttar till landet. I mina tankar finns både åkern, skogen och sjön med. Dess kontraster kan ge även den mörkaste av dagar färg och liv under de timmar som det något försiktigt tilltagna dagsljuset svävar ovanför oss.
Dimman ligger kvar fram till att mörkret åter faller över åkern, skogen och sjön. Träden på andra sidan sjön går innan mörkrets utbrott endast att skilja som en något mörkare grå skugga mellan den himlen och sjön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar