Farmor

Igår dog min farmor. Hon hette Carin. Ett fint namn tycker jag. Jag är inte så ledsen  Farmor var gammal. Hon har egentligen inte levt på många år. Men jag är nostalgisk. Farmors död får mig att minnas den riktiga farmor som jag växte upp med. Barndomens farmor.

Här kommer en text som jag skrev för åtta år sedan då farmor fortfarande var farmor.

Vid älven vill hon vara

Det är en tidig morgon i början av augusti. Jag har precis vaknat, först som vanligt, det gjorde jag alltid när jag var barn. Tyst för att inte väcka min syster som jag delar rum med när vi är i sommarstugan. Jag sträcker mig upp mot bokhyllan och plockar ner alla mina favoritböcker och lägger böckerna på min gamla lära-gå-vagn som aldrig kommit upp på vinden. Barfota och bara klädd i nattlinne springer jag med den fullastade vagnen ut ur stugan i styr mot farmors husvagn som står placerad lite längre ner på familjens tomt. Husvagnen står där året om, i regn och rusk och täckt av snö om vintern. När våren kommer och ängen lyser vit av vitsippor är det dags att hjälpa farmor städa ur husvagnen och sedan är det stor grillfest med kött, potatis och bearnesesås den kvällen då farmor spenderar sin första natt av det ljusa halvåret i husvagnen.

Gräset är alldeles fullt av dagg och det kyler ner mina små fötter som fortfarande är varma efter sängens bolster. Den överfulla lära- gå-vagnen guppar fram i gräset och ett flertal gånger måste jag stanna för att plocka upp ett par böcker som envisas med att ramla av. ”Hallå”, hör jag inifrån husvagnen när jag tagit mig in i förtältet. Kanske farmor legat vaken och väntat på mig, kanske ser hon lika mycket som jag fram emot denna morgonstund vi brukar ha tillsammans. Hon tittar upp ur sin säng när jag stiger in och hennes spikraka, vita hår spretar åt alla håll på huvudet. ”Men så många böcker” utbrister hon när hon får syn på den fulla vagnen jag kånkat in i husvagnen. ”Hur ska vi hinna med att läsa all dessa?” Farmor lyfter på täcket så att jag ska kunna jag kryper ner bredvid henne i den mjuka sängen. Hon fryser till när jag sticker in mina kalla fötter mellen hennes varma lår. När farmor läst tills halsen blivit alldeles rosslig stiger vi upp. Jag sätter mig vid det lilla bordet medan farmor plockar fram burken med hembakade kryddskorpor och häller upp ett varsitt glas mjölk.

Så satt vi ofta tillsammans under den tidiga sommar morgonen och doppade skorpor i mjölk och pratade om sädesärlorna som bodde i björken utanför fönstret, dem som farmor följt sedan de kläckts på våren när hon precis flyttat in.

Farmor är en stilig dam som gärna klär upp sig med minkpälskrage och hatt. Hon har arbetat på ett garveri under hela sitt yrkesliv så hennes fingrar har kroknat och nyporna är starka. Hennes garderob är full av kläder som hon själv tillverkat, skinnjackor och hattar som hon sytt och tröjor som är både stickade och virkade. Farmor har en speciell stil och hon blandar gärna olikmönstrade kläder med varandra. Då hon ska på fest tar hon på sig alla sina bästa halsband i blandade färger och former. Hon är rik min farmor, men snål när det gäller att unna sig själv saker. Bäst tycker hon om att ta med mig och min syster in i en gömd vrå och sticka åt oss en hundralapp när ingen ser. Hon har inte många intressen min farmor, vad ska hon lägga pengarna på, böcker kan hon ju köpa begagnat på biblioteket. Att promenera eller att sitta still i timmar och studera naturen är något som farmor helst ägnar sina dagar åt. Ibland spelar hon även kort med sina väninnor men något vidare pratglad är hon inte. Resa har aldrig varit någonting för farmor, hon har varit på Mallorca men hon trivs så bra vid Dalälven där hon spenderar sina somrar. Det är vid älven hon varje sommarkväll vill sitta och tittar på solnedgången. I farmors ögon är den alltid lika vacker och hon skulle inte kunna missa en kväll. Aldrig är färgerna på himmeln lika och aldrig rör sig molnen på samma sätt från kväll till kväll.

Av Jennie Åström 2005