Glass och lucia

En helg i Cuanca för att träffa mina fina vänner Johanna och Linnéa. Under den helgen han jag äta tre glassar, pizza och burritos. Vi provade även danspulsen i denna stad som för övrigt var otroligt vacker med hus smyckade i den bästa kolonialkonst. Men inget lever upp mot dansen i Quito. Dessutom kostade det pengar och ga in och betala hade inte vi snala svenskar lust att göra. Nej, vi betalade oss in pa ett mystiskt endollarsställe där de som jobbade där höll pa att dirigera oss vad vi skulle göra. "Sätt er här" "Kom upp och dansa". Vi drogs upp i dansen av en olika killar som alla efter att tag blev för närgangna. Det bästa med Cuancahelgen var förstass sällskapet. Vi mös och sjöng luciasanger pa det hostel vi hyrde. Det var rätt läckert att sitta i parken i gassande sol och sommarklänning pa självaste luciadagen. Ecuador kläds med bliknande julgranar och det spalar ingen roll hur mycket jullatar de spalar, julstämningen uteblir med den varma solen och de gróna gräsmattorna och bergen.
Nar Asa och jag satt pa bussen pa väg hem började det spalar en väldigt bekant sang. Det dröjde inte mangaminuter förrän jag kom pa att det var Roxette pa spanska. Helt skumt att sitta pa en buss i Latinamerika och lyssna pa musik som är sa starkt knuten till svenskt 90-tal.