Häromdagen hade jag en otäck dröm där jag i drömmen förlorade en nära vän på grund av en konflikt som jag själv inte förstod orsaken till. Det var en lättnad att vakna upp och inse att allt var som vanligt, att det bara var en dröm.
Idag kände jag att drömmen kanske ville säga mig något. Jag har precis stigit ut från min arbetsplats sedan dryga sju år tillbaka och sagt hejdå till massor av fina kollegor. Till alla har jag sagt att våra vägar möts säkert igen. Några vet jag att jag kommer hålla kontakten med, andra hoppas jag hålla kontakten med samtidigt som jag vet att verkligheten oftast kommer emellan. Jag har inte förlorat någon vän på grund av en konflikt, som tur är. Men jag har sagt hejdå till en hel drös med fantastiska vänner. Och hur gärna jag än vill så blir det aldrig detsamma som att spendera dagarna tillsammans på en arbetsplats där vi delar framgångar, motgångar och allmänna vardagsbekymmer.
Men så har det alltid varit och så kommer det fortsätta att vara. Var tid har sin sak. Det är inte första gången jag lämnar ett socialt sammanhang, en tillhörighet, en grupp. Livet går vidare för oss alla, nya sammanhang uppstår och andra tar min plats. Jag ser bakåt på den tid som varit med värme och blickar framåt med nyfikenhet. Tack för allt och på återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar