Vilken dag jag har haft så spännande. Igår satt jag i lägenheten i Västerås och jobbade. Jag deltog på två skypemöten och var även iväg på ett kort samverkansmöte med en kvinna som jobbar på kommunen. Utöver det ringde jag min chef telefonen två gånger med olika frågor och vår administratör en gång. Jag hade också mänsklig kontakt med en kvinna på apoteket som jag köpte allergimedicin av. För övrigt så känner jag mig så hemma när hon pratar med sin västeråsdialekt. Jag har redan handlat av henne två gånger sedan jag flyttade in. Och så hade jag mänsklig kontakt med en kvinna i skoaffären där jag köpte nya sneakers. Sen kom min syster förbi på vägen hem från sitt jobb för att vara smakråd. Jag berättade för henne om min dag och bristen på mänsklig kontakt. Fast egentligen hade jag haft kontakt med jätte många. Det bara inte kändes så då. Jag tror att jag väldigt mycket saknade att ha en kollega att bolla alla intryck med.
Gårdagen blev bäst när jag fick komma ut på en långpromenad, tyvärr utan min hund som var i Norrköping, men det var fint ändå. Jag gick längs svartån så långt jag orkade och kom ut på de öppna landskapen bortom Billsta kolonilotter. Det var en så vacker kväll med solsken och frisk luft. Bortom Billsta tittade jag ut över åkrarna och anade en rörelse i landskapet. Jag har ju fått en sån fobi mot platta landskapet efter att ha vidgat mina vyer så jag tycker att det är så tråkigt med bara platta åkrar. Men där jag stod såg jag iallafall en antydan till kullar. Det gick upp och ner och fanns en rörelse och dynamik. Då tänkte jag att det kanske finns hopp för mig och Västerås iallafall. Vi kommer nog kunna hitta varandra på något sätt.
Kvällen blev ännu bättre när jag kom hem och hade så pass mycket inspiration att jag orkade mixtra med datorns koppling till tvn och fick igång det. Jag kunde titta på vad jag ville på svtplay. Jag har verkligen sett fram emot att dyka ner i en massa samhällsdokumentärer som Sebastian inte är lika intresserad av. Jag började med Uppdrag gransknings reportage om hur psykiskt sjuka som också har missbruk bollas mellan olika vårdinsatser utan att få den hjälp de behöver. Otroligt spännande och hemskt.
Idag var en fantastisk dag. Det var fullt av kollegor, hela fem med mig, från Rädda barnen på vårat tillfälliga kontor. Min chef hade kommit för att hålla i ett par intervjuer varav jag jar med på en. Min kollega som jobbar i Eskilstuna kom för att stötta mig vid ett par samverkansmöten. Dessa blev jätte bra. Vi satt nästan en timme med båda parterna och tog oss tid att både berätta om projektet och lyssna in hur de jobbar i sina verksamheter. Så pratade vi också hur vi kan samverka för individernas bästa. Det var så skönt att vara två, inte minst för att kunna reflektera efter mötet över vad som sagts.
Om jag kände mig ensam igår så känner jag mig fylld av energi och härliga möten idag. Det finns många människor där ute som möter den målgrupp jag ska jobba med. Jag har hunnit träffa en knapp handfull av dem. Det ska bli så spännande att fortsätta lära känna Västerås, våra samverkanspartners, ungdomarna och min framtida kollega vem det nu blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar