Jakob bjöd till knytsfika i sitt torp. Han har pratat om detta torp som familjen ärvt, att det legat i en mysig trollskog och att det nu omges av kalhygge. Jag föreställde mig en bild av ett torp omgett av stubbar, kala stenar och skövlad mark. Vägen till torpet var förvisso ganska kal. Men så klev en in genom grinden och möttes av en sagolik syn. Öppet runt omkring förvisso men gläntan som torpet ligger i omringas av träd.
Det fanns en tid före träden utanför tomten togs ner. Det finns en tid efter. Jakob har fått lära känna omgivningarna på nytt. Bekanta stigar har försvunnit. Riktmärken i form av träd och stenar har förändrats. Ett tag kände sig Jakob mer hemma på parken utanför IKEA än vid torpet. Nu börjar han sakta vänja sig vid dess nya omgivningar. För mig som blev ditbjuden på fikaknytis i goda vänner sällskap var de ett rent paradis att komma till. Höstlövens djupa färger ute i den klara tysa luften och den värmande brasan som sprakade i vardagsrummet medans thevattnet stod och puttrade över elden i köksspisen. Torpet överäffade mina förväntningar med råge, så även sällskapet, maten och den trevliga atmosfären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar